Upplagda foton

Nu har vi skapat album och lagt till foton i Picasa webbalbum. Ni kan se dem genom att klicka här till vänster! Ni får titta in då och då för att se om vi lagt upp något nytt. Det är inte så mycket ännu, men det kommer mera... Jag ska in till Dublin imorgon, så ska försöka ta lite kort inne i stan då. Tills dess bjuder jag på en bild på ett dockhuvud:

Go Live-certificate

Igår hade vi våra testsamtal, och blev godkända. Nästa vecka kan vi alltså börja jobba på riktigt. Sebastian kan börja ta samtal redan på måndag, medan det är osäkert om jag kan det. Det fattas utrustning, inloggningsuppgifter och egentligen har inte ens fått en egen dator ännu. Så vi får se vad jag får göra på måndag - och resten av veckan.

Det var läskigt med testsamtalen, så jag undrar hur det kommer kännas när jag ska ta riktiga samtal! Första samtalet fick jag panik för att jag inte visste hur man löste problemet, så jag satte coachen (han som ringde testsamtalen) på hold nästan det första jag gjorde. Inte bra... ropade på en annan coach, men sen var det jag själv som kom på lösningen ändå. På det andra samtalet ställde jag lite fler frågor innan jag satte på hold, så det var bättre. Allt som allt fick jag dock mycket bättre poäng på det första samtalet än på det andra.

Stoppknappar, vad är de bra för?

Det går gratis shuttle-bussar till och från jobbet. På vägen hem finns det två hållplatser som jag gärna hoppar av vid, och det spelar ingen roll vilken av dem det blir. Jag brukar trycka innan den första, så får chauffören välja vilken han känner för att stanna vid. Men oftast får jag åka med ända fram till tågstationen ändå. För en av chaufförerna har alltid musik i ena örat, ser alltid lite dryg ut och stannar aldrig när jag tryckt på stoppknappen. Ibland stannar han vid ett trafikljus istället och öppnar dörrarna. Idag gick jag fram till honom efter att han svischat förbi den första hållplatsen. Då frågade han om det var okej att han stannade vid nästa. Jag slängde ur mig något väldigt elegant i stil i med:

"Yeah, it doesn't matter if you stop here or at the other one. I push the button and sometimes you stop and sometimes you don't."

Konstigt(?) nog hade han inget intelligent svar på tal på min intelligenta kommentar. Och han hade antagligen inte stannat alls om jag bara suttit kvar på min plats...

The Auld Dublin

Idag fixade jag bredband, yeeey. Hade dessutom en himla trevlig kväll i Dublin med min danska kollega Sandie. Vi var inne på Pennys (vilket är Dublins motsvarighet till Primark i London!!) och kikade lite, och sen letade vi i några år efter en pub som severade mat till ett hyfsat pris. Vi hittade The Auld Dublin, och blev kvar där hela kvällen. Tre rätters middag för €15 tyckte vi var ett hyfsat pris. Till efterrätt fick vi Baileys Cheesecake - så ni hör ju hur bra vi hade det.

Strangers on a pub are just auld friends you haven't met yet.

Den meningslösa tågresan

Igår åkte vi in till Dublin för att fixa bredband. Sist vi var där så hade killen på O2 sagt att vi behöver PPS-nummer och ett bankkonto i en irlänsk bank. Sagt och gjort. I torsdags fick vi våra nummer så vi kunde äntligen få internet.

Men inte då. Tjejen som vi fick prata med på O2 igår berättade att vi inte alls behöver något PPS-nummer, men däremot
1. Bevis på vår adress
2. Bankdetaljer

Hade vi med oss något av det? Nej, för det hade inte den förra killen sagt att vi behövde... Så det var bara att åka hem igen. Årets mest meningslösa resa, om du frågar oss. Det tar i alla fall en halvtimme att åka in till Dublin + att det kostar pengar, så det kändes väldigt roligt. Sebastian var förkyld och väldigt hängig, och båda väldigt hungriga, så vi behövde ju äta något också.

En bild på ett hus

Det här ligger på vägen mellan vårt hus och busshållsplatsen för HP-bussen. Jättemysig promenad faktiskt!

Vi kan bara spekulera

Ibland hittar man underliga saker i Irland. Fredag i förra veckan var vi på en snabbmatsrestaurang i centrala Dublin för att använda deras gratis WiFi (som var värdelöst). Inne på damtoaletten, i ett handfat, hittade jag ett använt graviditetstest. Not pregnant, stod det på displayen. Hepp! Med tanke på att kvinnan i fråga kände sig tvungen att göra testet inne på en toalett på en restaurang så antar jag att det var ett positivt resultat. Speciellt eftersom hon lämnade kvar testet där. Men vad vet jag...

Jag tyckte att det intressant att hitta det där testet. Det gör mig nyfiken på kvinnan. Varför gjorde hon det på SuperMac en fredag eftermiddag? Varför slängde hon det inte i papperskorgen några meter bort? Hade hon bråttom ut? Var hon glad eller ledsen över resultatet? Det får jag aldrig veta...

What they eat

Grön choklad

Pommes MED VITA BÖNOR!! Vad är det för kombination??

Muffins med mjukglass

The Village

På väg ner till centrala Leixlip

Main Street

Main Street

Väldigt fint här, men det händer inte så mycket!

Att de vågar

Vissa kvinnor som finns på mitt jobb är väldigt tillitsfulla. Jag har många gånger kommit in på en damtoalett och funnit passerkort, mobiltelefoner, plånböcker och handväskor på handfatet. Ägarna till dessa värdesaker sitter inne i ett låst toalettbås.

Hur vågar de lämna sina saker utan uppsikt? Det jobbar tusantals människor på HP. Hur kan man ha så stor tilltro till folk? Jag skulle aldrig i mitt liv våga lämna mina saker så där. Om jag fortsätter se att kvinnorna på jobbet gör det, så kommer jag en vacker dag att ta en plånbok och ställa mig utanför med den. Bara för att se hur de reagerar och lära dem en läxa.

Jag låter kanske cynisk, men skulle DU våga lämna din mobiltelefon på handfatet medan du låser in dig i ett bås? På en plats där det jobbar tusantals människor från hela världen?

Man tar vad man har

Vi har ingen spegel i badrummet...

Jobbnytt fran Irland

Jag har uppdaterat lanken till Folket i forra inlagget, sa nu ska den fungera.

Forhoppningsvis kan vi fixa internet innan helgen ar slut. Haller tummarna for det! Jag ska forsoka bli battre pa att svara pa kommentarer da ocksa, nar vi har internet hemma. Vi laser alla kommentarer sa fort vi har chansen och tycker det ar jattekul att ni kommenterar, saklart.

Pa jobbet sa matas vi fortfarande med massor av information. Jag kommer ha utbildning i tva veckor till. De planerar att jag kommer borja jobba pa riktigt sen 27 september. Sebastian kommer borja redan nasta vecka, om jag fortstatt honom ratt. Han kommer inte ta samtal, utan endast halla med med mail. Sjalv har jag fatt veta att jag inte bara kommer ta svenska samtal pa daglig basis - utan aven engelska! Allt dokumenteras dessutom pa engelska, sa jag kommer ju bli snurrig i huvudet av att prata pa svenska samtidigt som jag skriver pa engelska...

Jag gar valdigt korta dagar under utbildningen. Borjar 9 och slutar 4 varje dag. Vi har ca 20 minuters rast varje formiddag och varje eftermiddag. Lunchrasten ar pa ca 1,5 timme! Jag ser fram emot nasta vecka da jag forhoppningsvis far en plats och en dator. Da far jag gora lite mer praktiska saker istallet for att bara sitta och lyssna.

Artikeln i Folket

Har ar lanken till artikeln i Folket. Jag vet inte om jag ar helt nojd med bildvalet. Hoppas det ar en annan bild i tidningen! Vi har ju for tusan solen rakt i ogenen, hur fint ar det?

Första dagen på jobbet

Det är lite omständigt och tidskrävande att ta sig till jobbet än så länge. Eftersom vi ännu inte hade hittat vägen till Louisa Bridge i måndags så tog vi tåget dit. Det är bara en station, så det tog bara 2 minuter. Sen satt vi där och väntade i nästan en halvtimme, innan gratis Shuttle Bus gick till HP. Där stod vi utanför och väntade i 10 minuter eftersom det stod i mitt brev att jag inte fick anlända före 8.45. Mycket underligt, för jag skulle vara där 9.15 och Sebastian 9.30, men i hans brev stod det att han inte fick anlända före 8.30... Och i slutändan så blev vi hämtade samtidigt, precis som med resten av gruppen.

På förmiddagens matades vi med information och blev fotograferade för våra passerkort. Sen fick vi gratis lunch och att hämta mat var en utmaning i sig. Matsalen är enorm och det finns 4 olika matdiskar som alla har 3-5 olika rätter att välja mellan. Det finns även en salladsdisk och en disk med bröd, pålägg och olika röror. Vi förstod ingenting när vi kom dit, visste inte alls hur det skulle gå till. Men vi fick mat till slut och kunde sätta oss ner.

På eftermiddagen började vår utbildning. Vi kommer sitta i "klassrum" till och med torsdag, och sen väntar 2 veckors utbildning/träning på våra respektive avdelningar.

Campuset är sjukt stort och där finns lite allt möjligt, bland annat ett postkontor och två banker. Och harar. Vilket fönster man än tittar ut genom så ser man ett gäng harar skutta runt och äta gräs. Jättesöta!

Vädret

Vädret är precis som vi förväntat oss. Regnigt. Det har inte gått en dag utan regn sen vi kom hit. Blåser till förbannelse gör det ganska ofta också. I söndags hade vi tänkt promenera bort till den andra tågstationen (Louisa Bridge) för att vara säkra på att hitta dit när vi skulle med bussen till HP dagen efter. Vi började gå en bit, men gav snart upp och vände hem igen. Alternativet annars var att bli dyblöta med trasiga paraplyer att släpa på. Då lockade det mer att gosa ner sig i soffan med lite datorspel.

Bilder pa lagenheten

Vàr uppfart och slutet pà gatan

Till Marie som undrade om spisen satt sà hògt upp: Svar JA.

Diskbanken. EN ho ar en fòr lite...

Mysiga vardagsrummet. Vi har sedan igàr en lite storre TV, som Mary tog med sig fran sitt andra hus.

Badrummet

Sovrummet

Ursakta ròran, vi flyttar in!

Doblin

I lördags tog vi tåget in till Dublin, eller Doblin som irländarna uttalar det. Alla affärer ligger på en superlång gata och det verkar vara en ganska trevlig stad. Vi åt irländsk lunch på en irlänsk pub, där Sebastian drack irländsk öl. Det var kött- och Guinessgryta som severades med potatismos. Hur gott som helst!

På kvällen lagade vi mat för första gången i vårt minimalistiska kök. Eller det var mest Sebastian som lagade mat, för själv ser jag knappt över kanten på grytorna. Det blev spaghetti med köttfärssås och det var väldigt gott

.

Första dagen i Irland

Flygresan gick bra och bussresan in till Dublin var smidig. Vi hittade till centralstationen och vi hittade rätt tåg. På tågstationen i vår nya hemstad Leixlip blev vi upphämtade av Mary, vår hyresvärd. Vi tryckte in våra stora väskor i hennes lilla bil och körde på fel sida av vägen bort till vårt hus.

Vår "lägenhet" är på två plan, med sovrummen och badrummet där uppe och vardagsrum och kök på bottenplan. Det är riktigt mysigt här och viktigast av allt: Fräscht! Mary är hur snäll som helst och visade oss var HP ligger och så fick vi skjuts för att handla nödvändigheter. Och så snackar hon. Munnen går i ett och samma saker upprepas 20 gånger. Trevlig dam, men alldeles för pratglad.

Vårt område i Leixlip

Levnadstecken

Vi har tyverr inget internet hemma sa vi kan inte uppdatera bloggen ordentligt. Vi ska i alla fall forsoka pa nat satt att publicera nagra inlegg den her veckan.

Vedret er skitdaligt, vi har borjat utbildningen pa jobbet och lagenheten ar mysig.

På Arlanda

Nu sitter vi på flygplatsen och har precis ätit en dyr frukost. Snart är det dags att boarda. Sebastians resväska vägde för mycket men som tur var jämnade det ut sig i och med att vår extraväska vägde mindre.

Vi tycker båda att det fortfarande känns overkligt att vi är på väg att flytta till Irland. Det är ganska otroligt. Ska bli så himla spännande att få se lägenheten om några timmar! Och på måndag börjar vi jobba...

Fönstertvätt

Igår var vi och tvättade fönster o gjorde klart i lägenheten. Mycket tråkigt var det så tur var det att eva var där och lyfte stämningen.

Sista dagen

Idag lämnade jag in nycklarna till lägenheten. Var tvungen att åka till andra änden av stan för att göra det. Var först till Akelius, men där fick jag höra att jag skulle lämna dem till Swesafe! Tur att jag var ute i god tid, och ännu mer tur att jag hade cykeln!

När nycklarna var inlämnade åt jag hejdå-lunch med tre vänner på en libanesisk restaurang. Det var mycket trevligt. Och sen efter det hade det blivit dags för vår intervju i Folket. Journalisten som vi pratade med var hur trevlig som helst och tyckte att vår resa var jättespännande. Sen innan vi skulle ut och fotas så kom chefredaktören bort en snabbis med orden "Det var mig ni pratade med förut som inte ville sponsra eran blogg. Men nu skriver vi om er i alla fall!"

Vi vet inte varför hon snackade om någon blogg, men vi förstod i alla fall att vi inte kommer få skriva några krönikor...

Hur som helst. Vi sprang runt i hela stadsparken och halva hamnparken för att få till någon bra bild på oss med resväskorna. Journalisten ville gärna med kyrkan i bakgrunden, men då fick vi solen i ögonen... Så det blir nog någon bild från stadsparken istället.

Nu har vi kört ut de sista grejerna till magasinet. Väskorna är packade och vägda. Vi är incheckade och har fått platser längst fram så att Sebastian får rum med benen.

Och så har vi ätit hejdå-middag med Jonis och Jojjo på Akropolis. Plankstek är inga dåliga grejer det! För att inte tala om Toast Skagen och Färska jordgubbar med glass och grädde...