Ingen bild på jobbet

Här ovan skulle det egentligen finnas en solig bild som jag skulle ta efter jobbet idag, medan jag väntade på att bli upplockad av min kollega. En bild på byggnaden där jag jobbar. Men det blev ingen bild, för min mobilkamera hängde sig. Den hängde sig. Nej, jag har heller aldrig hört något så tokigt någon gång tidigare. Jag fick tvångsavsluta min kamera, och sen kom Emma så jag kunde inte försöka igen.

Ni får helt enkelt visualisera er den där bilden bäst ni vill själva. Bättre än så blir det inte. Och om ni undrar hur bilden på kaninerna, som hoppar runt på alla gräsmattor på jobbet, skulle ha sett ut så kan ni ta inspiration från teckningen här nedan:

Ja, fast kaninerna på jobbet är såklart mycket sötare. Och de ser faktiskt ut som kaniner, till skillnad från den här. Annars hade det nog varit svårt att veta att de är kaniner. Men det är de, så låt er inte luras av teckningen ovan. Den är som sagt bara till för inspiration.

Jobb eller lek eller förflyttning

Idag råkade jag stanna kvar på jobbet till klockan 18. Hoppsan, säger man då. Slutar klockan 16 nämligen. Men tro inte att jag satt och jobbade övertid, å nej. Jag satt och lekte med designen till nyhetsbrevet. Det är inte jobb, utan lek, som sagt. Nöje. Och en av coacherna som försökte få mig att gå HEM!

Så hemmatid blev det kort om idag. Det är inte så fancy att jobba heltid, det är det inte. När jag skaffat ett jobb på riktigt sen i framtiden, då lär jag hitta en lägenhet/ett hus som ligger vägg i vägg. Slösa dyrbar tid på att förflytta sig vill man ju inte. Här i Irland går jag hemifrån 6.15 och kommer tillbaka runt 16.45. 1,5 timme restid är det, som ni kanske räknade ut. På tok för mycket, om ni frågar mig. Jag tycker att 10 minuter låt mer lagom.

Ja. Så får det bli.

Limerick, fyrstjärnigt hotell och berömda klippor

Vi ska iväg och ÄNTLIGEN upptäckta mer av Irland! Innan vi flyttade hit så pratade vi om att resa runt överallt i hela Irland och Nordirland, för ön är ju så liten. Men har vi rest någonstans utanför Dublin? Nej, det har vi inte. Vi har inte varit längre än dit vi kan ta oss med Dublinbus!

Men nu jävlar. Vi har just bokat ett 4-stjärnigt hotell i Limerick för två nätter, 9-11 mars. Blir att fira lite att vi varit tillsammans i två år. Att vi känner att vi har råd med **** beror på matbutiken SuperValu's GetAwayBreaks - tack vare dem betalar vi nämligen bara €25 per person/per natt på det fina Strand Hotel Limerick. När man kollar in priserna på deras webbplats börjar de på €89...

Att det blev just Limerick beror på att vi fruktansvärt gärna vill se de berömda Cliffs of Moher. Vi har bokat en dagtur dit från Limerick med PaddyWagonTours också. Ja, och så är ju Limerick ett himla kul namn på en stad, så bara det gör ju resan värd.

Ridge 53, 85 litre

Vi har blivit med ryggsäckar! Köpte dem på en mysig liten campingbutik i Dublin i torsdags. Den trevliga killen som jobbade där gav oss rabatt på det redan grovt rabatterade priset, och vi fick båda för €100.

Välkommen våren 3

Varmt och skönt och soligt och vårigt. Har nog aldrig haft såna vårkänslor som i år. Men så har man också tillbringat vintern på den gråa ön utan en snöflinga så långt ögat kunnat nå

Ensam är inte stark

På jobbet i fredags hände det grejer, ska ni veta. Vi hade Quality Fun Day, tror jag nämnde att vi skulle planera den dagen i samband med den där utmärkelsen till Top Quality Perfomer. Fast vi fick aldrig vara med och planera? Vi blev tillsagda att komma på idéer, men sen blev det inget möte och de frågade oss aldrig vad vi kommit på. Lite dålig stil, om ni frågar mig.

Men jag är trots allt den som är den, så jag frågade själv istället och tvingade på dem min idé. Och fick i uppdrag att genomföra det också. Jovisst, sa jag och skrev ut skyltar och köpte post-it-lappar. Jag skulle nämligen arrangera en Post-it-wall! Där tyckte jag att alla agenter kunde hjälpa varandra med att hitta på omforumleringar och bra fraser att använda under samtalen.

Fick jag någon respons från mina kollegor? Nej, det fick jag inte. När jag var inne och kikade efter halva tiden så satt där fyra ensamma post-it-lappar på min vägg. Hur många tror ni var mina egna? Just det, tre stycken. Här lönar det sig inte att engagera sig hör ni!

Nåväl. Vi fick pizza i alla fall. Gratis pizza till hela desken, det var inte dåligt det. Från Pizza Hut. Hittade dock bara två flaskor med dricka? Och så fick vi titta på skådespeleri. I min grupp så låtsades min Team Leader ringa in till Service Desk med ett trasigt tangenbort, och så fick en polsk agent ta samtalet. Vi i publiken skulle kolla om han följde alla regler och sånt. Call Assesment, kallas det. Såna får vi på riktigt på två samtal i månaden.

Ja, så blev det med vår Kvalitet Rolig Dag. Om jag fick fler lappar på väggen sen? Jag vet inte, jag gick aldrig och kollade. Inte så roligt att engagera sig när man inte får någon respons.

Betydelsefulla erfarenheter att ta med sig från Irland till framtiden

Idag gav min Team Leader mig något att se fram emot på jobbet varje vecka fram tills jag slutar. Jobbet i sig är ju inte så mycket att se fram emot, så det behövs andra grejer, det gör det. På min desk fanns det förr i tiden ett nyhetsbrev som skickades ut per mail till allihop. Brevet hade oväntat fin design, måste jag få säga. Förväntade mig det värsta efter att jag sett personaltidningen (var med och designade om hela tidningen, som ni vet), men det här nyhetsbrevet var stilrent och fint.

Min TL har tydligen bestämt sig för att detta nyhetsbrev så återupplivas. Och den som ska återuppliva detta nyhetsbrev är undertecknad. Ja, det är sant. Jag kommer vara huvudansvarig för vårt nyhetsbrev. Fantastiska nyheter, om ni frågar mig! Jag har varit väldigt insnöad på intern kommunikation ett bra tag nu, och vad är ett nyhetsbrev för anställda om inte intern kommunikation?

Det här är något som jag tycker är fruktansvärt roligt, och jag är väldigt nöjd med att få ha blivit utvald.... Okej, nu överdriver igen. Jag tror inte att min TL bryr sig så himla mycket om vem som gör det, bara någon gör det. Det bara råkade bli jag. Men det kan vi ignorera, och låtsas att jag är handplockad för jobbet! Det låter bättre. Och vad som också kommer låta bra inför framtiden är den raden på mitt CV som säger "Ansvarig för avdelningens nyhetsbrev". Formuleringen kan jag finputsa sen - pluggar ju trots allt textdesign.

Hur som helst. Jag mailade ut till hela desken idag innan jag gick hem, och frågade vilka som ville hjälpa till, eftersom ett nyhetsbrev inte skapar sig själv. Min italienska kollega bredvid ojade sig när hon såg mailet, och önskade mig fruktansvärt mycket lycka till med att skaka liv i nyhetsbrevet. Det hade tydligen inte varit så lätt att få folk att engagera sig förra gången. "Then I will just do it myself!" drog jag med till då.

Om mjukisbyxornas existens på jobbet

Klädkoden på jobbet är semi casual. Vi får inte ha mjukisbyxor, gympaskor, för kort kjol osv. Egentligen inte leggins heller, påstås det, men jag har då aldrig blivit tillsagd. De kanske syftar på att man inte får ha leggins utan någonting som täcker rumpan? Det är de dåliga på i det här landet nämligen. Leggins används flitigt som byxor!

Men idag, idag är jag en rebell. Jag har nämligen på mig mjukisbyxor! Svarta sköna mjukisbyxor som jag fick av min kollega Rebecka i höstas. De har jag på mig nu. Jag har även på mig höga stövlar, för att dölja så mycket som möjligt av byxorna. Lite för varmt dock, det är 12 grader ute så vintarstövlar var väl kanske inte så genomtänkt.

Men mjukisbyxor, det är bra grejer det! Tyckte att jag förtjänade det idag. Jag tror jag har fått permanenta blåmärken på mina höfter på grund av ett par jeans som aldrig töjdes ut så mycket som jag hade hoppats på.

Om Sebastian får ha (nej, det får han inte, men han har det ändå) mjukisar på natten så ska jag få ha det på dagen! Rätt ska vara rätt.

Återvändsgrändernas land

Här kan man inte ta genvägar hur som helst. Risken att du hamnar i en återvändsgränd är alldeles för stor, och då blir genvägen en senväg. Här består varje villa-område av otaliga återvändsgränder, men jag har aldrig någonsin sett en skylt som varnar för det i det här landet. Mitt område har en huvudväg som går rakt igenom, och från den utgår mindre vägar där alla husen ligger. Man ska enbart åka in på dessa vägar om man ska till husen som hör dit. För nästan alla dessa vägar är - just det, återvändsgränder.


Men jag, jag är en positiv person. Jag tror på att det går att hitta genvägar, jag hoppas på att inte alla vägar tar slut. Därför hamnar jag gång på gång i dessa återvändsgränder. Jag är inte den som lär av mina misstag, inte jag inte. Jag vill inte att tro att denna by är så korkat uppbyggd, jag vill tro på att irländarna är smartare än så. Jag vill inte ge upp hoppet, jag fortsätter att leta efter genvägar. Senaste idag gjorde jag det, och fick vända tillbaka två gånger. Det luriga är att man ofta inte ser att vägen tar slut förrän man kommer fram till slutet. De kröker sig ofta de sista metrarna, och ibland finns det faktiskt en liten stig för fotgängarna.

Nu börjar jag dock bli irriterad på detta. Varför har de byggt på det här dumma sättet? Det går inte att gena inom ett område, och det går inte att gena från ett område till ett annat. För att åka bil från den ena tågstationen till den andra här i Leixlip, så behöver du åka genom halva byn ner till Main Street och sen upp igen genom den andra halvan.

Omväg. Och ni ser ju alla återvändsgränder. 

Vore det för mycket begärt om man önskade att det fanns sådana här skyltar uppsatta där det behövs??

Befordran!

Jag har blivit befordrad! Teamleadern bad mig ta över ansvaret efter att vår Sofia går över till en annan position på en annan desk. Han sa att jag är som skapad för rollen och att jag bara måste tacka ja, för annars går det åt skogen med den svenska linan. Finns ingen annan i vårt team som kan axla det här ansvaret. Jag var lite tveksam till en början, men tackade ja till slut. Gissa om han blev lättad, min TL!

Ungefär så gick det till.

Eller okej, det kanske var jag som anmälde mig som frivillig när han frågade vem som kunde ta över när Sofia slutar.

Eller han frågade kanske inte, utan det kan ha varit så att jag anmälde mig frivilligt ändå. Helt frivilligt, så att säga.

Eller det kan också ha gått till som så att jag mailade och rakt ut bad om att få göra det. Jag tror att det i mailet kan ha stått något i stil med att när Sofia nu ledsamt lämnar oss så kan jag tänka mig att ta över efter henne. Det avslutades möjligtvis också med ett "Får jag det?"

Ja, och berfodran är kanske lite överdrivet, kan man tycka. Jag ska bara ta över ansvaret för den svenska mailboxen, dvs. skicka in en rapport varje morgon på hur det ser ut i inkorgen, samt skapa ärenden av inkomna mail som inte är direkt riktade till någon av oss. Kanske är det något mer jag ska göra också, det får jag i så fall veta imorgon när Sofia går igenom det här med mig.

För att sammanfatta det hela: Jag anmälde mig glatt och frivilligt att ta på mig mer ansvar på jobbet, utan att få ett öre mer i lön.

Besök från Sverige eller när vi hittade leprechaunernas guld

Besök hade vi i helgen minsann. Två av mina vänner från gymnasiet var här, och vi hade en härlig helg med en busstur ut till hamnstaden Dun Laoghaire, shopping, tre omgångar Ticket to Ride, National-museum, pubrunda och Leprechaun-museum. Ungefär så.

Leprechauns är härliga typer. Det var riktigt mysigt inne på deras museum. Vi fick gå genom en magisk tunnel och se människor krympa mitt framför ögonen på oss. Vi fick kliva i ett jätterum där möblerna var... just det, jättestora! Vi fick se en ljudshow på den irländska kartan, och självklart fanns det även ett rum där det regnade. Hur ska regnbågen annars hitta fram? Vi gick under den och kom fram till dess slut och jisses vilken tur vi hade, för där fanns guldet!

Men låt er inte luras av de fejkade regnbågarna de snickrar upp!

Välkommen våren 2

En snapshot på en teaser

Vi kunde inte tro våra ögon...

Vi fick gasräkningen på mailen igår. Jag vågade knappt öppna den, fast måste erkänna att det var väldigt spännande att sitta och vänta på att den skulle dyka upp på skärmen. Summan vi ska betala gjorde mig nästan lika mållös som när vi såg €195 på räkningen för två månader sen. Jag hade ju räknat med att vi skulle hamna över €100 i alla fall, men...

€39. Vi ska betala trettionio euro för två månaders gas. Det är fem gånger så LITE som förra gången. Har ni hört något så fantastiskt nån gång? Jag klagade för Sebastian att det måste ha varit något fel med mätningen förra gången - han kontrade med att det kanske är fel den här gången, och att vi bara ska vara tysta och glada.

Så nu är vi tysta och glada.






Fast jag skrattar inombords. För skillnaden mellan 195 och 39 är skrattretande stor.

Från Hong Kong till Kuala Lumpur

Vi har precis bokat vårt flyg mellan Hong Kong och Kuala Lumpur den 16 juli. Det var en... intressant upplevelse. Om ni tycker att Ryan Air är jävliga med sina dolda avgifter så ska ni prova att boka flyg med Air Asia!

Först fick jag fylla i mina uppgifter om födelsedag, passnummer osv. So far so good. Sen var det dags för mat. Fick välja mat för 2-3 euro på en meny med cirka 15 olika rätter, med allt från pannkaka och grön curry till lasagne och satay. Vi valde båda lasagne, kände att det kan vara skönt med lite västerländsk mat efter 2 månader i Japan och Kina.

Vidare. Nu var det plötsligt 17 Euro tillagda på notan, för sittplatser. Efter lite slit lyckades jag avboka sittplatserna och kunda gå vidare. Då ökade slutsumman med 5 Euro för försäkring. För att få bort den fick jag trycka på Cancel insurance, och på skylten som kom upp skulle jag återigen trycka på CANCEL för att bekräfta att jag inte vill försäkring. Sen när trycker man på cancel för att bekräfta sitt val? Men okej, cancel it is. När cancel är klickat så behöver jag bara välja om jag vill ha försäkring eller inte försäkring, och sen kan jag gå vidare...

Nu kommer det värsta: Simkort. Vi blev erbjudna varsitt malaysiskt simkort för €1.36/st. Avvisade dem och kom äntligen fram till betalningssidan för att se att det kostar drygt €3 i procession fee, eller nåt sånt. Fair enough, klart jag ska betala för att få betala, det är jag van vid från Ryan Air...

Det har aldrig tagit mig så lång tid att boka ett flyg någon gång tidigare! Det var helt crazy.

Om dagarna och nätterna

Sebastian jobbar natt, började förra veckan och fortsätter månaden ut. Han jobbar tre nätter och är ledig i tre nätter. Förutom den här veckan, för han har bytt skift så han jobbar två nätter och är ledig fyra.

Så när han jobbar träffas vi knappt på tre dagar. När jag kommer med bussen till jobbet på morgonen så står han och väntar på att få åka med den bussen tillbaka igen. När jag kommer hem från jobbet så är det bara en timme kvar innan han måste börja dra sig iväg till sitt nattskift. Jätteroligt, verkligen. Speciellt om jag varit och tränat efter jobbet, då kanske vi ses i 20 minuter, om ens alls. Fast det beror på hur flitig jag är i gymmet. Och jag brukar i och för sig inte vara så flitig, så lite hinner vi ses ändå.

På plussidan:

• Sebastian får mer pengar. 
• Jag får använda hans täcke som är mycket gosigare än mitt. 
• Sebastian har det ganska chill på nattskiftet. Chillare än på dagskiftet.
• Jag har lättare att ta mig upp på morgonen när inte han ligger i sängen. 

Ja, det var det. Inga mer plus.

Två hotell i Asien

Stora nyheter!

Vi har precis bokat inte bara ett utan två hotell i asien!¨

Fast med precis menar jag för 6 dagar sen när jag påbörjade att skriva detta inlägg och hela tiden har kommit av mig. Men nu är det i alla fall här, så vidare till hotellen!

Vi har bokat först ett hotell i Tokyo och ett i Shanghai så vi har första nätterna i dessa länder bokade vilket kan vara bra när man söker visum i kina.

Hotellet i Tokyo blir lite favorit i repris för våra 2 första nätter i japan kommer vara på samma hotell som jag bodde på 2008 när jag var där. Och det heter Horidome villa (se länk nedan) och jag var extremt nöjd förra gången och det ligger väldigt bra till för att lätt ta sig dit från flygplatsen och att ta sig överallt i hela tokyo utan problem. nu ska jag inte prata för mycket om detta hotell ^_^

http://www.horidomevilla.jp/e/guide.html

Sedan så har vi då bokat på Baolong Homelike Hotel (Zhongshan Branch) jag vet ingenting om detta hotell mer än att de var billigt och de var inga stora klagomål på internet om det... så... Horidome villa ligger otroligt bra till i Tokyo och ligger precis i närheten av ningyocho tunnelbanestationen som är väldigt bra och lätt att ta sig runt om i hela staden ifrån vilket man kan se om man tittar på:

http://www.bento.com/pix/subway/subway5.gif

Men jag kom nog av mig lite så jag knyter nog ihop det hela med att önska er alla en trevlig dag/natt

Ett möte med ingen affärsman

Vi var inne i stan i måndags, Sebastian och jag. Jag skulle bland annat hämta upp mina stövlar som jag lämnat in på lagning två dagar tidigare. Himla bra grejer det där, för 15 Euro är de som nya igen! (nåja. nästan. skiten avslöjar väl motsatsen.) Vi köpte på oss lite mer nyttiga grejer som värmeljus, tandborsthuvuden, usb-kablar och torrschampoo. Bla bla helt ointressant.

För att komma till saken: På vägen mot bussen blir vi stoppade av en kille som vill ge oss en musikskiva. Det är musik av a skinny guy in a big jacket. Han ger den till oss alldeles gratis, men självklart är vi välkomna att sponsra. Han pratar hela tiden och är oerhört trevligt. Sebastian ger honom några mynt som killen tackar för, och så tar han fram en liten bok ur fickan som han också vill ge oss. Den handlar om yoga. Jag har också tagit fram plånboken och ger honom 2 euro när det blir en lucka i samtalet. En stund senare utbrister killen att nu när vi gett honom 4 euro så ska vi få en större bok! Och så drar han fram en större bok om meditation och reinkarnation och sånt. "Egentligen är ju bara boken värd 5 Euro, men jag är ingen bra affärsman!"

Så efter en trevlig pratstund med killen från Lettland så promenerar vi vidare; en stor bok, en cd-skiva och ett visitkort till ett vegetariskt café rikare. Men hemska som vi är har vi ännu inte lyssnat på skivan eller bläddrat i boken! Jag tror jag ska ta och göra det ikväll...

Killen berömde Sebastian för hans engelska. I min accent hörde han sången som är vanlig för människor från våra länder.

Top Quality Performer

Jag satt i ett call back idag på eftermiddagen när jag såg att vi fick ett mail från en av deskens Team Leaders. Ämnet för mailet var "Top Quality Performers". Jag hann precis undra vad det handlade om den här gången när det poppade upp en till ruta nere i högra hörnet, från min kollega Rebecka på Communicator. "Grattis!" skrev hon. 

The following have been chosen to be part of the Improving Quality Performance Team due to their excellent Call Quality Results:

Längst ner på den listan fanns mitt namn. De hade valt ut en från varje språk-team som ska vara med på detta. Väldigt smickrande, måste jag ju få lov att säga. Vet inte riktigt vad det är meningen att vi ska göra, men det blir nog bra. Möte om detta på tisdag eftermiddag, så då får jag nog veta mer. 

Ett mörkt hus

Vår hyresvärd och någon gubbe var ute och fixade lampan utanför vår ytterdörr. Plötsligt så slocknade alla lampor i huset förutom den i hallen. Det verkar ha varit en säkring som gick, de försöker byta nu. Mary hade varit iväg och köpt nya, men de passade inte...

Så det är mörkt här inne. Tur man har sänglampor i alla fall! Bäst för dem att de fixar detta, för jag kan inte laga mat i ett kolsvart kök!

Uppdatering
Kallt är det också! För att de envisas med att hålla ytterdörren öppen!

Men nu funkar lamporna igen i alla fall.