Flygbiljetter till och från Asien

Nu har vi bokat flygbiljetter till och från Asien. Svinbilligt, om vi får säga det själva: 4822 SEK per person. Här kan ni se resplanen, om ni är intresserade.

Vi skulle ha bokat igår egentligen, men det blev strul med överföringen av pengar. Sent igår kväll när jag var inne och kollade på expedia så såg jag till min fasa att priset höjts till närmare 10.000 per person, istället för strax under 6000 som vi sett i flera veckor nu. Det kändes lagom kul, tyckte vi. Speciellt som vi var så nära inpå att boka, tänk om vi kunnat boka i torsdags...

Men så bytte jag dag. Jag flyttade fram hemresan en liten dag och vips så sänktes priset med tusen kronor under det vi tänkt oss från början. Pjuh, sa vi då. Och ringde våra föräldrar imorse för att låna en slant, så att vi kunde boka direkt och slippa vänta till början av nästa vecka, till början av nästa ÅR. 

Nu är vi verkligen på väg. 

Irländsk tid

Sådär! Nu har vi bytt tidzon på bloggen så att ni kan se vad klockan är här när inläggen publiceras, och inte vad klockan är i Sverige.

På väg hit

Jag tror minsann att vi väntar besök idag. Det ryktas om att Sebastians pappa Jerry och dennes sambo Eva står och väntar på sitt bagage på Dublin flygplats i skrivande stund. Sen ska de nog hämta ut sin hyrbil och köra hit på fel sida av vägen. Eloge till dem ifall de hittar hit snabbare än taxichaufförerna som mina föräldrar och Sebastians mamma & mormor åkte med!

På jobbet

Sen fick jag faktiskt jobb att göra. Och så glömde jag bort. Och så tog jag lunch.

Vi är på G

Det börjar bli dags att köpa flygbiljetter - vi ska försöka göra det innan året är slut. Man vet aldrig vad som händer med priserna när det blir ett nytt år! Jag har alldeles nyss suttit och fört över pengar till och från olika konton och banker. Det blir till att köpa biljetten hem till Sverige också, för SAS har ett bra pris just nu. Vi kommer troligtvis åka hem den 28 april.

När det är en röd dag i större delen av världen

Idag har jag sett sju avsnitt av Grey's Anatomy. Jag pluggdae in ett usb-minne i datorn fast man inte får. Förutom de sju avsnitten så har jag även löst lite korsord. Jag har varit på jobbet i snart 9 timmar och den sammanlagda tiden som jag faktiskt utfört mitt jobb kan nog räknas ihop till cirka 20 minuter. Jag har tagit noll samtal, lika många som mina två svenska kollegor som också varit här idag.

Det här är vad som händer när man jobbar på annandag jul. Ja, och det med att jag fick ta en taxi till jobbet. Hade tänkt promenera de 45 minutrarna det tar, men det var lite väl stormigt för att det skulle bli en uthärdig promenad klockan 7 på morgonen. Men vad mer kan man förvänta sig av det här landet? Landet där det alltid blåser och där ingen kollektivtrafik körs under röda dagar. Inte ens vår shuttle-buss går som den ska!

Skandinavisk julafton

Igår firade vi jul med några norrmän och svenskar. Ja, Sebastian jobbade ju till halv 7, men han kom efteråt och åt lite mat i alla fall. Jag var hemma hos Becka vid 12 redan och vi spenderande den mesta tiden åt att förbereda julmaten tillsammans med henne och hennes make, samt dricka glögg och äta julgodis. Det rullades köttbullar och fylldes kalkon osv osv. Senare kom det ett gäng norrmän med mer mat. Vi såg på Home Alone mellan varven och strax efter 7 var det äntligen dags att äta. Det blev ett litet julbord i äkta skandinavisk stil, dvs med lite allt möjligt som egentligen inte passar ihop. Sen blev det mer glögg, lite julklappsutbyte mellan oss tjejer och ytterligare en julfilm: All I want for Christmas is you.

I-ors pepparkakshus

Mitt byggset hade tyvärr gått i tusen bitar. Inte lätt att bygga ett pepparkakehus då inte!

Men man tar vad man har, som det heter. Eller skam den som ger sig, om vi ska slänga oss med fler fina uttryck. Jag lyckades snickra ihop ett hus trots allt. I-ors pepparkakshus, tyckte Sebastian att vi skulle kalla det. Så då gör vi det! Huset är dock inte klart ännu, för som ni ser har det ju ingen glasyr! Den kommer imorgon, var så säkra.

Tack för presenten tjejer! Även fast jag fick betala €6 och huvudbry för den ;)

Ett pepparkakshus på posten

När jag kom hem från Dublin i lördags så hittade jag en lapp från posten innanför dörren. De var ledsna för att missat mig när de skulle leverera ett paket. De hade varit där 8 minuter efter att min buss gick... Men för den nätta summan €3 kunde jag få paketet levererat igen! Det passade bra, eftersom Sebastian var ledig mån-ons. Han skulle in till stan på tisdag eftermiddag, men jag ringde den förmiddagen och berättade detta, tänkte att de kan väl komma på onsdagen då.

Nehe nej, det gick absolut inte. De kan inte bestämma när paketet ska levereras utan det kommer det när kommer. Och kom gjorde det. Mindre än en timme efter att Sebastian gått på bussen till Dublin på tisdag eftermiddagen. Självklart, när annars?

Okej, då fick jag väl hämta upp paketet själv. Det fanns att hämta på Maynooth Business Center, eller något sånt. Att ta sig till Maynooth är inga problem, men det där centret ligger självklart 2 km från centrum. Kände mig lagom sugen på att gå dit. Onsdag morgon på vägen till jobbet kommer jag på att jag inte känner till öppettiderna. Drar fram lappen och läser: Open monday-friday 9-15. Givetvis. Varför skulle det vara öppet längre än till tre på eftermiddagen, varför skulle de människor som jobbar ha en möjlighet att hämta sitt paket?

Sen fick jag en snilleblix och mailade Mail Room här på jobbet och frågade om jag kunde få paketet levererat dit och det gick ju bra såklart! Hämtade paketet idag och drog fram ett pepparkshus-set från mina kära vänner Moa och Jasmine. Tack så mycket!

Himla krångligt med paketleveranser i det här landet!

Nya i håret efter en dejt hos frisören

Vi var hos bästa frisören igår, Becka och jag. Vi hade dubbelbokat in oss själva. Kände mig lite fånig när jag ringde och beställde tid för två veckor sen och sa att vi skulle komma båda samtidigt.

25 minuter sena kom vi dit. Oops. Vi överskattade oss själva och vårt lokalsinne där känner jag. Men det gjorde inget! Frisören hade sin salong inne i sitt hus, i ett jättemysigt rum. Hennes barn och sambo var hemma och det var härligt att höra hur de allihopa pratade en salig blandning av svenska och engelska. Hon var hur trevlig som helst och superduktig! Väldigt noggrann och professionell och vi blev supernöjda båda två. Hon fick €5 i dricks av mig till och med. Vi fick te, kanelbullar och pepparkakor.

Imponerad över att hon lyckades färga mitt hår så fint. Hade ju mörkbrunt överhår, en daskig röd färg i underhåret och minst 5 cm utväxt. Men det fixade hon med en blekmedel (plus lite annan färg såklart) och massor med slingor. Massor. Massor med små slingor. Ska lägga upp en bild när jag har en.

Be om ursäkt

I det här landet ber invånarna om ursäkt för att de existerar, skulle man kunna säga. De ber om ursäkt om de går i mig och de ber om ursäkt om jag går in i dem. De ber om ursäkt om vi nästan krockar på väg ut/in genom en dörr. De ber om ursäkt om de tappar balansen i närheten av mig. De ber om ursäkt för allt. Seriöst. Förra veckan gick jag upp genom en skogstunnel och mötte två tjejer. Den ena tjejen snubblade till lite när vi var 2 meter från att mötas. Hon bad om ursäkt.

Bästa duschen

Jag och Sandie var på gymmet igår. Där har de en roddmaskin med ett fiskspel. Jag var jättedålig på det, men det var roligt! Sandie fick dubbelt så mycket poäng, minst. Jag blev uppäten av de stora fiskarna hela tiden.

Det bästa med gymmet är duschen. Separata bås med stora duschkabiner och rejält tryck i vattenstrålarna. Vår dusch hemma är värdelös på det, det är så dåligt tryck. Så igår tog jag den bästa duschen sen jag flyttade till Irland. Den var så bra att jag tänker gå dit igen - enbart för att duscha. Yepp, jag tog med handduk och duschgrejer för när jag slutar nu snart så ska jag gå och duscha innan jag åker hem.

Det sparar vi el på också! För ja, i vårt hus så går duschen på el.

Vädret i Irland

Imorse småduggade det lite när jag gick till jobbet. När jag kom fram till busshållsplatsen så började det hagla. Väl på jobbet kunde vi snart se en snöstorm utanför fönstret. Sen slutade det snöa och blev soligt. Sen började det igen och oj vad det snöade. Men sen upphörde det och det var bara grått. Och så blev det sol! Efter lunchen så snöade det riktigt, riktigt rejält. Nu är det strålande solsken och inte ett snömoln i sikte.

Det här, mina vänner, är äkta irländska väderförhållanden.

Nu ska jag sluta blogga och fortsätta jobba. Jobba just nu går ut på att stirra intensivt på Outlook och hoppas/inte hoppas på att mail som är till mig.

Juldekorationerna

FÖRE

EFTER

Köket

Hallen

Misslyckad stjärna

Vardagsrummet

Det ironiska med att åka till IKEA för att köpa glögg och pepparkakor

Idag var vi på IKEA för att köpa glögg och pepparkakor. Men det var slut på glögg och pepparkakor. De får in mer glögg imorgon, men pepparkakorna är det kört för. Det roliga med det är att planen från början var att åka dit imorgon, men så bestämde vi lite snabbt igår kväll att åka dit idag istället. Ironiskt. Mycket ironiskt.

Vi åkte till IKEA för att köpa glögg och pepparkakor och så ÄR DET SLUT! Inte okej. Vi åkte inte till IKEA för att köpa 4 diskborstar, en röd lampa, en tillbringare, en måttsats och ljus som luktar pepparkakor. Att det luktar pepparkakor är inte tillräckligt. Det måste smaka pepparkakor också.

Vi fick äta mos och köttbullar i alla fall. Det var gott. Och Sebastian köpte med sig ett gäng julmust och jag köpte en burk senapssill. Första gången i mitt liv som jag dricker julmust. Bortsett från kolsyran så smakar det helt okej.

Vårt hus

Jag börjar tycka att det här huset är lite tråkigt. Det är inget kul att laga mat, för det finns bara två plattor och jag måste stå på en pall. Vad som gör det ännu tråkigare att laga mat är att det blir så mycket disk, och det är svårt att diska när man bara har en diskho.

Det ligger fula heltäckningsmattor i större delen av huset. Vi bor här tillfälligt och har därför inte brytt oss om att dekorera det. Inga prydnader, inga blommor och inga tavlor/affischer på väggarna. Det är svårt överhuvudtaget att dekorera här inne. På övervåningen finns inga fönsterbrädor och vi har inga hyllor att ställa fina saker i. Vi har inga verktyg för att hänga upp saker, och gågar inte förstöra väggen med tejp eller häftmassa.

Men nu har jag tröttnat på detta! Imorgon är det jag som åker in till Dublin och köper lite julsaker, försöker hitta affischer och så ska jag göra åtminstone vardagsrummet mysigt! Det är det finaste rummet i huset, och det är där man kan umgås. Jag satt jämt i vardagsrummet de första veckorna, men sen slutade jag plötsligt och flyttade upp till sovrummet. Nu ska jag tillbaka ner hit igen.

Ledigt nästa vecka

Hade två röda dagar kvar som jag kan ta ut i ledighet. Men de måste tas ut innan året är slut för annars försvinner de. Och slutet av december är det kört för nu, all julledighet är redan fixad sen en månad tillbaka. Pratade med min team leader och hon sa att jag kan enbart få 8-9 december. Så det fick jag. Blir kort vecka igen nästa vecka! Passar bra att Sebastian är ledig då också. Fast han är inte ledig för att han har semester, utan för att han ska jobba helgen sen.

Lugnt på jobbet och hur ska det gå med nyhetsbladet

Nu har jag lagt upp maaassor med bilder i våra Picasa-album. Klicka på bildspelet till vänster för att kolla in dem vetja! De flesta är från när min familj var här och ligger i albumet Besökare.

Idag var det väldigt lugnt på jobbet. Så lugnt att jag blev uttråkad. Jag tog bara två samtal; ett på morgonen och ett på den sena eftermiddagen. Till saken hör också att telefonlinjerna låg nere på nästan hela siten... fast det vara bara under 1,5 timme på förmiddagen. Det var en intressant situation i alla fall. Man blev lite full i skratt av det. Alla passade på att gå på toaletten så det blev nästan kö. Och så besvikna vi blev när det plötsligt ringde igen.

Var på möte angående nyhetsbladet, äntligen. Men är inte så jättenöjd med det. Den andra killen verkar köra sitt eget lilla race, trots allt. Och Times New Roman vill han han som typsnitt - till en tidning som ska läsas på skärmen! Nä, det går jag inte med på. Och eftersom vi ska göra tidningen i inDesign så kan inte jag göra så mycket, eftersom jag inte programmet på min dator här... Kan bara lita på att han faktiskt gör något som liknar mina utkast, vilket han faktiskt sa att han skulle göra. Men de utskrifterna han tog med idag såg lite annorlunda ut, även om grundtanken var lite densamma.

5 dagar Dublin

När min familj var här för två veckor sen så var det fullt upp. Jag jobbade till 11 på fredagen och mötte dem inne i byn sen. Det spöregnade. Vi tog bussen in till Dublin och kollade lite i affärer. På kvällen satt vi inne på den japanska puben som vi hittat veckan före. Tommy beställe in dumplings och blev inte ett dugg mätt, nej. Fick bli rostade mackor för honom när vi kom tillbaka till Leixlip sen!

Lördagen åkte vi till hamnbyn Howth (utan Sebastian som hade annat för sig). Vi letade restaurang i hundra år - precis som vanligt. I min familj är vi riktigt duktiga på att INTE hitta någonstans att äta. Till slut gav vi upp och gick in på ett café ovanpå en butik. Tommy åt okej pizza, mamma åt en god macka och jag och pappa åt tråkig lasagne. Efter maten så tog vi oss upp på en kulle med utsikt över hela hamnen, och sen vandrade vi ut på piren. Många fina fotografier fick vi till. Ska försöka lägga upp dem den här veckan!

Roligt med att vi gick in på det här cafét: Sandie hade tipsat mig om ett café i Howth med jättegod varm choklad. Det låg upp för en backa, vid en kyrka, ovanpå en butik. Efter 10 minuter inne på cafét så kom jag på att det var just det här cafét som Sandie pratade om! Och så hade vi hamnat där av en slump.

Mindre roligt med att vi gick in på det här cafét: När vi kom ut igen låg där 3 pubar på rad som säkert serverade god mat. Vi vågade inte gå fram och titta efter...

På söndagen var det dags för Hop on Hop off-bussen. Vi hoppade av vid Trinity Collage och tittade in på skolgården där. Sen blev det Merrion Square Park och där vi tittade på stayer i parken och konst utanför. Sedan åkte vi vidare till fängelset, där vi gick en rundtur. Såg lite ut som ett sånt där typiskt amerikanskt fängelse som man ser i filmer. Vi lämnade Dublin ganska tidigt, Sebastian åkte hem och vi andra stannade vid Murphy's i Leixlip och tog en dricka.

Måndagen fortsatte med bussturen. Vi tog oss en rundvandring på det gamla slottet och sen begav vi oss iväg till Guinness Storehouse. Lärde oss om hur man gör Guinnes och lärde oss hur man tappat upp en perfekt pint. Nåja, några av oss i alla fall. En viss bror till mig och vår far gick i förväg, orkade inte vänta i kö och åkte raka vägen upp till Gravity bar för att ta sin pint där istället. Men vi andra, vi fick minsann diplom på att vi hällt upp den perfekta pinten! Tommy och pappa var riktigt avundsjuka efteråt, oja. Vi avslutade kvällen på The Church.

Förra helgen med Sassa och Robin

Förra helgen, då var Sassa och Robin här! Himla skillnad från när min familj var här, skulle man kunna säga. Där mamma gick upp vid 7 och började diska så sov Sassa och Robin. Där mamma gick till affären vid 9 för att handla frukost så var det JAG som gick och handlade. Där mamma till slut lyckats få upp alla ur sängen vid 11 så sov de alla fortfarande och hade inte en taaanke på att frosta av frysen.

Vi hade en riktigt trevlig helg med dem. Visade runt dem i Dublin, tog med dem till Eddy Rocket's och lämnade av dem vid Guinness Storehouse. Vi gick på bio också och såg Tower Heist - askul film! Medan vi väntade på att filmen skulle börja så hamnade vi en Arkadhall och blev barnsligt besatta av att lägga i 20-centare i en maskin full med 20-centare för att få dessa 20-centare att ramla ner i hålet. Beroendeframkallade, jomenvisst!

Vi åt Fish & Chips på ett ställe som nästan enbart servade Fish & Chips, och man skulle ju kunna tro att de gör god Fish & Chips då - men icke! Fisken smakade inte ett dugg och stripsen var sladdriga. Tyvärr.

Den där Sebastian

Min goda vän Jasmine frågade i en kommentar här nedan om inte den där Sebastian ska blogga lite. Jovisst håller jag med henne! Hans mamma och mormor var på besök i helgen, och vi hade det riktigt trevligt. Men eftersom det inte än min familj så är det inte upp till mig att berätta om det, eller vad säger ni? Nä, jag tror ni får vänta med att höra något om det tills den där Sebastian tar fram datorn och börjar skriva inlägg till sin egen blogg. Jag kan skriva något annat så länge!

Man kan aldrig göra för lite...

Jag är hopplöst duktig på att bli involverad i ideellt arbete. På jobbet började jag redan för 2-3 veckor sen anmäla mig till sånt där. Så nu sitter jag med i min desks Fun Budget-kommitté (arrangerar aktiviteter för de anställda) och jag är även inblandad i CPLs nyhetsblad. Jag är så pass involverad i nyhetsbladet att jag tillsammans med en kille från Slovenien ska designa om hela bladet! Och med blad menar jag en pdf-tidning på... en del sidor. Och javisst kan jag vara med och bidra till evenemangs-guiden i bladet och åh vad roligt att få skriva om min hemstad/mitt hemland.

Hoppsan.

Men det där med att designa om nyhetsbladet, det var jag faktiskt tvungen till. När jag fick se det senaste numret gjorde det riktigt ont i mitt informationsdesignshjärta. Undrar om jag kan påverka texterna också...? Det borde finnas en lag som förbjuder överdrivet användade av utropstecken! Speciellt när det är fyra stycken efter varandra!!! Och flera meningar i rad som innehåller olika antal utropstecken!! Kanske kan jag föreslå att det behövs en korrekturläsare? Och det är jobbet är i så fall mitt - såklart.

Det här med skatten

I torsdags tog jag tag i frågan varför jag inte betalar skatt när Sebastian gör det, och helt enkelt mailade och frågade lönekontoret på jobbet. Varför inte jag betalar skatt beror på att jag har tax credits för ett helt år, och eftersom jag bara jobbat sen september så kommer jag nog inte betala skatt förrän nästa år. Fair enough, men varför betalar Sebastian skatt då, vi började ju samtidigt?

Jo, Sebastian betalar skatt för att han av någon okänd anledning har ett veckobaserat skattecertifikat, medan jag själv har ett "vanligt". Så han fick ringa till skatteverket och be om ett vanligt istället, för det är inte meningen att han ska betala skatt de här första månaderna! Han kommer alltså få tillbaka den skatt han betalat in än så länge.

Frågan var alltså inte varför jag INTE betalar skatt, utan varför Sebastian GÖR det. Hepp hepp.

Ensamma igen

Har lämnat av familjen vid flygbussen, så nu är vi ensamma i huset igen. Det har varit fem mycket trevliga dagar! På Dublin Airport är det dock inte dags för boarding ännu, för flyget lyfter inte förrän om 1timme och 20 minuter. Det blev tröttsamt att gå runt på stan så de bestämde sig för att åka ut till flygplatsen tidigare än planerat.

Vi har hunnit med massor under dagarna de varit här. Gamla fängelset, Dublin Castle. statyer, Guinness Storehouse, pubmat, fish & chips, Howt, bussturer osv osv. Blir till att lägga upp bilderna nästa vecka, för kommer inte riktigt ha tid denna vecka. Vi får besök igen om två dagar, nämligen! Men ska försöka skriva några inlägg om familjens besök innan dess i alla fall.

Besök av hennes familj

Om mindre än en timme ska mina föräldrar och min bror landa i Dublin. Hurra! Sängarna är framplockade, golvet är dammsuget och badrummet är städat. Vi är sjukt förberedda! Så fort jag får ett sms om att de är på väg från flygplatsen så ska jag beställa indisk mat till dem, så att den anländer ungefär samtidigt som de själva. Här kan man få allt hemlevererat! just-eat.ie är som svenska onlinepizza.se, men för massor av olika sorters restauranger, inte bara pizza. Väldigt många asiatiska ställen.

Mamma har förberett sig mycket att hon t.o.m. letat upp en bild på vårt hus, så att de vet att de blir avsläppta på rätt ställe av taxin. Det är ambitiöst! Imorgon jobbar jag halvdag till 11, och då promenerar jag ner till byn och möter upp resten, innan vi åker in till Dublin. Vad vi hittar på där får morgondagen avgöra...

Inte igen, tack

Min lunch idag skulle ha börjat halv ett, men jag fick ett samtal 12.27. Förbannar telefonen varje gång det ringer så nära inpå rast eller slutet på dagen. Rasten får flyttas fram lite, eller om det är en för- eller eftermiddagsrast kanske den försvinner lite i tomma intet. Och om det är meningen att man ska sluta, ja då får man helt enkelt jobba obetald övertid.

Idag var dock lite speciellt. Det ringde som sagt 12.27, så min rast skulle helt klart bli framskjuten. Och det blev den. Den blev framskjuten så länge att jag kunde gå hem när jag lagt på. Klockan 15.00 avslutade vi samtalet. KLOCKAN TRE! Jag satt i telefonen i 2,5 timme, med enbart en liten hasselnötsyoghurt i magen (intagen kl. 9.50 på förmiddagen). Började känna mig ganska utmattad och hungrig en timme in samtalet...

Men som sagt - jag fick gå hem när jag lagt på. Och ja, vi löste problemet.

Sorry - not in service

Vi åker buss in till Dublin. Men inte den vanliga vägen. Bussen är inte i tjänst och vi har kört motorväg hela vägen. Vi två är de enda passagerna och inte en cent har vi betalat för resan... (nu hoppade vi av)... 20 minuter tog det, vilket är dubbelt så snabbt som en buss i tjänst. Tummen upp för de irländska busschaffuörerna!

Lördag i Dublin

Vi är just nu inne i Dublin och ska snart gå på bio: Johnny English reborn. Vi upptäckte imorse att vi hade fått lönen inatt, så vi bestämde oss för en spontant besök i Dublin. Åt lunch på ett riktigt amerikanskt 50-talsfik. Jättegott och skön inredning.

Voffor gör di på detta viset?

Vad är grejen med papperspåsar? Speciellt i ett så regnigt land som Irland borde man väl satsa på rejäla plastpåsar istället? För papper + vatten = dålig kombination. Men inte då. Varenda butik (mataffärer undantagna) i detta land bjuder på papperspåsar, som man sedan får bära i famnen och gömma under jackor för att de inte ska falla isär. Regnar det finns det inte en chans att påsen överlever att bäras i handen. Idiotiskt.

Vattenkranen i plural

Det här är idiotiskt. Det är svart eller vitt, varmt eller kallt. Du kan inte tvätta händerna utan att bränna dig eller frysa. Du kan inte få ljummet vatten utan att blanda det själv i handfatet. Det enda positiva är att du slipper vänta på kallvatten när du är törstig. Men det är det inte värt. Speciellt inte när vattnet inte ens är särskilt gott!

Besök från svensktalande

Två vänner från Eskilstuna var på besök i slutet av oktober, och vi hittade självklart på massor med skoj. De anlände på torsdagskvällen och stannade i Dublin över natten, för att komma ut till mig i Leixlip efter att jag slutat jobbet på fredagen. Då gick vi ner till byn och käkade på en av pubarna här, Murphy's. På lördagsförmiddagen tog vi bussen in till Dublin och besökte bland annat en park, en katedral (obs, endast Annika gick in, vi andra två stannade utanför!), en rättvisepub och Museum of Modern Art. Sen shoppade vi lite, men inga skor hittade vi, trots att både jag och Annika letade som tokar. Kvällen avslutades på The Church, där vi hittade €10 på golvet och bjöd oss själva på en Bulmers päroncider och en Guinness. Vi åt även supergoda Wraps! The Church är en gammal kyrka som blivit omgjord till bar/restaurang/nattklubb. Skaparen av Guinness gifte sig här, minsann.

På söndagen blev det en bussresa till Casino, Castle och Dublin's north cost. När vi kom tillbaka till stan så tog vi en snabb shoppingtur innan vi åkte hem och beställde pizza. Måndagen bjöd på, hör och häpna, shopping i stan (samt rekordregnet som jag skrev om förra veckan) och sen på kvällen gick vi på teater: 16 possible glimpses. Den var väldigt fin, men lite svårt att hänga med i tidshoppen.



Annika och Ellinor i Phoenix Park. Fler bilder finns i albumet Besökare som ni nog kan hitta om ni klickar på bildspelet här till vänster.


/Eva

Vad Bank Holiday innebär

Idag är det röd dag i Irland. Det innebär att det är dåligt med lokaltrafik och dåligt med shuttle-bussar till jobbet. Det innebär att jag och Rebecka fick skjuts till jobbet av hennes LandLady, som snällt nog gick upp tidigt på sin röda dag för att göra detta. Det innebär att det gick rykten på jobbet om att stora matsalen var stängd och att vi skulle få svälta. Men allt vad rykten innebar i slutändan var att tv-monitorerna med matsedlarna var avstängda, och det i sin tur innebar att vi fick läsa matalternativen på vanliga dödliga A4-papper.

Röd tag innebär att det var 25 minuter mellan det att jag slutade till det att shuttle-bussen skulle gå. Det innbär att jag bestämde mig för att, när jag slutat, ta en promenad från min byggnad 1 till Sebastians byggnad 8 för att se hur han har det där. Det innebär att jag inte tog bussen från huvudentrén som vanligt och det innebär att jag inte fick åka buss alls, för bussjäveln sket i att komma bort till byggnad 8 fast den utlovat det i dagens röda dag-tidtabell. Det innebär att vi fick dela taxi med en norrman bort till oss. En väldigt tystlåten taxi med stört sköna skinnsäten, är vad det innebar!

Vi hade beställt matleverans från Tesco som skulle komma mellan 17-19 och det innebar att vi var tvungna att ta en taxi för att komma hem i tid. Att vi tog en taxi innebär alltså inte att vi är lata.

Att jobba på en röd innebär att man får en annan dag ledigt istället. I mitt fall innebär det den 18 november, för då får vi besök av en Sassa och en Robin.

Man kan få beslutsångest av mindre

Vilket toapapper ska man välja på jobbet?

Ska man vara duktig och dra loss en lagom bit papper från någon av rullarna?

Det här pappret känns mer miljövänligt på något vis.

Eller ska man vara lat och bara rycka några kritvita pappersbitar ur den övre behållaren? 

Det är så skönt att slippa dra ut och dra av.

Flera gånger dagligen möts jag av detta svåra beslut. Men vilken man ska välja är inte den viktigaste frågan, utan det är varför valet över huvudtaget finns? 

/Eva

Djävulusisk Halloween

Jag var på halloweenfest igår, halvhjärtat utklädd till djävul. Så djävulusiskt, tyckte min bror. Med halvhjärtat menas att jag inte hade varken svans eller eldgaffel, men röd klänning och röda horn med svart hår. Oklart varför hornen hade hår, men så var det i alla fall.

Festen hölls i ett väldigt stort och opersonligt hus. Påminde himla mycket om Haciendan i Spanien, där vi bodde andra halvan av vår tid där. Opersonligt för att huset skriker "det här huset är till för att delas av random människor som inte känner varandra" och "här var det kontor tidigare så toaletterna har fortfarande kvar handtorkar och skyltar som visar vilket kön som får beträda dem" osv osv. Stort för att... ja, det var stort helt enkelt. Fast själv stod jag mest i köket, så jag märkte inte av så mycket av det stora.

Vad hände då? Jag gillar ju punktlistor, så vi kör en sån:

• Sebastians kompis Kim var där, och han skvallrade om exakt hur mycket pengar S spenderat och på vad när de var i Dublin under dagen.
• Kims huskamrat Malin hade en skitcool tröja på sig. Det hände hela kvällen.
• Komson gav mig insidertips på vad vilka ställen i Thailand vi borde se. Phuket och Koh Sumui inte inräknade, för dit skulle vi absolut inte åka. Vart vi faktiskt borde åka minns jag inte. Mer än till Kambodja, men det ligger ju inte i Thailand...
• Jag lärde Komson hur man säger Jag älskar dig på finska, så att han kunde säga det till en finsk tjej. Enbart för att hon var finsk, inte för att han älskar henne. Han hade aldrig träffat henne förut, så det första han sa till henne någonsin var Minä rakastan sinua.
• Kim försökte prata lite finska med mig, bara för att vi båda är halvfinska. Jag förstod ingenting, för jag kan inte finska. Det kan inte Kim heller...
• En 35-årig irländare blev överlycklig när jag tyckte att han såg ut som 33 och inte 40+. Och vad gäller mig så gissade han på 18. Tack. Så. Mycket. Att se yngre ut i all ära, men 18 var väl lite väl överdrivet.
• Tobey Maguire var där. Påstod den nyss nämna irländaren i alla fall. Övriga gäster höll inte riktigt med honom.
• Tino hade stora äckliga gummihänder på sig. De dyker nog upp i mitt ansikte på Facebook snart.

Ja, sen hände inte så mycket mer i köket. Jag var svinhungrig och gick hem vid 1-snåret. Hade messat S tidigare och bett honom beställa hem en pizza till mig. Den var mycket god.

Ser alldeles för snäll ut. Och mitt ben ser vrickat ut?

Asfalt, vad skulle det vara bra för?

Ett helt inlägg om krokar

Vi fick en krokpanel till ytterkläder upphängda förra veckan. Äntligen! Alla våra jackor (ja, jag har många jackor) hade hängt på trappräcket ända tills dess. Vår hyresvärdinna kom in med den och frågade om vi ville ha den i gästrummet, så att våra besökare kan hänga upp sina kläder på dem. Skit i gästerna, tänkte vi, och bad om att få den upphängd i hallen istället. Sagt och gjort. En snickare snickrade upp den nästan på stört. Det är så man gör i Irland förstår ni, man ringer snickaren när man behöver skruva upp några krokar!

Eller så var snickaren lämpligt nog redan hemma hos oss och fixade låset till ytterdörren. Det kan ni inte veta säkert.

Hur som helst. Det var en sån där flashig krokpanel där man har en bild över varje krok, så att man vet vems krok det är. Så det första man möts av nu när man kommer hem till oss är fyra bilder på... fyra främlingar. En fejkad familj med stora leenden möts man av när man kommer in till oss. Vadå, det kan väl aldrig vara meningen att man ska sätta in sina EGNA fotografier? Vore ju på tok för ambitiöst.

Är det så regnigt i Irland som det påstås?

Lite statistisk fakta om måndagens fina väder:

I måndags var det regnrekord i Dublin. Det föll 82 mm regn då, vilket vi kan jämföra med att det i genomsnitt brukar komma ca 65 mm regn i oktober måndad här... Att det kommer så mycket på en dag händer bara vara 20e år. 65,7 mm av regnet kom mellan kl. 14-20, alltså på bara 6 timmar. Att det kommer så mycket regn på så kort tid händer vart 80e år. Mellan kl. 16-17 kom det 23mm, vilket är den största mängden regn som fallit under loppet av en timme sedan de började mätningarna år 1954.

Och vet ni vad jag gjorde den dagen? Jo tackar som frågar, jag var på stan från lunchtid till nästan midnatt. Mina vänner Ellinor och Annika var på besök från Sverige, och vi strosade runt i affärer och var på teater på kvällen. Fast strosade är kanske fel ordval, för det låter alldeles för trevligt och långsamt.

We go together

I lördags var vi på en liten inflyttningsfest, hos Sandie och Danni som flyttat in den fina lägenheten jag skrev om några inlägg längre ner. Sandie bjöd in oss i torsdags när... okejdå, det var vi som "föreslog" att de skulle ha inflyttningsfest innan de ens flyttat in, och så bjöd vi in oss själva automatiskt. Vi hade nämligen köpt den perfekta inflyttningspresenten: Grease.

För vad ger man till Sandie och Danni om inte historien om Sandy och Danny? Det var som hittat! Sandie blev superglad, och Danni började oroa sig för om han faktiskt skulle bli tvungen att titta på filmen han också. Jättelyckad present, med andra ord. Trevlig fest också, när vi ändå pratar om den. Lite folk man kände igen, och lite folk man inte kände igen.

Oktoberfest

I lördags tog vi bussen in till Dublin för att besöka Oktoberfest. Det var riktigt trevligt! Vi kom dit vid 14-tiden och då var det ännu inte så mycket folk där. Köpte varsin liter med öl och slog oss ner i det stora öltältet. En halvtimme senare var det nästan fullt där inne, så vi kom verkligen i tid!

Jag fick äntligen äta riktig bratwurst igen (med curryketchup) och det var så gott! Sebastian som provade det för första gången blev dock inte så förtjust i denna tyska härlighet, tyvärr. När vi började närma oss slutet på våra första glas fick vi sällskap av två tyskar. En av dem gick introduktionen med oss på jobbet.

Att vi skulle ta med oss ölglasen hem visste vi redan när vi fick dem i handen första gången. Vi betalade faktiskt €5 i depositionsavgift. Glasen rullades in i våra jackor, men den gubben gick inte säkerhetsvakterna på när vi var på väg ut. Var har ni i jackorna, rulla upp jackorna, de där inte era så gå tillbaka med dem.

Vadå tillbaka? Vi provade att gå ut på andra sidan istället och det gick hur bra som helst!

Veckohandlingen levererad till dörren

Igår/idag provade vi Tescos hemleverans för första gången. Vi satt igår kväll och klickade runt på webbplatsen, planerade veckans middagar och valde mellan 20 olika sorters toalettpapper. Vi betalade med kort direkt på nätet, och idag fick vi allt hemlevererat till dörren. €4.50 kostade hemleveransen. Värt vartenda cent.

Bara 0

Har ni hört talas om den där tjejen som åkte till Irland för att jobba och betalade 0% i skatt den första månaden?

Jag tror det stavas a-v-u-n-d-s-j-u-k-a

Sandie flyttar från Dublin ut till Leixlip på fredag. Jag var med och tittade på hennes nya lägenhet idag, som hon ska dela med en vän. Det är en tvåa på översta våningen, så de har någon slags takterass i storlek Large. Sovrummet har en hel vägg täckt med garderober, och ett helkaklat en suite-badrum med tillhörande stor dusch. Sen finns det ytterligare helkaklat, stort badrum med badkar. Och köket. Köket är modernt med indikationshäll och stort kylskåp. Soffan och fåtöljen vågade jag inte ens prova, för de såg alldeles för bekväm ut.

Sen ligger lägenheten nästan vägg i vägg med den andra tågstationen i Leixlip, och shuttle-bussen till jobbet går precis utanför huset.

Det var nästan jobbigt att se den lägenheten, och tänka på vårt hus här. Missförstå mig inte, jag är sjukt nöjd med vårt boende. Men det inget hus som platsar i en inredningstidning. Och jag hade inte sagt nej till en riktig spis.

Nämnde jag förresten att huset som Sandies lägenhet ligger i byggdes så sent som 2005?

Zumba på heltäckningsmatta

Förra måndagen började jag och min danska kollega Sandie på Zumba här på jobbet. Eftersom vi är i Irland så är de flesta hus och byggnader täckta av heltäckningsmatta. Salen där vi zumbade var inget undantag. Det var ett stort mötesrum som förvandlades till en gymnastiksal.

Kan ni tänka er hur det känns att dra foten över en heltäckningsmatta, i stil med en moonwalk? Det känns inte bra, kan jag berätta. Ljudet och känslan under fötterna gör att det ryser i hela kroppen på mig.

Zumba då. Det var inte riktigt som jag tänkt mig. Ser mycket roligare ut på video. Måste bero på heltäckningsmattan! Vi får väl se hur det känns idag. Vi ska vara i ett annat rum idag, men mattan slipper vi inte. Vem tusan dansar zumba på heltäckningsmatta? Eller oj, det var visst jag...

Jobbveckan som gått

Den här veckan har gått sjukt fort. I alla fall om ni frågar mig. Jag har jobbat 7-16 i fem dagar, och på jobbet så flyger tiden förbi, för det är så himla mycket att göra. Skönt att jobbpasset går fort, men inte så skönt att man inte hinner göra allt man ska under den tiden. Jag låg efter nästan hela veckan och kom ikapp först på torsdagen. Men så var det första veckan på ett nytt jobb, så vad mer kan man begära? Har inte riktigt kommit in i det ännu, och har svårt att släppa jobbtankarna när jag har rast, och när jag kommit hem. Men det går lättare för varje dag, så det är positivt.

Det är ovant för mig att jobba heltid. Mina somrar inom omsorgen har aldrig varit heltid, och aldrig varit så regelbundna tider. Att jobba 7-16, måndag-fredag, är nytt för mig. Men detta har jag sett fram emot, så jag klagar absolut inte! Så fort jag lärt mig att lämna jobbet kvar på jobbet så kommer jag kunna njuta ordentligt av denna regelbundenhet. Det är riktigt min grej att jobba underliga skift och ha olika lediga dagar varje vecka. Jag gillar att planera, och det är svårt då...

Upplagda foton

Nu har vi skapat album och lagt till foton i Picasa webbalbum. Ni kan se dem genom att klicka här till vänster! Ni får titta in då och då för att se om vi lagt upp något nytt. Det är inte så mycket ännu, men det kommer mera... Jag ska in till Dublin imorgon, så ska försöka ta lite kort inne i stan då. Tills dess bjuder jag på en bild på ett dockhuvud:

Go Live-certificate

Igår hade vi våra testsamtal, och blev godkända. Nästa vecka kan vi alltså börja jobba på riktigt. Sebastian kan börja ta samtal redan på måndag, medan det är osäkert om jag kan det. Det fattas utrustning, inloggningsuppgifter och egentligen har inte ens fått en egen dator ännu. Så vi får se vad jag får göra på måndag - och resten av veckan.

Det var läskigt med testsamtalen, så jag undrar hur det kommer kännas när jag ska ta riktiga samtal! Första samtalet fick jag panik för att jag inte visste hur man löste problemet, så jag satte coachen (han som ringde testsamtalen) på hold nästan det första jag gjorde. Inte bra... ropade på en annan coach, men sen var det jag själv som kom på lösningen ändå. På det andra samtalet ställde jag lite fler frågor innan jag satte på hold, så det var bättre. Allt som allt fick jag dock mycket bättre poäng på det första samtalet än på det andra.

Stoppknappar, vad är de bra för?

Det går gratis shuttle-bussar till och från jobbet. På vägen hem finns det två hållplatser som jag gärna hoppar av vid, och det spelar ingen roll vilken av dem det blir. Jag brukar trycka innan den första, så får chauffören välja vilken han känner för att stanna vid. Men oftast får jag åka med ända fram till tågstationen ändå. För en av chaufförerna har alltid musik i ena örat, ser alltid lite dryg ut och stannar aldrig när jag tryckt på stoppknappen. Ibland stannar han vid ett trafikljus istället och öppnar dörrarna. Idag gick jag fram till honom efter att han svischat förbi den första hållplatsen. Då frågade han om det var okej att han stannade vid nästa. Jag slängde ur mig något väldigt elegant i stil i med:

"Yeah, it doesn't matter if you stop here or at the other one. I push the button and sometimes you stop and sometimes you don't."

Konstigt(?) nog hade han inget intelligent svar på tal på min intelligenta kommentar. Och han hade antagligen inte stannat alls om jag bara suttit kvar på min plats...

The Auld Dublin

Idag fixade jag bredband, yeeey. Hade dessutom en himla trevlig kväll i Dublin med min danska kollega Sandie. Vi var inne på Pennys (vilket är Dublins motsvarighet till Primark i London!!) och kikade lite, och sen letade vi i några år efter en pub som severade mat till ett hyfsat pris. Vi hittade The Auld Dublin, och blev kvar där hela kvällen. Tre rätters middag för €15 tyckte vi var ett hyfsat pris. Till efterrätt fick vi Baileys Cheesecake - så ni hör ju hur bra vi hade det.

Strangers on a pub are just auld friends you haven't met yet.

Den meningslösa tågresan

Igår åkte vi in till Dublin för att fixa bredband. Sist vi var där så hade killen på O2 sagt att vi behöver PPS-nummer och ett bankkonto i en irlänsk bank. Sagt och gjort. I torsdags fick vi våra nummer så vi kunde äntligen få internet.

Men inte då. Tjejen som vi fick prata med på O2 igår berättade att vi inte alls behöver något PPS-nummer, men däremot
1. Bevis på vår adress
2. Bankdetaljer

Hade vi med oss något av det? Nej, för det hade inte den förra killen sagt att vi behövde... Så det var bara att åka hem igen. Årets mest meningslösa resa, om du frågar oss. Det tar i alla fall en halvtimme att åka in till Dublin + att det kostar pengar, så det kändes väldigt roligt. Sebastian var förkyld och väldigt hängig, och båda väldigt hungriga, så vi behövde ju äta något också.

En bild på ett hus

Det här ligger på vägen mellan vårt hus och busshållsplatsen för HP-bussen. Jättemysig promenad faktiskt!

Vi kan bara spekulera

Ibland hittar man underliga saker i Irland. Fredag i förra veckan var vi på en snabbmatsrestaurang i centrala Dublin för att använda deras gratis WiFi (som var värdelöst). Inne på damtoaletten, i ett handfat, hittade jag ett använt graviditetstest. Not pregnant, stod det på displayen. Hepp! Med tanke på att kvinnan i fråga kände sig tvungen att göra testet inne på en toalett på en restaurang så antar jag att det var ett positivt resultat. Speciellt eftersom hon lämnade kvar testet där. Men vad vet jag...

Jag tyckte att det intressant att hitta det där testet. Det gör mig nyfiken på kvinnan. Varför gjorde hon det på SuperMac en fredag eftermiddag? Varför slängde hon det inte i papperskorgen några meter bort? Hade hon bråttom ut? Var hon glad eller ledsen över resultatet? Det får jag aldrig veta...

What they eat

Grön choklad

Pommes MED VITA BÖNOR!! Vad är det för kombination??

Muffins med mjukglass

The Village

På väg ner till centrala Leixlip

Main Street

Main Street

Väldigt fint här, men det händer inte så mycket!

Att de vågar

Vissa kvinnor som finns på mitt jobb är väldigt tillitsfulla. Jag har många gånger kommit in på en damtoalett och funnit passerkort, mobiltelefoner, plånböcker och handväskor på handfatet. Ägarna till dessa värdesaker sitter inne i ett låst toalettbås.

Hur vågar de lämna sina saker utan uppsikt? Det jobbar tusantals människor på HP. Hur kan man ha så stor tilltro till folk? Jag skulle aldrig i mitt liv våga lämna mina saker så där. Om jag fortsätter se att kvinnorna på jobbet gör det, så kommer jag en vacker dag att ta en plånbok och ställa mig utanför med den. Bara för att se hur de reagerar och lära dem en läxa.

Jag låter kanske cynisk, men skulle DU våga lämna din mobiltelefon på handfatet medan du låser in dig i ett bås? På en plats där det jobbar tusantals människor från hela världen?

Man tar vad man har

Vi har ingen spegel i badrummet...

Jobbnytt fran Irland

Jag har uppdaterat lanken till Folket i forra inlagget, sa nu ska den fungera.

Forhoppningsvis kan vi fixa internet innan helgen ar slut. Haller tummarna for det! Jag ska forsoka bli battre pa att svara pa kommentarer da ocksa, nar vi har internet hemma. Vi laser alla kommentarer sa fort vi har chansen och tycker det ar jattekul att ni kommenterar, saklart.

Pa jobbet sa matas vi fortfarande med massor av information. Jag kommer ha utbildning i tva veckor till. De planerar att jag kommer borja jobba pa riktigt sen 27 september. Sebastian kommer borja redan nasta vecka, om jag fortstatt honom ratt. Han kommer inte ta samtal, utan endast halla med med mail. Sjalv har jag fatt veta att jag inte bara kommer ta svenska samtal pa daglig basis - utan aven engelska! Allt dokumenteras dessutom pa engelska, sa jag kommer ju bli snurrig i huvudet av att prata pa svenska samtidigt som jag skriver pa engelska...

Jag gar valdigt korta dagar under utbildningen. Borjar 9 och slutar 4 varje dag. Vi har ca 20 minuters rast varje formiddag och varje eftermiddag. Lunchrasten ar pa ca 1,5 timme! Jag ser fram emot nasta vecka da jag forhoppningsvis far en plats och en dator. Da far jag gora lite mer praktiska saker istallet for att bara sitta och lyssna.

Artikeln i Folket

Har ar lanken till artikeln i Folket. Jag vet inte om jag ar helt nojd med bildvalet. Hoppas det ar en annan bild i tidningen! Vi har ju for tusan solen rakt i ogenen, hur fint ar det?

Första dagen på jobbet

Det är lite omständigt och tidskrävande att ta sig till jobbet än så länge. Eftersom vi ännu inte hade hittat vägen till Louisa Bridge i måndags så tog vi tåget dit. Det är bara en station, så det tog bara 2 minuter. Sen satt vi där och väntade i nästan en halvtimme, innan gratis Shuttle Bus gick till HP. Där stod vi utanför och väntade i 10 minuter eftersom det stod i mitt brev att jag inte fick anlända före 8.45. Mycket underligt, för jag skulle vara där 9.15 och Sebastian 9.30, men i hans brev stod det att han inte fick anlända före 8.30... Och i slutändan så blev vi hämtade samtidigt, precis som med resten av gruppen.

På förmiddagens matades vi med information och blev fotograferade för våra passerkort. Sen fick vi gratis lunch och att hämta mat var en utmaning i sig. Matsalen är enorm och det finns 4 olika matdiskar som alla har 3-5 olika rätter att välja mellan. Det finns även en salladsdisk och en disk med bröd, pålägg och olika röror. Vi förstod ingenting när vi kom dit, visste inte alls hur det skulle gå till. Men vi fick mat till slut och kunde sätta oss ner.

På eftermiddagen började vår utbildning. Vi kommer sitta i "klassrum" till och med torsdag, och sen väntar 2 veckors utbildning/träning på våra respektive avdelningar.

Campuset är sjukt stort och där finns lite allt möjligt, bland annat ett postkontor och två banker. Och harar. Vilket fönster man än tittar ut genom så ser man ett gäng harar skutta runt och äta gräs. Jättesöta!

Vädret

Vädret är precis som vi förväntat oss. Regnigt. Det har inte gått en dag utan regn sen vi kom hit. Blåser till förbannelse gör det ganska ofta också. I söndags hade vi tänkt promenera bort till den andra tågstationen (Louisa Bridge) för att vara säkra på att hitta dit när vi skulle med bussen till HP dagen efter. Vi började gå en bit, men gav snart upp och vände hem igen. Alternativet annars var att bli dyblöta med trasiga paraplyer att släpa på. Då lockade det mer att gosa ner sig i soffan med lite datorspel.

Bilder pa lagenheten

Vàr uppfart och slutet pà gatan

Till Marie som undrade om spisen satt sà hògt upp: Svar JA.

Diskbanken. EN ho ar en fòr lite...

Mysiga vardagsrummet. Vi har sedan igàr en lite storre TV, som Mary tog med sig fran sitt andra hus.

Badrummet

Sovrummet

Ursakta ròran, vi flyttar in!

Doblin

I lördags tog vi tåget in till Dublin, eller Doblin som irländarna uttalar det. Alla affärer ligger på en superlång gata och det verkar vara en ganska trevlig stad. Vi åt irländsk lunch på en irlänsk pub, där Sebastian drack irländsk öl. Det var kött- och Guinessgryta som severades med potatismos. Hur gott som helst!

På kvällen lagade vi mat för första gången i vårt minimalistiska kök. Eller det var mest Sebastian som lagade mat, för själv ser jag knappt över kanten på grytorna. Det blev spaghetti med köttfärssås och det var väldigt gott

.

Första dagen i Irland

Flygresan gick bra och bussresan in till Dublin var smidig. Vi hittade till centralstationen och vi hittade rätt tåg. På tågstationen i vår nya hemstad Leixlip blev vi upphämtade av Mary, vår hyresvärd. Vi tryckte in våra stora väskor i hennes lilla bil och körde på fel sida av vägen bort till vårt hus.

Vår "lägenhet" är på två plan, med sovrummen och badrummet där uppe och vardagsrum och kök på bottenplan. Det är riktigt mysigt här och viktigast av allt: Fräscht! Mary är hur snäll som helst och visade oss var HP ligger och så fick vi skjuts för att handla nödvändigheter. Och så snackar hon. Munnen går i ett och samma saker upprepas 20 gånger. Trevlig dam, men alldeles för pratglad.

Vårt område i Leixlip

Levnadstecken

Vi har tyverr inget internet hemma sa vi kan inte uppdatera bloggen ordentligt. Vi ska i alla fall forsoka pa nat satt att publicera nagra inlegg den her veckan.

Vedret er skitdaligt, vi har borjat utbildningen pa jobbet och lagenheten ar mysig.

På Arlanda

Nu sitter vi på flygplatsen och har precis ätit en dyr frukost. Snart är det dags att boarda. Sebastians resväska vägde för mycket men som tur var jämnade det ut sig i och med att vår extraväska vägde mindre.

Vi tycker båda att det fortfarande känns overkligt att vi är på väg att flytta till Irland. Det är ganska otroligt. Ska bli så himla spännande att få se lägenheten om några timmar! Och på måndag börjar vi jobba...

Fönstertvätt

Igår var vi och tvättade fönster o gjorde klart i lägenheten. Mycket tråkigt var det så tur var det att eva var där och lyfte stämningen.

Sista dagen

Idag lämnade jag in nycklarna till lägenheten. Var tvungen att åka till andra änden av stan för att göra det. Var först till Akelius, men där fick jag höra att jag skulle lämna dem till Swesafe! Tur att jag var ute i god tid, och ännu mer tur att jag hade cykeln!

När nycklarna var inlämnade åt jag hejdå-lunch med tre vänner på en libanesisk restaurang. Det var mycket trevligt. Och sen efter det hade det blivit dags för vår intervju i Folket. Journalisten som vi pratade med var hur trevlig som helst och tyckte att vår resa var jättespännande. Sen innan vi skulle ut och fotas så kom chefredaktören bort en snabbis med orden "Det var mig ni pratade med förut som inte ville sponsra eran blogg. Men nu skriver vi om er i alla fall!"

Vi vet inte varför hon snackade om någon blogg, men vi förstod i alla fall att vi inte kommer få skriva några krönikor...

Hur som helst. Vi sprang runt i hela stadsparken och halva hamnparken för att få till någon bra bild på oss med resväskorna. Journalisten ville gärna med kyrkan i bakgrunden, men då fick vi solen i ögonen... Så det blir nog någon bild från stadsparken istället.

Nu har vi kört ut de sista grejerna till magasinet. Väskorna är packade och vägda. Vi är incheckade och har fått platser längst fram så att Sebastian får rum med benen.

Och så har vi ätit hejdå-middag med Jonis och Jojjo på Akropolis. Plankstek är inga dåliga grejer det! För att inte tala om Toast Skagen och Färska jordgubbar med glass och grädde...

Tack för den

Inget bra avslut på en redan jobbig dag. Vi packade ihop det sista och tog ut en massa skräp från lägenheten idag. Bilen fylldes till max med grejer som skulle ut till magasinet. Inte förrän vid strax före 21 kom vi ut dit och då upptäcker vi att vi inte kan komma in! Eftersom klockan är så mycket kan vi heller inte få tag på hyresvärden. Sjukt trötta och fruktansvärt irriterade fick vi ta med alla grejer till Sebastians pappa och ställa dem i hans garage. Sen är det bara att plocka in allt i bilen igen och köra ut imorgon kväll. Jag ska ringa hyresvärden imorgon bitti och fråga varför vi inte kunde komma in idag! Och så får han se till att det inte händer igen imorgon.

Strax innan vi kom fram till magasinet sa jag till Sebastian att tänk vad skönt att när vi åker härifrån sen så är vi helt klara med flytten! Tji fick jag... Vi har ingen som helst lust att åka ut dit imorgon igen, men vi har ju inget val. Vi är inte glada på hyresvärden, kan jag lova!

Intervju i Folket

Jag ringde till tidningen Folket idag igen. De hade varit sjuka nästa hela högen, så det var därför vi inte hört av dem. De verkar faktiskt intresserade, men tidningen har väldigt dålig ekonomi, så det är nog där problemet ligger. Vi ska i alla fall åka dit och träffa dem imorgon, och bli intervjuade om vår resa. Sen får vi se efter det vad som händer. Eftersom vi inte har något hem här längre, så lovade jag visst att vi skulle ta med våra väskor (som är packade och väger 60 kg tillsammans) till stan imorgon, för att vi skulle se ut att vara på väg att resa... Aja, det löser sig. Vi får väl tömma dem innan!

Steg 9 - Flytta ur nästa lägenhet

Igår var en lång dag. Vi gick upp vid 8-tiden för att försöka packa ner det sista innan flytten. Jag åkte för att hämta lastbilen vid halv 10 och sen körde vi igång! Det blev två lass ut till magasinet och ett litet till soptippen. Strax efter 18 på kvällen lämnade vi tillbaka lastbilen och blev upphämtade av Sebastians pappa för att åka hem till honom och hans sambo. Någonstans på vägen från min lägenhet hem till dem gick hjulen till min resväska sönder. Jag tänker inte bära 20 kg bagage i handen på fredag, så det blir till att köpa en ny väska idag...

Det ligger fortfarande en del skräp och lite småprylar kvar hemma hos mig, så vi ska gå dit nu efter lunch och fixa det. Sen lär vi tvätta fönstret också. Vi får låna Jerrys bil när han kommer hem från jobbet så att vi kan köra ut det sista till magasinet då. Sen är vi helt utflyttade och jag kan lämna in nyckeln imorgon bitti.

Sebastian på soptippen.

Sista dagen för packning

Imorgon blir sista rycket med packningen. Allt måste ner för på tisdag flyttar vi ur lägenheten. Så väskan till Irland måste också packas imorgon. Hur jag ska få med mig alla kläder, jackor, väskor och skor som jag "måste ha" där borta - det är morgondagens stora fråga.

Det mesta är redan nerpackat i lådor/väskor/sopsäckar och nerburet till källarförrådet. Det är i princip bara köket kvar. Det är skönt! Jag är väldigt tacksam mot mig själv att jag har packat lite då och då hela sommaren. Så jag har sluppit sista-minuten-packning nu den här veckan. Det ekar redan här inne...

/Eva

Steg 8 - Ha en flyttfest (del 2)

Festen igår var hur kul som helst. De första gästerna kom strax före 19 och de sista gick hem vid tre-tiden. Två personer sov över. Vi var ungefär 20 personer sammanlagt och alla verkade ha riktigt trevligt. Tre olika smaker på jelly-shots hade vi fixat och de var uppskattade av våra gäster. Chips och ostbollar bjöd vi också på, men de blev av okänd anledning mjuka redan efter nån timme!

Vi hade en gästtavla som under kvällen fylldes med bilder och hälsningar, på diverese olika språk:

Steg 8 - Ha en flyttfest (del 1)

Nu är tiden slagen för när vår flyttfest ska börja. Lägenheten är väldigt urpackad, lite ommöblerad och ganska städad. Det går numera att ta sig fram utan att behöva gå runt, över eller bakom något. Det är gött!

Än så länge har två gäster missat tåget och en gäst har ringt och undrat om det kommit några andra ännu. Ur högtalarna hörs irländsk musik (The Dubliners), såklart!

Steg 7 - Skaffa en lägenhet

Sådärja! Nu har vi fått en lägenhet i Irland. Vi har betalat in depositionen och vår hyresvärd Mary har lovat att möta oss på tågstationen när vi kommer nästa fredag. Om ni vill se lite bilder kan ni kolla här. Ser fräscht ut va? Det är superbra att det finns två sovrum, för då kan våra besökare sova hemma hos oss och slipper betala för hotell. Mary har sagt att vi gärna får ha övernattande gäster så länge vi förvarnar henne om att de kommer.

Idag fick vi våra flygbiljetter också. Så nu är det helt klart att vi åker den 2 september. Klockan 9.25 lyfter vi, så någon sovmorgon blir det definitivt inte.

Än finns det hopp för lägenheten

Lägenheten är ännu inte tagen. Men hyresvärden hade missförstått oss och trodde att vi skulle komma denna fredag. Hon ger lägenheten till den första som betalar depositionen, i princip. Men som sagt, hon kan hålla den för oss den här veckan. Hon vill ha nån slags rekommendation också och föreslog att vi skulle fråga vår arbetsgivare om de kan agera lite mellanhand. Så imorn ringer Sebastian till sin rekryterare och ber honom om hjälp. Om det går bra så betalar vi deposotionen direkt och blir med lägenhet från dag 1 i Irland. Vi hade gärna tittat på lägenheten först, men känner att vi inte vågar riskera att nån annan tar den. Billigare lägenhet kommer vara svårt att hitta.

Lägenhet på G (kanske!)

Vi har hittat en jättefin möblerad lägenhet i Leixlip. Den ligger precis vid en av tågstationerna. Det är en separat del av en villa, så vi delar huset med hyresvärden, men har ändå vårt eget. Huset ser hur fräscht ut som helst! Det är en trea, så gott om utrymme finns det definitivt. Det enda negativa är priset, för den kostar 650 € i månaden. Sen tillkommer internet och vem vet om det är något mer också. Men det är ändå den billigaste vi hittat. Vi har ju tidigare varit inne på att hyra ett rum i ett hus, men som det ser ut just nu finns det inga i Leixlip! Och det vore väldigt skönt med en egen lägenhet. Eftersom Sebastian ibland börjar 5 på morgonen så kan vi tyvärr inte bo i Dublin, för det går inga tåg så tidigt.

Sebastian ringde hyresvärden idag och hon var jättetrevlig, sa han. Dock kommer det 2 sällskap och tittar på lägenheten imorgon, så risken är stor att den blir ythyrd. Men om ingen av dem är intressade, så väntar hyresvärden tills vi kommer nästa fredag! Det är verkligen snällt av henne, så vi håller tummarna stenhårt för att ingen vill ha den imorgon. För vi vill sjukt gärna ha den. Övriga lägenheter som vi hittat kostar runt 800 € och dessutom är det minst 1 års-kontrakt på dem. Så hoppas hoppas hoppas att ingen annan vill ha "vår" lägenhet! Sebastian ska ringa upp hyresvärden på onsdag, så får vi svar då...

Blivande krönikörer?

Idag ringde jag Folket, en lokaltidning för Eskilstuna och Flen. Jag och Sebastian har nämligen pratat om att vi skulle kunna skriva återkommande krönikor som handlar om livet i Irland. Jag pratade med chefredaktören och hon verkade inte helt ointresserad. Hon bad mig maila information om oss själva, när vi ska börja jobba och vad vi har för idé. Så jag har slängt ihop ett mail som Sebastian ska få läsa när han kommer hem från jobbet, innan jag skickar iväg det.

Usch, vad jag hatar att ringa såna där samtal. Jag taggade hela förmiddagen, men när jag väl bestämt mig för att våga ringa så var klockan redan 11.45. Att ringa någon strax innan lunch kändes direkt olämpligt, så jag väntade till eftermiddagen istället. Ett mätt person är mer öppen för förslag än någon som väntar på att få gå på lunch! Och chefredaktören var jättetrevlig så det var ju inte jobbigt alls, när det väl kom till kritan.

Håll tummarna!

Det börjar bli tomt

Nu har mina föräldrar hämtat det mesta av mina elektroniska prylar. Allt jag har kvar är min bärbara dator! Inga tv-spel, ingen skrivare, ingen dvd-spelare, ingen Mac och ingen stereo. Så det är rätt så tomt på skrivbordet och i tv-bänken - om man bortser från dammet som tittat fram!

Nästa vecka blir packarvecka. Mest småplotter och köksgrejer kvar och det är ju det som är det jobbigaste, tyvärr.

Vi har båda skickat in alla papper, men har ännu inte hört något om att flygbiljetter är bokade. Vi får väl ringa i mitten av nästa vecka, om vi inte hört något innan dess.

Papper inskickade

Nu har jag skrivit på kontraktet och mailat iväg alla nödvändiga dokument. Så flygbiljetterna bokas nog denna vecka. Sebastian väntar bara på sitt rekommendationsbrev, sen kan han också maila iväg allt. Han hämtade sitt nya pass idag så det är inscannat och klart.

Det var inte bara att få ett rekommendationsbrev på engelska av min chef. Jag satte griller i huvudet på honom, berättade han. I torsdags hade tydligen han och flera av mina kollegor suttit och diskuterat hur man översätter hemtjänst på bästa sätt. Men sen visade det sig att kommunen inte skriver såna brev på engelska, så det slutade med att jag fick översätta själv! Han skrev ett på svenska och jag mailade honom en översättning som han skrev ut och skrev under.

Contract

Vi fick precis våra kontrakt på mailen och har suttit och läst igenom dem. 15 sidor långa är de, så det tog en liten stund. Nu fattas det bara varsitt rekommendationsbrev och Sebastians nya pass - sen kan de boka flyg och boende (5 nätter på B&B) till oss. Fint att få det betalt!

Nu är vi verkligen på väg. Vi kommer antagligen åka den 2:a september, så om tre veckor...

Steg 6 - Skaffa ett jobb

Vi har fått jobberbjudande båda två! Vi kommer starta den 5:e september. Anställningen är hos CPL och kunden vi ska jobba för är HP. Vad som är positivt är att vi inte kommer jobba på samma avdelning, så vi slipper tröttna på varandra och vi kan skaffa egna vänner.

Interjuv 2

I fredags gjorde ju då jag min telefoninterjuv med HP.

Började innan de ringde med att göra om vardagsrummet så det blev så pass lik min plats jag har när jag sitter på transcom som möjligt.
Sedan var det bara att vänta på att de skulle ringa, vilket de gjorde 15 minuter efter de sagt att de skulle, vilket i sig inte är ett problem men kan bli lite stressigt när man ska iväg till jobbet direkt efter interjuven är över.
Det hela var över på typ 15 minuter och det känns som om det gick bra även om man alltid kommer på världens bästa svar så fort man lagt på.
Hur som helst så återkommer de troligtvis på måndag, så får hålla tummarna

Intervju 1 - jämförd med en karusell

Nu har jag precis klarat av min telefonintervju. En timme innan utsatt tid började jag ångra mig, undrade vad fan jag gett mig in på och ville skita i allt. Det kändes som när jag skulle åka Uppswinget på Liseberg för 3 år sen: Jag satte mig i karusellen, vi spändes fast och jag insåg att vi skulle slängas över kanten på ett berg utan att vara fastspända mer än runt midjan. Då kände jag att det ville jag inte vara med om. Men jag satt kvar, precis som jag genomförde intervjun idag. Såklart!

Jag tror det gick bra. För det mesta kändes det bra, och vi skrattade många gånger, både jag och intervjuaren. Det är väl positivt - eller? Han verkade tycka att mina svar var bra. Mina frågor under "rollspelet" (som inte var ett rollspel när det väl kom till kritan) var jättebra, alla rätt sa han. Under uppfattningstestet missade jag EN sketen siffra. Lite surt, och så här i efterhand önskar jag att jag hade försäkrat honom om att jag i verkligheten skulle ha bett kunden upprepa telefonnumret om jag var osäker.

När jag berättade att jag gillade spel sa han att jag skulle passa in bra i hans team. Ibland fick jag knappt svara på frågan, han sa "yes, good" fast jag egentligen inte hunnit komma fram till svaret än. En fråga hade jag inget svar på, så den fick vi hoppa över, pinsamt nog. Han frågade vad min chef på mitt nuvarande jobb skulle säga om mig, och jag allt jag lyckades trycka ut var "Han skulle säga att det gör mitt jobb bra. Hoppas jag!"

Ju mer jag tänker på intervjun, desto fler negativa saker kommer jag på. För det är ju såklart det man fokuserar på och minns... Men om jag skriver här och nu att det kändes bra under intervjun, så kan jag gå tillbaka och läsa det när jag börjar tvivla. Måste vänta hela helgen och kanske till på tisdag innan jag får veta om jag får jobbet eller inte...

Uppswinget. Bild lånad härifrån.

Steg 5 - Flytta ur en lägenhet

Pojkarna bar det tyngsta, medan jag fick det hedersfulla uppdraget att hålla upp dörrar. Lätt, javisst, men nog så viktigt! Prova själv att ta dig genom 3 dörrar medan du håller i ena änden av en bokhylla.

Tavlan åkte säkert bredvid mig i lastbilen.

Det gick snabbare att lasta ur än att lasta in...

Lastbil is the shit! Reklam för Relide - den bjuder jag på.

Och så här ser det ut hos mig när det är tomt hos Sebastian:

Vi ska sälja min säng, så därför måste Sebastians flytta in hit. Vi ska snart ge oss på att byta plats på dem, så att min får häcka i hallen istället!