Lite rikare

Pengarna från Koh Pha Ngan är nu återbetalde till oss. Wiiiiiie. Det tog exakt 3 veckor.

Uppfinnaren

Någon som vet vad den här är till för? Inte jag heller, men nu är det en grytlappehängare.

Heja heja

Ganska kul att ha något att titta på. Det är full ös varenda dag här, med skolklassser som springer och hoppar längdhopp. 

Behöver vi så här många handdukar?

Hemma i Arboga

Nu har vi flyttat till Arboga, skulle en kunna säga. Vi har idag haft hit saker som stått hos våra föräldrar och ska sova första natten här. Imorgon hämtar vi våra grejer från Eskilstuna, något som vi inte ser fram emot ett dugg just nu. Det är inte roligt att flytta in i en lägenhet 2,5 trappor upp. Det är jobbigt.

Elen har vi fått igång i alla fall. Sebastian ringde elbolaget som guidade oss ner i källaren för att trycka på en liten knapp på en liten låda. Tydligen stängs strömmen av automatisk om den inte används på ett tag.

En karta över vår resa

Surprise(s)

Flygresan från Kiev till Stockholm gick smidigt. Väskorna hade hängt med hela vägen och vi blev upphämtade av Sebastians pappa. Hemma hos honom väntade en väldigt trevlig överraskning, för på altanen satt inte bara Jerrys sambo Eva, utan även mina föräldrar, Sebastians mamma och hennes man. Det var Eva som hade tagit initiativet för flera veckor sedan, och sett till att vi alla kunde samlas. Jättemycket tack Eva! Det bjöds på tacos och hallonpaj, och så kollade vi igenom fotografierna från de första veckorna på vår resa.

Jag kunde följa med i bilen till Hällefors, så det blev Sebastian som fick hämta nycklarna till vår lägenhet idag. Han passade på att lämna av lite grejer där, och där kom nästa överraskning, för elen verkar inte fungera, trots att vi fått besked om att den är påslagen och han startade huvudströmbrytaren. Jag vet inte i skrivande stund inte om han fick till det, eller om vi får leva ellösa på söndag.

Idag har jag packat ihop alla mina grejer här i Hällefors, tvättat lite kläder och ansökt om studiemedel. Ja, och spöat skiten ur mina föräldrar i spelet "Vagabond" såklart. Nu väntas varmrökt lax till lunch, precis vad jag hade beställt av dem för några veckor sen.

Just ja

Vi är i Ukraina nu. Så nära. Landar i Sverige om tre timmar.

Resa med stil

Vi hade precis kommit till gaten på Bangkok flygplats och satt oss ner. De börjar ropa på en passagare i högtalarna, och vi inser snart att det är Sebastians namn. Sen mitt. Förvånade och fundersamma går vi fram till personalen. De säger att vi ska få nya boardingkort, nya sittplatser. Vi har blivit uppgraderade till Business Class. Nu skulle vi få lämna Asien och avsluta vårt långa äventyr med stil.

Vi var först in på planet. I business class hade vi stora sköna säten och Sebastian jublar. Dryck serveras innan vi ens lyft. Men - när ska vi lyfta? Vi väntar på ground service. En stor lucka öppnas nedanför våra fönster. Nästan en och en halvtimme efter utsatt tid börjar vi röra på oss. Fast då har Sebastian och jag redan hunnit bli uttråkade så vi somnar. Vaknar igen när vi är uppe i luften och lampan för säkerhetsbälte redan har släckts.

Personalen tar upp vår beställning på dryck. Vi får vita dukar till vårs bord, och stora tygservetter. Riktiga bestick. Kall frukost, varm frukost, frukt, kaffe eller te - allt serveras på riktigt porslin. Borta är platsbesticken och matlådorna i folie. Juicen serveras i glas.

Sista anhalten

Nu är det inte många timmar kvar i Asien. Vi har just checkat in på Plai Garden Boutique Guesthouse, fem minuter från Bangkoks flygplats. Jag såg just ett plan komma in för landning. Vi har nämligen utsikt över flygplatsen från vår balkong. Klockan 5 imorgon bitti lyfter vår Boeing 767 i riktning mot Ukrainas huvudstad, Kiev.

På Baan Cedarberg Guesthouse

Våra rumskamrater är lite udda. Det är deras andra natt här. Både igår och idag så har vi kommit upp och hittat dem sovande i samma säng med taklampan tänd. De vaknar till ibland. Igår gick killen upp och la sig i sin säng efter ett tag. Nu idag ligger de på tvären i nederslafen båda två. Tjejen ihopkuren, killen med fötterna i golvet. Och vi undrar: <b>Varför släcker de inte lampan?</b>

Men sen verkar de inte vara jättesmarta heller. No offence, men jag tror ärligt talat inte att de hittat lysknappen. Den sitter nämligen i hallen utanför och är sammankopplad med lampan där ute. Förra natten så tände tjejen den klockan 1.39 när hon gick ner till badrummet. Ja, det var jag som släckt innan och det var jag som fick släcka igen.

Okej om de inte vet var lysknappen sitter. Men varför frågar de inte oss då?

Nu ska jag berätta lite om vårt gästhus:

Det har bytt namn från On Nut Sukhumvit Guesthouse. Alla i personalen är supertrevliga. De två datorerna kryllar av virus. Wifi:n är döpt till GH Delicious Cheese Burger. De olika kockarna i köket följer inte samma recept. Vår närmaste toalett har ingen ring. Vattenkranen i det badrummet spottar ut vatten och jag håller på att skita ner mig av chock varenda gång det händer (tur att jag skulle ha nära till en toa då.)

Snart hemma igen

Ja, snart ar vi hemma i Sverige igen och ska flytta in i var nya lagenhet i Arboga. Vi haller pa och fixar infor det. Har skaffat hemforsakring hos ICA-banken, ansokt om gemensamt bankkonto i ICA-banken och alldeles nyss ringde jag elbolaget IC... nej, skojade bara. Malarenergi. Men vi gillar ICA! Om kylen/frysen gar sonder och du har forsakring hos dem sa far du presentkort pa ICA for att ersatta den forstorda maten. Nice. Det ar en av manga anledningar till att vi diggar dem.

Malarenergi har bra kosystem (inte ko som i kossa), om du vill sa blir du uppringd nar det ar din tur. Kunde ju inte jag utnyttja nar jag ringde fran Skype, men ja. Bra grejer. Tjejen jag snackade med var dessutom supertrevlig sa an sa lange gillar jag detta bolag! Men det dar med att att vanta tills nu med att ringa fick vi inget for, for hyresvarden hade redan anmalt var flytt till dem for annars far de betala de fasta avgifterna. Sa ja, nu far ju vi betala det. Fair enough. 

Enda som saknas nu ar bredband och dar ar Tele2 sa fiffiga att vi bara kopplar in datorn med en natverkskabel till vaggen och sa kan vi borja anvanda internet inom 10 minuter. Och sa ska vi ringa dem och beratta vilka 8 extrakanaler vi vill ha. Vi gillar inte bara ICA, Malarenergi och Tele2 - vi gillar aven var hyresvard MaxAB som bjussar pa kanalerna!

Landar pa Arlanda pa torsdag. Pa sondag gar flyttlassen fran Hallefors och Katrineholm med datorer, mina gamla mobler och sant dar. Om vi har tur sa far vi var nya stora skona soffa fran Sebastians mamma levererad da ocksa. Och pa mandag gar de stora flyttlassen fran Eskilstuna. Vi har hyrt en stor lastbil och hoppas pa att det racker med att aka tva ganger. Hall tummarna!

Om att visa respekt

Vissa människor borde inte få bo i sovsalar. En borde behöva genomgå ett sovsalstest innan en släpps in. Självklart får en räkna med vissa grejer när en bor så, en har inte frihet att bestämma över ljus och ljud. Men en måste faktiskt visa respekt för sina rumskamrater så gott det går. Detta är något som många av våra kamrater under vår resa i Asien inte har gjort.

Inte okej:

* Tända lampan tidigt på morgonen eller sent på natten, när människor ligger och sover. Använd ficklampa, men lys ingen i ögonen. Ska du checka ut tidigt, packa väskan dagen innan. Stäng dörren ordentligt.

* Prata högt under okristliga tider. Gäller både personal och rumskamrater.

* Springa runt och fixa och dona, ut och in genom dörren, när det är tidigt eller sent. Som sagt: Packa under dagtid!

* Ha ljud på mobilen. Speciellt när du vet med dig att du är en tungsovare. Dina rumskamrater ska inte behöva väcka dig för att din mobil ringer för femte gången klockan 7 på morgonen.

De trevliga thailändarna

Thailländarna är det trevligaste folkslaget vi har träffat på någonsin. På alla boenden här har vi kännt oss väldigt välkomna och en känner sig lite som hemma.

I Krabi satt vi i soffan när ägarna skulle gå ut en sväng; "Känn er som hemma. Stäng av teven och lås dörren om ni går ut. Vi är tillbaka om 1-2 timmar". På bordet stod en laptop, startad och inloggad.

På Koh Pha Ngan stängde de restaurangen i en timme för att två i personalen skulle skjutsa oss till färjan. De skrev upp allt vi åt och drack i en bok, och sen fick vi betala när vi kände för det. Vi kunde ha väntat och betalat alltihop när vi checkade ut, om vi velat.

Här i Bangkok så får vi te. En kvinna frågade Sebastian i förmiddags om han ville ha te. Han tackade nej och fick frågan om han gillade te. Jakande svar, och några minuter senare hade vi varsin kopp framför oss. Den här kvinnan ger oss ett stort leende varenda gång hon ser oss, och har sagt att det bara är att säga till om vi vill ha te. Hon är så gullig, fipplar mycket med bordsunderläggen när vi beställt mat, ser till att de ligger bra? Och nyss frågade hon om vi ville ha te.

Så vi förstår varför hela Sverige åker till Thailand. Även fast det är lite skämmigt att säga att vi är här - precis som alla andra. För vi är ju såna där som vill vara lite unika och upptäcka länder som ingen annan upptäcker. Precis som alla andra vill, när de inte åker till Thailand.

Den med den mystiska dragningen

Vilken pärs! Upptäckte sent igår kväll att jag hade oväntat lite pengar kvar på kontot, och en dragning på nästan 500 kr som jag inte kände igen. Den hade genomförts när vi var på Koh Pha Ngan. Ön där vi låg i en hängmatta hela dagarna och inte gjorde ett skit. Vi googlade på namnet (seethrough botique?) som tagit mina pengar och fick fram något ställe på Koh Pha Ngan. Då insåg jag att summan som dragits påminner om summan vi betalade för vårt boende på ön. Summan vi betalade kontant vid incheckningen.

Jag ringde booking.com. De ringde hotellet. Hotellet sa att vi aldrig checkade in. Vi har inget kvitto på att vi betalat. Vårt enda "bevis" på att vi varit där är våra fotografier.
Jag ringde upp hotellet själv. Mannen som svarade sa att vi skulle checkat in den 3e. Jag sa att vi checkade in den 2a. Han var uppenbarligen ingen som vi träffade när vi bodde där.
Han sa tredje, jag sa andra. Fram och tillbaka. - Aha! kom jag på efter en stund. Vi ändrade ju vår bokning, från 2a till 3e. Det hade de tydligen missat. Killen i luren gick med på att vi faktiskt var där, och frågade hur han kan betala tillbaka pengarna. Jag sa att booking.com ringer upp honom igen.

Jag började trixa med skärmdumpar från internetbanken och bevisande fotografier. Datorn har virus så det gick så där. Blev inga foton men i alla fall skärmdumpar, och jag mailade booking.com. Förklarade att hotellet missat ändringen, bad dem ringa dem igen.

Sen ringde jag booking.com. De ringde hotellet. Hotellet ringde sin bank. Jag ska få tillbaka pengarna, men det kan dröja 2-3 veckor eftersom det är en internationell betalning.
- Pjuh, sa jag och Sebastian, fattiga som vi är just nu.

Tror ni att detta foto dugt som bevis?

Bangkok

Nu ska ni få höra och häpna. Idag har vi GJORT saker! Ja, ni hörde rätt. Vi har inte bara legat i en hängmatta med en bok eller ett mobilspel, utan vi har faktiskt varit ute i Bangkok.

Vi mötte upp min gamla kollega från Irland i centum vid lunch. Med honom satt vi på ett food court, gick runt på ett köpcenter, åkte båt i en kanal med svart sjukligt vatten, drack öl och käkade middag. Komson är thailändare och Bangkok-bo, så han känner till staden och kulturen. Han är tyvärr upptagen de närmaste dagarna men förhoppningsvis kan vi ses igen på tisdag. Tills dess ska Sebastian och jag försöka oss roa oss själva i Bangkok. Funderar på söndagsbio imorgon. Känns lagom ansträngande.

Det gör lite ont i oss att gå runt och titta på sjukt billiga grejer utan att få köpa något. Så idag unnande vi oss. Sebastian köpte ett minneskort på 32gb till mobilen samt ett läderfodral till densamma. Jag köpte ett usb-minne på 32gb och en väska.

VIPPEN till huvudstaden Siam

Vi är framme i Bangkok efter en natt på en statlig vip-buss. Vi fick vatten, kiwijuice, kaka, kaffe, juice/sojamjölk och macka. Och så fick vi låna en filt. Den var inplastad = högst troligt ren och inte använd av 5 resenärer innan oss. Sätet var två decimeter bredare än mig. Nice! Värsta lyxresan ju. Synd bara med luftkonditionering. Vad var grejen med att ställa den på 12 grader? En tunn filt hjälper inte mot det.

Vi hamnade på en busstation mitt ute i ingenstans. Osäkra om det var den station vi fått höra att vi skulle landa på. Vi hittade inte bussarna som skulle kunna ta oss till vårt gästhus. Så det blev en knallgul taxi. En gång stod vi i bilkö bredvid en knallblå bil. Då blev Sebastian patriotisk.

Nu har vi just ätit japansk curry till frukost och jag funderar på att gå och lägga mig. Vårt rum ligger dock på översta våningen och vi har redan träningsvärk av att ha gått upp dit en gång.

Hejdå Koh Pha Ngan

Vi gillar den här utsikten, det gör vi. Men ärligt talat så föredrar vi faktiskt utsikten över en fotbollsplan i södra Sverige. Palmer och turkost vatten i utsikten tyder oftast på att det är över 25 grader varmt året om. En svensk fotbollsplan betyder fyra årstider och hoppet om att det är över 25 grader i alla fall några veckor varje år. Det senare alternativet är mindre svettigt, och handen på hjärtat - vem tycker om att bli svett av att ligga stilla och läsa en bok i skuggan? Varje dag? Året om?

Vi lämnar idag denna ö och beger oss på luftkonditionerad nattbuss till Thailands huvudstad. Vi kommer sakna den goda maten och Sebastian kommer även sakna hängmattorna. (Själv så blir jag tragiskt nog lite smått åksjuk av gungandet.) Mer än så är det inte. Vi längtar nämligen ihjäl oss till den svenska fotbollsplanen just nu, trots att ingen av oss gillar sporten.

Inlägget om duschcremen

En sak som vi, framför allt jag, saknar är återfuktande duschcreme. Sådana moderniteter är inget de känner till i den här världsdelen. I Asien skapar de duschcremer som får dig bli så torr att du önskar att du hade fått förbli skitig istället. Dessutom måste du akta dig så du inte köper en med blekmedel i.

Sebastian hade aldrig förstått vad jag menade med att jag blev så torr av duschcremer vi hittade på diverse hotellrum. - Hur kan en bli torr av en tvål, tänkte han. Sen tog hans svenska duschcreme slut i Chengdu och han fick köpa en ny, kinesisk duschcreme. Sen dess förstår han precis vad jag menar. - Vad skönt att känna sig förstådd, tyckte jag.

Tills vi kom till Tioman. Där fick han för sig att en torris inte var bra nog för hans solbrända axlar. Så då började han använda min istället, som jag ransonerat så duktigt att det fortfarande fanns creme kvar. Att min flaska aldrig fick se fastlandet igen behöver jag kanske inte berätta.

Ja, tänka sig att en kan skriva ett helt inlägg om duschcreme. Det är ganska imponerande, visst? Säg att ni inte blev uttråkade.

Ödlebajs del2

Som ni alla läst så bajsade en ödla på mig Sebastian igår och eva skrattade gott. Idag kom dock karma! När eva låg i sängen efter vi hade badat så kom en ödla fram i taket och la av en redig brakare mot evas ansikte. Tur så hade hon dock handen på pannan så hon fick bara ödlebajs på handen.

Karma! (Hah)

Mvh Seb

Sommarpratare och fullmånar

Dagarna här liknar dagarna på Tioman, bortsett från att vi inte badar. Vi äter hemskt god mat. Vi  ligger i hängmattor eller på kuddar på golvet och läser böcker, tittar på you tube-klipp och lyssnar på sommarpratare. Jag har blivit lite besatt av dessa sommarprat och plöjer igenom dem.

Igår var det fullmåne. På den här ön firar de månen som ingen annanstans. Det är full moon party, half moon party, black moon party osv. Vi valde att skippa festen på södra delen av ön, där droger och hinkar med hembrännt flödar bland de partysugna. Jag och Sebastian hade egen fest på restaurangen, med öl och cocktails.

Några simtag i solnedgången

Ha! In your face, havet. Jag har simmat. Jag gick ut tills vattnet nådde mig till midjan och där simmade jag i solnedgången. Inget tidvatten kan stoppa mig.

Och på tal om solnedgångar så är det definitivt något som den här ön kan. Oh, så vacker himlen var. På Tioman var inte solnedgången så mycket att skriva hem om. Det var alltid ett moln precis vid solen, så en fick inte se den gå ner i havet. Dessutom skapade den ingen vacker himmel. Det var bara ett orange klot.

Åtta imorgon bitti, tror ni att vattnet redan gått tillbaka då? Vi testar! Kanske. Om jag orkar gå upp.

Det är inte lätt när det är ebb

Det är inte lätt att ta sig ett bad på det stället. Det verkar vara högvatten mest under dygnets mörka timmar. Vi badar inte i ett hav när det är kolsvart ute. Jag ska försöka igen om en stund, vattnet är på väg upp och än är det bara kväll, inte mörkt. Det är sjögräs och korallrev rakt ut här, så det är därför en enbart kan bada ordentligt i högvattnet.

Vi saknar Tioman. Där kunde vi bada trots lågvatten. Där hade vi inga spindlar eller grodor i badrummet. Där var vattnet svalare - både i havet och i kranen.

Det är dock svalare i luften här. Om vi kunde ta luften och restaurangen med alla hängmattorna till vår strand på Tioman så hade det varit perfa.

Nu ska jag ut igen och se om vattnet når mig längre än till låren.

Hett och grunnt

Nu har vi provbadat. Vattnet var hett, varmare än luften. Vi gick 50 meter rakt ut och vattnet räckte mig nästan till knäna. Längre vill en inte gå, för där börjar sjögräset.

Vi får maka oss upp och bada imorgon förmiddag, i högvatten. Ska bli intressant att känna vattentemperaturen då. Troligtvis svalare, vilket skulle uppskattas. Hett vatten ter sig bättre i badhus eller varma källor. På ett tropisk ö i Thailand vill en ha svalkande vatten.

Nu blir det att slappa i hängmattan resten av dagen. Det är sånt en gör när en semestrar på en tropisk ö, förstår ni.

Koh Pha Ngan

Ja, nu är vi på Koh Pha Ngan. Inte lika paradisaktigt som Tioman. Den här ön är för utvecklad och turistig för det. Men vi gillar vårt boende skarpt. Hur mysigt som helst. Vi bor på hörnet av ett long house. Fräshare än vår hydda på Tioman. Restaurangen är jättecharmig, massor med hängmattor och kuddar. Lunchen vi åt var god och menyn är stor.

Tyvärr verkar förmiddagen vara den tid som passar bäst för bad. Vattnet är för lågt just nu, måste gå ut hur långt som helst för att få vatten över fotknölarna. Men det kanske går ändå?!

Tidigt på morgonen

Klockan är snart halv sju på morgonen och bara hundarna är vakna. Ja, och vi såklart. Väntar på transporten till östkusten. Vi hörs igen på Koh Pha Ngan!

Fyra bilder från Tioman

Hej Bloggen,

Här får du några mobilbilder från Pulau Tioman. Bättre och fler bilder får du nog vänta på tills vi kommer till Bangkok, eller kanske ända tills vi är tillbaka i Sverige.

/Eva

(Skickat från min smarta telefon)

Prisvärda Thailand

Stekt ris med kyckling för 9 kronor tycker vi är ett bra pris. 10x400mg huvudvärkstabletter för 9 kronor är även det ett bra pris. Vi gillar Thailand.

Vi fick ett bra erbjudande på vårt Guesthouse också. Buss och färja till vår paradisö för cirka 110 kronor per person. Det säger en inte nej till, det gör en inte. Nu håller vi tummarna för att företaget som kör bussen är ärligt och inte snor saker från vårt bagage. Privata bussbolag i Thailand har det ryktet om sig, nämligen. Vi hade tänkt åka med det statliga bussbolaget egentligen, men... Detta verkar vara ett färjebolag snarare än ett bussbolag, så det blir nog bra tror vi!

Annars då? Thailand påminner lite om Kina vad gäller matmarknaden här i området. Men utan kineserna, så det gör inte oss något. Krabi verkar vara en mysig liten stad.

Men aj som fan vad varm asfalten är, säger hon som just gick ut barfota för att fota vårt guesthouse. Och vattnet är äckligt. Har provat två olika märken. Tredje gången gillt?!

MKC - Myror, kokos och curry

Om en bortser från myrorna i badrummet, och att vi håller på att krevera av värmen i vårt billiga fläktrum så gillar jag läget just nu. Vi åt thaicurry till middag. Det var starkt. Kokosmilkshaken var svalkande. Sebastian tyckte inte om den. Mer svalka för mig som behövde det mest.

Någon elefantridning blir det inte på onsdag, lyckades inte ens övertyga mig själv om att det var värt det. Hellre dricka milkshakes på stranden i en vecka än sitta på en elefantrygg i en timme, som en brukar säga.

Nu har vi ett thailändsk telefonnummer så den som är sugen på att ringa oss kan be om numret. Sen får ni räkna ut landskoden själva för den kan jag icke.

Välkommen till Krabi

Vi flög bakåt i tiden och landade fem minuter efter att vi lyft. Nice! Krabi flygplats var inte mycket att ha, men för knappt 20 sek fick vi shuttle bus därifrån in till okänd plats i Krabi town. Jag och en australienska satt på golvet längst bak i bussen. När vi klivit av på okänd plats var vi lite förvirrade, men tydligen så ingick vidare transfer med minibus till valfri plats. Valfri plats är bättre än okänd plats, tyckte vi.

Gafiyah Guesthouse är supermysigt. Vi blev mötta vid bussen och jag fick väskan inburen och uppburen. Vi sparade 20 öre för att jag inte hade jämna pengar. Vi fick en lunta med broschyrer och kartor i händerna och blev visade till rummet. Vi känner fjädrarna i madrassen, men annars så!

Broschyrerna lockar med elefanter, kanoter och paradisöar. Damn you broschyrer! Undrar om jag kan övertyga Sebastian om att vi har råd att rida lite elefant på onsdag?

Fernloft Hostel

Vi är tillbaka i KL. Bussresan gick bra, vi frös icke ihjäl. De två chaffisarna pekade på Sebastian när han sov, skrattade och gjorde tummen upp?

Hitta vårt hostel var svårare, men allt går med lite vilja och våld. Nej, våld behövdes inte ens. Lyssna inte på mig, jag är utmattad och vet inte vad jag ska skriva.

Fernloft Hostel är nice, himla fräsh reception. Vi bor i 24-bäddsrum. Blir nog bra. Vi fick bädda sängarna själva. Det var länge sen en bäddade en säng. Men vi klarade det. Hurra.

Tydligen ingår frukost. Nice! Undrar vad malayer äter till frukost. Äter de ris som kineserna så kastar vi nåt hårt på dem.

Imorn vid 13-nånting lyfter flyget mot Krabi.

Teksi! Teksi!

Skriftspråket här i Malaysia är lite som dyslektisk engelska. No offence, det är charmigt.

Taxi = Teksi
Central = Sentral
Counter = Kaunter
Express = Ekspress
Ferry = Feri
Jacket = Jaket
Minutes = Minit
Boat = Bot
Activities = Aktiviti
Ticket = Tiket

Cool cat on a beach

<b>Lördag eftermiddag 28/7</b>

Sitter på färjan tillbaka till Mersing, där vi ska spendera natten innan vi åker till Kuala Lumpur igen imorn.

En av de intressantaste sakerna på Tioman har varit katterna. Det finns massvis med katter, speciellt små kattungar. De flesta har invikt svans, vilket är yttterst fashinerande. Ser vid första anblicken ut som bara en avhuggen svans, men tittar en närmare så ser en att den är invikt.

Katterna håller mest till på restaurangerna. Sebastian drar till sig katter lika väl som en annan drar till sig mygg. En kattunge vägrade en dag lämna hans knä, hoppade upp igen så fort han blivit nerplockad.

Det är intressant att se en katt promenera runt på stranden. I vår värld hör de inte hemma där. Tänk er kokospalmer, turkost hav, vit sand - och en kattunge. Känns inte riktigt rätt.

Har aldrig använt ordet kissemiss så många gånger som denna vecka. "Oooh kissemiiss heeeeej vad söööt du ääär" har det låtit flera gånger om dagen.

Och det får avsluta detta inlägg för annars blir jag sjösjuk.

Semstern på ön

<b>Torsdag kväll 26/7</b>

Det finns inte så mycket att rapportera om. Vi badar, solar, snorklar, läser böcker, äter god mat, pratar med trevliga människor, käkar glass, dricker lite öl eller vodka orange-hinkar ibland. Idag såg vi elva apor sitta på en gräsmatta. Vi har det soft och skönt, tycker det är lite tråkigt att behöva lämna denna underbara ö på lördag. Vilken tur att nästa ö väntar oss på torsdag.

Pulau Tioman

<b>Söndag kväll 22/7</b>

Vattnet är så turkost och sanden är så vit och palmerna är så exotiska. Kokosnötterna ligger överallt. Vi hittade en bungalow för 110 sek per natt. Vi ser havet från altanen. Det ligger drygt en halv minuts gång från vår dörr. Vi har hittat en restaurang som serverar de mest färskpressade juicer en kan tänka sig och läcker mat. Och priserna är inte alls höga, trots att vi är på en turistö. Tvärtom.

Vi har badat två gånger och Sebastian har byggt ett sandfort. Sen drog vi in massvis med sand och la ut över hela golvet i stugan. Och vi har brännt oss redan, för vem hade kunnat tro att solen tar så bra här vid ekvatorn? Orutinerat. Det har även ösregnat och mullrat och blixtrat så här på kvällskvisten. Mysigt.

För att sammanfatta det hela har vi det himla gött här på vår paradisö. Bilden är tagen från vår altan.

Underbara Malaysia eller På väg till Tioman

Oh, vad vi tycker om Malaysia. De tutar inte i trafiken. De hojtar inte i monorail-tågen. Bussarna är bekväma, fint inredda och ganska säkra. Här finns god och billig mat. De flesta talar engelska. Vi kan läsa skyltar även om vi inte förstår vad som står. Väldigt mycket står dock på engelska. En del på enbart engelska t.o.m. Människor ropar hej för att de är trevliga, inte för att de vill att en ska handla av dem.

Det finns enbart en detalj som var bättre i Kina: hostelen. Vi bodde bara på trevliga och fräsha hostel i Kina, och en kände sig alltid välkommen. Hostel Cosmopolitan här i Malaysia var inte lika trevligt, fräsht och välkomnande.

Jag skriver detta på bussen från Kuala Lumpur till Mersing, sent lördag kväll (21/7). Bästa bussen hittills, slår nattbussen mellan Tokyo och Kyoto alla gånger. Rymliga säten som kan lutas långt bak. Sebastian får plats med benen. Mysig. Klädd i heltäckningsmatta.

Klockan är 23.30 så om tolv timmar har vi kanske precis gått i land på Tioman. Rankad som en av världens vackraste paradisöar. Det är nu ni kan bli avundsjuka på riktigt. Vi längtar inte hem ett dugg.

0.30
På nattbussen i Japan fanns filt. Jag hade inte tackat nej till en filt just nu, det hade jag inte.

1.10
Det blåser kallt överallt! Har bytt plats fyra gånger, inget blir bra.

1.15
Okej, denna buss slår inte nattbussen i Japan ALLA gånger.

3.45
Och så var vi hastigt och lustigt framme i Mersing. Mer än en timme före schemat. Nudå? Första färjan går kl 9... Taskigt att låsa toaletterna på busstationen bara för att det är natt. Vildkatterna håller oss sällskap. Söta, men lite skabbiga.

3.50
Pelle Svanslös

5.30
Vi tror att vi har hittat färjeterminalen och den lucka där vi ska hämta ut biljetterna. Undrar när luckan öppnar? Undrar när solen går upp? Den är nere så länge här så nära ekvatorn. Frågorna är inte relaterade.

5.45
Sebastian gick tillbaka genom stan för att gå på toa på KFC. Undrar om han kommer tillbaka snart?

8.00
Mannen i lucka 2 har FORTFARANDR inte kommit och första färjan går om en timme.

8.10
En holländsk kille ringde och väckte mannen, som nu är på väg.

8.30
Vi fick våra biljetter och lyckades få boardingkort till denna färja. Yeey!

Ytterligare en grej om Kina

Skräpmat. Kineser äter grymt mycket skräpmat. Vi blev riktigt förvånade när vi i Shanghai hittade KFC, McDonalds och Pizza Hut i varje kvarter. Vi såg seriöst 4 KFC på en 200 meters-sträcka. Och skräpmaten finns överallt i alla stora städer. Det trodde vi faktiskt inte om Kina. Men så är de, kineserna, generellt mycket större än te.x. japanerna. Skräpmatställen finns inte alls i lika stor utsträckning i Japan.

Utcheckade och taggade

Vi har checkat ut fran Hostel Cosmopolitan. Klockan 22.30 ikvall gar bussen till Mersing, dit vi anlander cirka 6 timmar senare. Sen tar vi forsta farjan ut till Pulau Tioman/Tioman Island. Sju dagar med sol och bad - skoja inte om vi sett fram emot detta!

Vet ej hur det ar med internet ute pa on, sa om jag inte bloggar nagot vet ni varfor. Vi atervander till Mersing nasta lordag, och till Kuala Lumpur dagen efter. Hall tummarna for att vi hittar nagot bra boende pa Tioman! Och med bra menar jag nagot som inte ruinerar oss.

Bilder fran Kina

Nu nar vi antligen har lamnat det censurerade Kina sa har jag laddat upp bilder fran Kina. Massor med bilder. 202 for att vara exakt. Klicka har och njut!

En kulturmix

Vi tog bussen till Little India. Spännande kvarter, såg mycket fina färgglada kläder. Hittade en restaurang där vi åt Tikka Masala, naanbröd och drack youghurtmangodrink. Jättegod mat, men väldigt stark. Tur en hade youghurtdrinken! Som också var extremt god med färsk mango.

När vi skulle gå tillbaka så var det bönestund för muslimerna. Såg hur många människor som helst som satt på bönemattor på gatorna, vända mot Mekka. Intressant att titta på.

Vi råkade ta en liten omväg och fick se Kuala Lumpuriska bakgator. Kul det med. Vi gillar Malaysia, det finns så många olika kulturer. Indier, malayer, kineser och säkert många fler. Så intressant att se indier och muslimer tillsammans, för de är båda så utmärkande i sin klädsel.

Kuala Lumpur

Vi kom fram till vårt hostel strax före två inatt, så det var bara att gå raka vägen till sängen. Extremt mjuka madrasser, känns udda för i Kina och Japan har de väldigt hårda madrasser.

Vi hade lasagne förbokat till flyget igår, men det fick vi såklart inte. Vi fick beef stew med pennepasta? Utan förklaring, bara "det blir detta istället, det är ju pasta fortfarande". Pff! 100 ml vatten ingick - i en burk? Tänk er en liten yoghurt som en river av locket på. Så såg vattenbehållaren ut.

Nu är det dags att utforska staden, handla inför Tioman Island och ÄTA INDISK MAT!

Välkommen till Hong Kong

Vi har lämnat folkrepubliken Kina. Att ta sig till Hong Kong gick väldigt smidigt. Mycket intressant upplevelse att promenera över gränsen. Sånt en kan göra från Sverige till Norge. Vi lämnade Kina genom Lohuo port och blev utstämplade. Sen gick vi ca 100 meter till Hong Kongs gräns, fyllde i arrival cards och gick igenom passkontrollen. Sebastians passkontrollant var väldigt fashinerad av hans pass. Framsidan, inte insidan.

En rulltrappa upp växlade vi in alla våra kinesiska yuan till Hong Kong-dollar och köpte tågbiljetter till Hung Hom station. Tåget gick 10 minuter senare, och vi kom fram efter 50 minuter.

Vi hittade bussen till flygplatsen, växlade vår femma med en kille i kön och gick på. Fast det där med gratis wifi var en lögn. Nu är vi i alla fall på flygplatsen där det Finns gratis wifi. Ocensurerat internet. Hejdå VPN.

Vårt flyg är försenat en timme. Hurra! Som om vi inte skulle landa sent nog ändå.

Anledningen till att vi inte spenderade sista natten i Hong Kong är för att det är snuskigt dyrt här jämfört med Kina. Vi kände att vi inte riktigt hade råd. Synd bara att vi inte kollade upp det här för ett halvår sen, för då kunde vi valt att flyga till Malaysia direkt från Kina och skippa Hong Kong helt. Vi fick ju ändå inte se något här. Det är lätt att vara efterklok.

Han Na Shan Business Hotel

Jag skrev ett långt inlägg igår, men Blogger är elak och jag kommer inte längre åt det. Ni får en förkortad version.

Vi lyckades hitta till hotellet i Shenzhen trots att vi bara hade handritad karta och engelsk adress. Bravo.

På hotellet ville de ha 162 yuan i deposition. Inte hundra, inte upprundat till närmsta hundra. Nej, upprundat till näst närmsta hundra?

Någon tog Sebastians väska som innehöll bl.a. mobil och plånbok. Den stod på golvet, kineser ställde väskor bredvid och fick sen med sig även hans väska. Personalen kunde inte ett ord engelska, men med charader lyckades vi förmedla vad som hänt och väskan kunde hämtas tillbaka. Pjuh!

Vi hade coolt glasbadrum, kolla!

Det sista nattåget i Kina

Tisdag 15.07
Vi är fast på tågstationen skulle en kunna säga. 10 minuter efter att vi kom hit började det regna och nu är det ett dundrande åskväder. Jag som skulle på utflykt till Walmart... men det hinner väl ge sig, tåget går inte förrän vid 21-tiden.

Att ta sig tillbaka till Guilin var superlätt. Från hostelet gick vi 60 meter ut till stora vägen, vinkade in den första bussen vi såg och frågade: Guilin? Vi fick ett jakande svar och kunde gå på bussen. 5 yuan billigare per person jämfört med resan dit?

15.25
Kolla på bilden med väskorna och välj adjektiv själva: Är de egoistiska som inte bryr sig om att de blockerar vägen, eller korkade som inte fattar att de borde ställa väskorna åt sidan? Inget scenario är smickrande för dem.

Kan kinserna smygfota mig så kan jag smygfota deras bagage. Fair enough.

16.02
Sebastian roar småbarn genom att höja ett ögonbryn i taget.

17.14
Regnet gav sig inte, gick ut ändå. Men hittade inte Walmart på gatan där det ska ligga. Typiskt. Taxichauffören fick lite roligt i alla fall.

21.08
Vi är i de vitas vagn, finns över tio västlänningar här inne. Vi har tidigare åkt med samma tåg som kanske max två, och nu är vi jättemånga i samma vagn. Intressant. Av 19 vagnar hamnar alla vita i samma...

21.18
Det finns AC förresten! Yeeey! Extra tacksamt för mig som sover i överslafen. I överslafen i "kupén" bredvid, bör tilläggas. Vi hade tur som fick biljetter överhuvudtaget till det här tåget.

Mail from Shenzhen

Vi kom fram till Shenzhen och vi hittade hotellet. Nagra hinder pa
vagen, som ni far lasa om i ett senare inlagg. Finns inget wifi, men
datorer i lobbyn sa detta ar ett mailinlagg.

Pa tagstationen sa fanns det skyltar till Hong Kong. Lite roligt. Som
att ha en skylt pa Malmo Tagstation som sager Danmark.

Det ska bli intressant imorgon att ga over gransen till Hong Kong...

Sista dagarna

Snart checkar vi ut och beger oss tillbaka till Guilin. Nattåget till Shenzhen står på schemat. Vi spenderar sista natten där innan vi på torsdag morgon åker till Hong kong. Flyget till Malaysia går vid 18-tiden. Vi har antagligen inget internet förrän på flygbussen, aka CityFlyer, ut till flygplatsen. Så vi hörs då.

Hejdå Kina! :D

Kinesjävlar

Detta är våra åsikter med vissa inslag av "fakta" - vi tror att ni kan skilja på vad som är vad. Vi drar alla kineser över en kam här, vilket är orättvist men ni får ta det för vad det är: En lista som ger vår syn på Kina och dess befolkning. Vi har självklart träffat på många trevliga kineser också. Men många av punkterna visar på varför vi inte gillar detta land. Andra punkter är bara lite lustiga.

* Kineser trängs alltid. De har inget hyffs. Det finns en anledning till att Sebastian myntade uttrycket "att trängas som en kines".

* De vassaste armbågarna kommer fram när kineser ska gå på lokalbussen. Det är kapplöpning in på bussen och alla tacklingar är tillåtna. Kineserna slänger in sina väskor på sätena genom de öppna fönstren, för att paxa en plats.

* Kineser röker överallt. Överallt. Bland annat när de står och lagar mat till sina restauranggäster.

* Kineser vet inte hur en åker tunnelbana:
   1. De går på tunnelbanan innan avstigande fått gå av, för de tror att det går snabbare. Ja, för att trängas är ju alltid tidseffektivt.
    2. De tycker också att det är en superbra idé flytta till en plats längre IN i en fullsmockad vagn samtidigt som tåget är på väg in på en station och andra passagare är på väg UT.
    3. De kan inte hantera biljettsystemet, förstår inte att engångsbiljetter ska stoppas in i spärren på vägen ut. Resultatet: De kommer inte ut! Men vi som inte kan kinesiska förstår hur det funkar?

* I Shanghai är det poppis att stoppa in skjortan i kalsongerna och dra upp dem lite så att de syns ovanför byxlinningen.

* Kineser spottar överallt, inklusive på tåg och inne på restauranger. På tågen finns förbudsskyltar mot spottning. Hjälper föga.

* Kinser äter grymt tråkig mat. De har massor med ris/nudlar, kan de inte göra något roligt av det? Nej, de tycker att en skål med ris passar jättebra till lunch. Kanske slänger de dit något grönt också.

* Kinesiska småbarn har hål i byxorna, mellan benen och upp över rumpan. Då behövs ingen blöja, utan det är bara att sätta ungen på huk på gatan. Väldigt praktiskt. Och ja, vi har sett kissandet på gatan med våra egna ögon.

* Kineser som städar gatorna använder en kvast som för tankarna till Blåkulla. Vi kan av det dra slutsatsen att alla kinesiska städare är häxor.

* Kineser låter ofta förbannade när de pratar. I Xi'an vinkade en tjej på hostelet in en taxi åt oss och när hon bad chaffisen att köra oss till tågstationen så lät det som hon skällde ut honom.

* Kinesiska män drar gärna upp tröjan och går runt och visar magen när det är varmt. Väldigt sexigt.

* Trafikvett är inget ord som finns med i kinesernas ordförråd. Trafiken är crazy här borta.
   - Du får köra mot rött om du ska svänga höger.
   - Motorfordon åker konstant mot rött ljus när de ska rakt fram också. Eller vänster.
   - Att fotgängare har grönt innebär absolut inte att de lugnt kan knata över gatan. Nehejdu, motorfordon kör hellre på dig än lämnar företräde när de svänger höger/kör mot rött, så pass opp!
    - Zebralagen finns självklart inte här. Att släppa fram en stackars fotgängare skulle en kines aldrig göra. Nä, de bara tutar och kör, så du får ta dig över vägen bäst du kan.
    - Tutar du inte så finns du inte? 9/10 tutningar känns lite... omotiverade. Här tutar de mest för att de tycker att fordonet framför ska flytta på sig, utan att det är i vägen i laglig mening. Det är självklart en själv som har mest rätt att befinna sig i trafiken, alla andra bör lämna företräde.
    - Vi har sett bilar köra om andra bilar på höger sida, på enfiliga vägar. Och nej, bilen de kör om är inte på väg att svänga vänster.
    - De kör mot rött!! Det säger väl allt.

* De stirrar ohämmat och oblygt. Möter du deras blick håller de fast den, de viker inte undan som de artiga japanerna. Sebastian har förlorat många stirrningstävlingar under de här veckorna.

* De fotar gärna dig som är västlänning. Både i smyg och/eller efter att ha frågat om lov.

* Kinesiska föräldrar gillar att klippa sina söner så att de har en liten bit där håret är längre och resten är snaggat. Den håriga tofsen kan befinna sig på olika ställen på huvudet beroende på smak.

* Kineser är egoistiska. Utförliga förklaringar till detta påstående har ni redan läst här ovan.

* Kina har världens näst största befolkning. Jotack, det har vi märkt. Du kommer aldrig undan, kineserna finns överallt och när de beter sig som ovan nämnt förstår ni kanske att det är lite frustrerande att befinna sig i Kina.

Flottfärd på Li-river

Idag var vi på den mest otroliga flodfärden någonsin. Vi förstår varför Guangxi sägs vara den vackraste provinsen i Kina. Bergen är helt makalösa. Vi hade en flotte för oss själva och föraren var riktigt bra. Han stannade vid de finaste vyerna och tog kort på oss mot den fantastiska bakgrunden. Vi såg massor med vattenbufflar.

Vi blev avsläppta vid den lilla byn Fuli varifrån vi lyckades hitta en minibuss som tog oss tillbaka till Yuangshuo. Fuli var en riktigt mysig liten by. Jag köpte en silkessjal för att få växelpengar till bussen. Vi gav nämligen bort vår enda lilla sedel i dricks till flottföraren. Och så tog vi sjaltantens alla växelpengar...

Vi hade enbart med oss den vattentåliga kameran, så vi får se hur bra bilderna blir sen.

Yangshuo Culture House

Efter middagen ikväll, när vi öppnade dörren till vårt rum så såg jag nåt svart som kilade förbi i halvmörkret. Jag tänkte att det kan inte vara en kackerlacka för det vore så klyschigt.

När jag tände lampan så var det en kackerlacka. Vi jagade ut den med en sko och en handduk. Synd bara att glipan under dörren är stor nog för en kackerlacka i den här kackerlackans storlek att krypa under...

Middagen var trevlig. Vi var åtta personer som åt tillsammans. Massor med ris och nio olika rätter. Vi hade alla varsin risskål framför oss och så plockade vi mat från faten med våra pinnar och åt det med vårt ris. Kineserna sitter alltid i stora grupper på restauranger och äter så här, det ser jämt så mysigt ut. Lite smått ohygieniskt, men mysigt. Favoriten ikväll vad de fyllda chilifrukterna. Fråga inte vad de var fyllda med. Nåt köttfärsbiffliknande grejs?

Vårt badrum är så litet att vi inte bara behöver duscha över toaletten, utan även över handfatet - samtidigt. Faktum är att jag stod lite inklämd mellan de båda när jag duschade. Till och med japanerna har bättre plats för sina duschar...

Vi har två sängar men bara en är bäddad? Luftkonditioneringen skvätter vatten på oss när vi ligger i den bäddade sängen? Väggarna är vita? Nej, nu räcker det. Bortsett från allt som är mindre bra så är vårt House bra! Ägaren fixar en bamboo raft-tur på floden till oss imorgon. Nice! Jag ska berätta något mer också, så håll i er: Här i Guangxi-provinsen hatar vi inte Kina.

Oh du ljuva tropiska regn

Vi är på Yangshuo Culture House. Utsikten från vårt fönster är nice. Ifall ni är osäkra så är det bilden på berget jag syftar på ;) Helpension ingår i priset. Vi fick stekt ris till lunch när vi kom fram. Ikväll blir det stor middag med övriga gäster.

Vi har slappat några timmar i AC på vårt rum. Det är så varmt och så hög luftfuktighet här i Guangxi. Men en kan ju inte sitta inne hela dagen på grund av det, så vi trotsade åskan och gick ut. Det regnade ju inte... ännu. Efter 200 meter började det droppa på oss så vi bestämde oss för att vända om. Vi hann gå cirka 5 meter innan vi fick ta skydd under ett träd. Himlen hade öppnat sig på vid gavel och det öste ner.

Från en regndroppe till skyfall på 10 sekunder. Ja, det är väl som sig bör i detta klimat...

Buss till Xingping

Lördag 14.40
Vi sitter på en buss i Yangshuo, och väntar på att den ska åka till Xingping. Ingen aning om när det händer - när bussen är full? Chaffisen och passagerarna längst fram sitter och chillar och snackar. Ser mysigt ut.

Oh, nu åker vi faktiskt. Men bussdörren är inte stängd? En kille står i dörröppningen och visslar. Undrar när vi ska betala?

Så sjukt fräsiga berg de har här i Guangxi. Och de växer! True story.

15.10
Det här är den vackraste bussresan vi varit på. Synd att vi inte fick komma tidigare till denna fina provins.

Våra husdjur

Det är många kinesiska hostel som har katter, till Sebastians stora glädje. Katterna här på Green Forest i Guilin väljer sina sovplatser med omsorg. Den andra katten låg igår kväll utfläkt över hela majiangbordet.

Guilin verkar vara en trevlig och ren stad. Den här provinsen, Guangxi, ska vara Kinas vackraste. Vi såg många häftiga berg när vi satt på tåget igår. Ska försöka få till en tur på Li-floden med en bambuflotte, vore mysigt. Grym utsikt längs floden sägs det.

Ska en skratta eller gråta?

Sen när kan rätten på bilden klassas som spaghetti bolognese? "Chinese style" stod det i menyn, men maten påminner ju inte ens om bolognese, och att kalla den det borde inte vara tillåtet. Jag vet inte om jag ska bli irriterad eller tycka att de är roliga. När kinesiskan kom in med maten frågade jag två gånger om det var bolognese, för jag trodde henne inte när hon sa ja första gången.

Vi ifrågasätter även deras val att ha chinese style western food. Det är antingen eller.

Chengdu -> Guilin

Tisdag 14.55
På väg till Guilin. Det här är det smutsigaste tåget vi åkt med hittills. Det finns ingen AC och till täcke har vi en gammal filt. Jag är extremt förkyld och här ska vi sitta/ligga i 26 timmar. Så Himla Trötta På Det Här Landet.

Chengdu east railway station var dock väldigt imponerande. Kändes mer som en flygplats än en tågstation.

15.10
Min kudde är smutsig :(

17.20
En kinesisk tjej kom hit och ville ta kort med mig. Det fick hon. Det blev bara halva ansikten, men hon verkade inte bekymra sig över det. Det syntes att jag är vit, så det räckte väl.

18.45
Det regnar på mig genom det öppna fönstret. Härligt! Är så varmt här inne så regn tas tacksamt emot.

19.00
Vi åker mer genom tunnlar än genom öppet landskap. Är det berg ända bort till Guilin?

19.05
Det öppna landskapet är i alla fall nice.

20.10
Jag är hungrig, men enbart sugen på youghurt. Jag gillar youghurt när jag är sjuk. Det är lättätet. Ja, jag gillar youghurt när jag är frisk också.

20.30
Tog min banan istället, den fick duga.

20.50
Förhörde Sebastian på vad han kan äta när han är sjuk. Han tyckte att testet var svårt eftersom han är ganska frisk nu. Mannafrutti blev i alla fall ett kanske och Goulaschsoppan på restaurangen vid Romme Alpin fick ett ja.

21.30
Något täcke behövs i alla fall inte. Störande att tåget stannar så ofta och länge, för då blåser det inte in någon skön luft. Svettigt.

Onsdag 10.50
Jag sitter och hittar på klockslag. Efter 15.10 igår så varken bloggade eller tittade jag på klockan.

11.00
När jag torkade ansiktet med en ansiktsservett blev den helt brun. Sa ju att min kudde var smutsig! Sen somnade jag om och fick tvätta mig igen.

11.15
Jag mår bättre idag. Jag är hungrig och skulle gärna äta lite korvstroganoff, men det har vi inte så det är koppnudlar gäller. Det eller cheddarchips.

11.17
Jag hittar ingen varmvattengrej?? Vad är det här för stenålderståg? Sebastian får leta när han vaknat.

11.18
Jag tycker att han kan vakna nu.

11.20
Egentligen vill jag inte ha koppnudlar. Jag vill spy på koppnudlar, om jag ska vara ärlig. Har ätit för mycket sånt här. Vill som sagt mycket hellre ha korvstroganoff.

Oh, nu sträcker han på sig. Hej Sebastian!

11.55
Hittade vatten till slut. Stenålderståget har inte sånt inbyggt, utan en tank på hjul.

12.10
Blä.

12.20
Vi längtar till Kuala Lumpur och dess kvarter Little India. Indisk mat är gott. 8 dagar kvar.

12.30
Där finns även ett kvarter som heter China Town. Vi tänker inte sätta vår fot där.

12.31
Märks det att jag är uttråkad?

15.45
En kinesisk tjej vred just ur nån deciliter vatten ur sin handduk - mitt i gången.

17.00
Ska vi aldrig få komma av det här tåget?

19.15
Det förra klockslaget är också påhittat, skrev den nu. Men vi tänkte så ungefär vid den tidpunkten.

Näst värsta tågresan någonsin. Tur att vi har ett nice dubbelrum här på Green Forest Hostel.

19.19
Slut på långt inlägg. Tack för mig!

Panda panda panda

Idag var vi till Chengdu Panda Breeding center och tittade på söta pandor, både jättar och röda. Hur gosiga och coola som helst. De ligger på rygg och käkar bambu, jättepandorna. Hur soft är inte det? Vi köpte med oss en liten panda också. Inte bara Kina som ska få ha pandor. Oh, jag skulle vilja ha en jättepanda som husdjur!

Waterfall of Baoguo

I lördags tog jag en sväng i Baoguo. Inte mycket till by, är i princip bara en stor väg med affärer/restauranger på ena sidan och natur på den andra. Men jag hittade vattenfallet och lite tempelliknande grejs i alla fall. Väldigt varmt och väldigt hög luftfuktighet i Baoguo, vilket förvånade oss eftersom det ligger vid foten av ett berg.

På kvällen satt vi och pratade med en svensk tjej på hostelet några timmar. Hon hatar Kina lika mycket som vi, så det var skönt. Jag beställde äggplantor med fläsk i sötsur sår, men hittade inget fläsk på tallriken? Gick och klagade, och de tyckte att jag skulle beställa nåt annat och få det för halva priset? Det tyckte inte jag. Har jag beställt fläsk tänker jag inte betala mer för att få nåt annat. Till sist så tog de in tallriken i köket och la på lite fläsk.

Pizza med vinst

Vi är tillbaka i Chengdu och på Mr Panda Hostel. Vår busschaufför tutade hela tiden, vi satt och svor över honom och alla andra kineser den första halvtimmen.

Vi delade på en pizza inne på PizzaHut, och fick varsin lott tillsammans med växeln. Personalen skrapade min och sa att jag vann 5 yuan - Sebastians var en nitlott. Framme vid kassan fick jag en femtiolapp. Ja, kineser är inte så duktiga på engelska men nu fick vi glädja oss två gånger. 50 yuan är cirka 55 SEK. Mer än vad vår pizza kostade. Nice, tycker vi.

Jag är trött som jag vet inte vad, och tänkte dra mig mot dusch och säng om en stund. Måste upp före 7 imorgon bitti, för vi ska äntligen  iväg och titta på pandor.

Inte nu igen

7.25
Så var det min tur igen. Lite sjuk, började bli konstig i halsen igår, gör ont vid hosta. Kändes som feber var på väg, men det är lugnt än så länge. Fast jag har så grymt ont i svanken. Blev väckt av en högljudd mobil vid 6.30, kan inte somna om, vet inte hur jag ska ligga.

Sebastian går på värktabletter fortfarande, men är på bättringsvägen.

Vilka positiva inlägg jag skriver. Vi är så himla trötta på Kina, kan inte vänta på att få åka härifrån. 11 dagar kvar.

De vita sevärdheterna

Västerlänningar i Kina är sevärdheter. Gratis sevärdheter, det är bara att fotografera hur som helst. Vadå fråga om lov? Artigt? Vad är det? Vi är vita, de måste ju få fota!

Min senaste fotosession var igår ikväll. En kinesisk tjej som jobbar på hostelet(!) ville ha ett kort med mig. Sen ville hon ha ett kort när vi två satt och tittade i min Knep&Knåp-tidning? Hon förstår inte vad som är så roligt med korsord.

I Pingyao var det en man som passade på att fota oss när vi stannade till för att knäppa remmar på Sebastians ryggsäck.

I Beijing blev Sebastian fotad inne på vårt hostel, av två tjejer som betalat för att "komma in och titta på courtyarden". Han satt med sin mobil när det plötsligt blixtrade till. En tjej stod bredvid honom och den andra fotade. Sen bytte de plats. Och de sa åt Sebastian att resa sig upp också, för stående foton.

Monkey mountain

Taxichaffisen tutade sig fram från Emei till Baoguo. Det är cirka en mil däremellan. Han körde mot rött en gång också. Helt crazy att vitsas i trafiken i det här landet.

Men nu är vi framme i alla fall. Stackars Sebastian ångrar att han gav sig ut på den här utflykten, sjuk som han är. Nu får han vila i ett och ett halvt dygn i alla fall. Själv ska jag ta reda på vad en kan göra här om en inte vill vandra i berget.

På tal om berget. Aporna är tydligen helt galna där uppe. Vårt hostel lånar ut appinnar. True story. De har en låda med pinnar och på lådan finns bilder på apor. Pinnarna ska en slå bort aporna med när de attackerar en.

Kinesisk logik

"Departure time" för oss är den tid bussen avgår, inte den tid som sista  bussen för dagen går. Eller är det helt ologiskt tänkt?

Vi köpte biljett till Emei Town och när vi gått igenom säkerhetskontrollen (jepp, såna finns tydligen även på busstationer) upptäckte Sebastian att det stod departure time 19.10 på biljetten. Klockan var då inte ens 14.00. Jag gick tillbaka till biljettluckan för att fråga om det inte fanns en tidigare buss. Fattade ingenting av vad kvinnan i kassan sa, men en tjej bakom mig i förklarade att vi får ta vilken buss vi vill innan det angivna klockslaget.

Ja, men självklart, det var väl uppenbart?

Kina är ett stort land i öst

Helt ärligt? Vi gillar inte kineser i allmänhet och därmed inte heller landet Kina. Vi ser fram emot att komma härifrån. Om två veckor är vi Kuala Lumpur, yey.

Bra saker med Kina: Det är billigt, tågnätet är väl utbyggt och värktabletterna innehåller koffein.

Vad vi inte gillar med Kina: You wait, listan är uppe inom två veckor.

Tempel och sånt där

Idag sprang jag runt i över 7h och letade efter vanliga ryggsäckar. 18 kilometer har jag vandrat, säger min stegräknare. Jag hittade väskor till bra pris till sist. Tur för d... tur helt enkelt.

Tog en sväng in till Wenchu Tempel också. Himla härlig trädgård! Såg både små sköldpaddor och en stor groda. Eller padda. Jag vet inte skillnaden.

Sebastian då undrar ni, kunde inte han hjälpt till i väskletandet. Nej, det kunde han inte. Han är nämligen sjuk. Dunderförkyld. Kom som en blixt från klar himmel igår vid lunchtid. Så han har legat nerbäddad i två dagar nu. Imorgon får han leva på de kinesiska  supervärktabletterna som jag köpte imorse. För imorgon ska vi ut på äventyr. Imorgon ska vi till Mount Emei. Visserligen bara till foten av berget, men till berget likaväl. Kinas största buddhistberg. Kryllar av tempel där uppe, tydligen.

Två nätter blir vi borta, sen kommer vi tillbaka hit till Mr. Panda. Vi packar i våra nyinköpta väskor, och kan lämna våra stora bjäffor här. Och jag är numera frisk, tackar som frågar. Slutade hosta för några dagar sen. Såklart Sebastian passade på att bli sjuk då.

Toalettskämt

One-eyed panda has your back while you're taking a dump

Hälften kvar

Vi har varit ute och rest halva tiden nu. Bara två veckor kvar i Kina, innan vi flyger till sköna Malaysia. Hoppas att vi får tag på boende på Pulau Tioman, för igår bokade vi buss och båt dit. Nästan inga ställen där har internetbokning. Jag satt och ringde till en del ställen igår, men det gick så där - av olika anledningar.

Thailand är så gott som färdigbokat i alla fall. Vi har hostel i Krabi, boende i longhouse på Koh Pha Ngan, hostel i Bangkok och hotell sista natten, några kilometer från flygplatsen.

På fredag åker vi till Moutain Emei för två nätter. På vägen tillbaka till Chengdu ska vi stanna till i Leshan där Kinas största Buddah finns.

Imorgon blir det en tripp till Panda Breeding Center. Ska bli kul att se söta pandor!

Fast i Chengdu

Vårt nästa stopp är Guilin, men det går bara ett enda litet tåg dit från Chengdu = fullbokat samma dag som biljetterna släpps. Vi är därför fast i Chengdu till den 10 juli! Vad gör en här så länge? Ingen vet, inte ens Mr Panda.

Men det finns i alla fall tunnelbana här, så vi kan roa oss med en av våra favoritsysselsättningarna: Tackla kineser som försöker tränga sig på vagnen innan vi kommit av. Vi sysslade med det individuellt den första veckan i Kina, ovetande om att den andra också hade samma mission. Här i Chengdu samarbetar vi. Vi ställer oss som en mur framför dörren när det är dags att gå av, så ingen kines kan ta sig in innan vi kommit ut. Eller ok, inte på Sebastians sida i alla fall; han är lite mer mur än vad jag är, kan erkännas.

Skitroligt!

Statyer och olustiga toaletter

I Chengdu gillar de platåflipflop.

Efter att inte ha blivit upphämtade på tågstationen fick vi åka tunnelbana. 2kr kostar det, som i Beijing. Bara Shanghai som tar hutlösa 3kr! ... Fattar ni att det kostar 2kr att åka tunnelbana i städer som har fler invånare än hela Sverige?

Idag har vi tittat på Mao-statyn. Den var stor, stod högt och hade nice utsikt. Bortsett från det har vi inte gjort så mycket, bara funderat på var vi åker efter Chengdu.

Ni vet hur en på vissa billiga hotell kan få duscha över toaletten, för att badrummet är så litet? I vårt badrum här så duschar vi inte över toaletten, utan i toaletten. Det finns inte ens nån golvbrunn - mycket vatten hamnar istället i toan. Resten får torka bäst det vill. Lustigt att duscha i toan, tycker jag.

Squattoaletter är lustiga överhuudtaget. Jag får faktiskt en lustig/olustig känsla varje gång stöter på en sån. Det känns liksom... fel. De första ca 10 gångerna jag skulle använda en squat så blev jag ståendes och stirrade på toaletten i säkert 1-2 minuter innan jag tog mig för att göra det jag skulle. Var tvungen att samla mig lite först.

Mer om tågresande i Kina

Du kommer vanligtvis inte in på tågstationen utan biljett. På stationen finns det givetvis varmvatten om du vill avnjuta en kopp nudlar medan du väntar. Finns ingen sittplats så sitter du på bagaget, en tidning på golvet eller på huk. Varje avgång har ett anvisat väntrum. Incheckningen på stora stationer börjar ca 30 min innan avgång. Då visar du din biljett och tar dig sedan bort till rätt perrong.

Många kineser har med sig stora kartonger eller tygsäckar som bagage på tåget. Inte råd med resväska?

Kinesiska tåg är riktigt långa. Detta tåg har 18 vagnar.

<b>På nattåget mellan Xi'an och Chengdu, fredag 20.30:</b>

På det här tåget säljer de kringgående bland annat plastpallar och tofflor. Say whaat?

Den här resan har vi båda underslaf, vilket innebär att vi äger bordet mellan oss. Slipper ha alla grejer i sängen.

Vi fick med oss gratisnudlar och gratiskex. En kille lämnade kvar det på vårt rum efter att han checkade ut häromdagen. Vi är inte de som säger nej till en kopp nudlar och ett paket kex, det är vi inte. Kexen var goda att doppa i Sebastians nudelspa.

Ja, idag är alltså dagen då vi doppade salta kex i en kopp nudelsoppa. We truly did not see that one comming.

<b>Uppdatering, 22.00</b>
Tofflorna jag nämnde ovan är flip flops i tyg?! Min juice/saft-flaska som öppnades för 2 dagar sen smakar numera kolsyra. Den första drickan vi känner till som gått baklänges...

<b>Lördag, 11.00</b>
Personalen går runt och viker ihop sängkläderna. Nu ligger de lika fint som när vi gick på igår. Frågan är nu hur många gånger de återanvänds?

Ville vi se detta? Nej, det ville vi inte. Är vi förvånade? Egentligen inte. Men Sebastian är förvånad över att att han inte är förvånad.

Terrakottaarmén

Igår var vi och såg terrakottaarmén. Inte lika häftigt som det målats upp. Jag tycker att själva grejen är intressant, att armén finns och varför den finns. Men att se det var inte så himla spännande, tyvärr.

Ikväll åker vi till Chengdu och Mr Panda. Ska bli skönt med eget rum i 6 nätter!

Muslimska kvarter

Idag promenarade vi runt i de muslimska kvarteren. Såg mycket spännande mat. Intressant att se kineser med skägg och de där hattarna. En förknippar muslimer så starkt med araber annars.

Vi hittade kebab till sist i alla fall. Kycklingkebab i bröd, mums! Vi provade också på någon slags plommonsirapssaft. Det var gott och svalt. Vi springer alltid runt och dricker varmt vatten annars, så det var skönt med något svalt.

Eventuellt några få bilder från Kina

Vi kan numera använda blockerade sidor och applikationer på våra mobiler, för att vi har fixat VPN. Med vi menar jag att det var Sebastians ide. Jag har passat på att ställa in så att jag kan blogga via mailen, så det är det jag testar nu. Hoppas att det funkar och hoppas att bilderna kommer med! Jag försökte igår från en dator men internet är för långsamt för så stora bilder, så nu blir det mobilbilder. Har tyvärr inte så många.

De kinesiska tågen

På kinesiska tåg äter 9/10 kineser nudlar till mat. Det finns "vattenkokare" i varannan vagn så att en kan tillaga sina koppnudlar. Och fylla på sin teflaska. Kineser har speciella teflaskor där de slänger ner löste och fyller på med vatten. Jag skulle gissa på att flaskan har ett filter i toppen så att kinesen slipper få tesmulor i munnen.

Så på kinesiska tåg äter en nudlar och dricker te. Nu vet ni det. Vi kom just fram till Warriors Hostel i Xi'an. Igår på tåget åt vi nudlar till middag.

Ett helt relevant inlägg om immunförsvar

Ganska snart efter vår ankomst till Tokyo tog Japan mitt utmärkta immunförsvar. Vet ni vad han gjorde med det? Jo, Japan slängde mitt immunförsvar på golvet och sparkade på det tills det inte längre kunde resa sig. Sen lämnade han det där, och började kasta baciller på mig: täppt i näsan, feber, natthalsont, ont-i-hela-kroppen, rethosta, slemhosta, varannandag-halsont, you name it.

När vi åkte till Kina lämnade han över stadettpinnen till henne. Kina nöjde sig i början med att hålla slemhostan i schack, men förra veckan satte hon igång sitt kastande. Täppt i näsan och halsont har hon kastat än så länge. Hoppas hon inte blir lika ondsint som Japan.

Den här dryga månaden vi varit i Asien har jag haft sjuksymptom fler dagar än jag sammanlagt haft de senaste 5-6 åren, och nej, jag överdriver inte.

Om jag bitter? Ja, tänk för att det är jag faktiskt! Nu kan jag bara hoppas att Japan skickar mitt immunförsvar tillbaka till Sverige så småningom. Jag är nämligen väldigt fäst vid det, och vet inte hur jag ska klara mig utan det.

Sebastian då? undrar ni. Jo, han fick ta 3 halstabletter där i Tokyo, men bortsett från det är han friskare än aldrig förr. Och den här killens immunförsvar är vanligtvis inget att skryta med. Nu har han umgåtts med mig nästan 24/7 i över en månad och är frisk som en nötkärna. Jag är jätteglad för hans skull, tro inget annat, men förstår inte hur det kunde bli så tvärtom i den här världsdelen.

Eller så är Sebastian immun mot alla dessa baciller eftersom han smakat på dem förut, till skillnad från mig...

Censur

Att Facebook och Twitter är blockerat visste jag. Men jag räknade inte med att även bl.a. Picasa webalbum och Blogger censurerats bort. Jag kan alltså inte lägga upp bilder i våra album, och borde heller inte kunna blogga. Men min Bloggerapp fungerar (uppenbarligen) bortsett från att den vägrar mig låta publicera bilder. Ni får med andra ord vänta några veckor till på att se bilder härifrån. Ja, och så kan jag ju inte själv läsa bloggen...

Välkommen till PingYao

10.00
Det är lördag förmiddag i PingYao och vi har sovit några timmar inne på hostelägarens bar. Nu har vi precis fått tillgång till vårt rum. Låt mig måla upp en bild för er, om vår ankomst till staden:

Klockan är halv sex en lördagmorgon. Det är i slutet av juni och solen har redan gått upp. Platsen för skådespelet är PingYao - staden med den äldst bevarade stadsmuren i Kina. Doften av trä och natur ligger som en dimma över hela staden. Två unga svenskar stiger av nattåget från Beijing, och denna doft är det första de lägger märke till. De är inte längre kvar i huvudstaden med den tjocka smogen och kvävande värmen. Här kan de ta ett djupt andetag. De blir upphämtade av en cykeltaxi och tar sig sakta in mot stadsmuren och stadens hjärta. De åker genom en sovande stad där endast hundarna är uppe. Doften av trä följer med dem ända in på gästhuset.

K603 - på väg till småstaden

Fredag 19.00
Vår hard sleeper-vagn är MYCKET trevligare än hard seat-vagnen på tåget till Beijing. Människorna är fräshare och inte lika högljudda. Ingen står och röker oss i ansiktet.

Vi har ätit nudlar, spelat tärning och tittat på naturen. Sen fick vi ont i rumporna. Nu ligger vi i våra bäddar precis under taket. Sebastian har det lite trångt, utrymmet blir mindre ju högre upp en kommer. Det var svårt att ta sig upp, och vi vet ärligt talat inte hur vi ska lyckas ta oss ner igen. Men det får framtidens Eva och Sebastian lösa!

21.30
De här bäddarna är mjukare än sängarna på vårt hostel i Beijing. Sängarna där var stenhårda.

Sommarpalatset

Idag var jag vid Sommarpalatset. Det byggdes under någon dynesti för att någon viktig person skulle ha ett trevligt ställe att vitsas på under sommaren. Ja, han och hans familj och vänner antar jag. (Hör ni vilken koll jag har på Kinas historia?! Amazing.) En sommarstuga dög inte, utan det byggdes massor med tempel, torn, paviljonger runt en stor sjö. Om det är ett stort område? Vansinnigt stort.

När jag precis kommit in var det nån kines som frågade om jag behövde en guide. Det behövde jag inte. Han varnade mig för att det är stort och att jag kommer få gå runt i flera timmar. "Yeah, that's fine" tyckte jag. Men ja, han hade ju rätt. Det är stort. Om jag bodde i Beijing skulle jag ha årskort på sommarpalatset. Sommarpalatset slår vår trädgård i Arboga alla gånger, det erkänner jag. Jag skulle vilja ha ett sommarpalats i Arboga. Förstår ni vilken härlig plats det är att picknicka på? Finns tusentals bra picknickställen vid Sommarpalatset.

Det är en vacker plats. Synd med dimman/smogen, för fotografierna blir inte hundra. Men bara namnet avslöjar ju vilken fantatisk plats det är.

En uppdatering på reseplanerna

Vi lämnar Beijing på fredag och åker nattåg till PingYao. Inte hardcore hardseat den här gången, utan det blir hard sleeper. PingYao är en liten stad med en av Kinas äldst bevarade stadsmur. Det ska bli en trevlig visit i staden. Vi stannar två nätter innan vi drar vidare till Xi'an.

Utanför Xi'an finns terracottaarmén, så den ska vi givetvis åka och kika på. Här stannar vi i tre nätter. Vi hade egentligen tänkt nöja oss med två, men hittade ett så billigt hostel att vi bestämde oss för att bli kvar en natt till.

Efter Xi'an åker vi till ChengDu. En timme därifrån finns ett naturreservat där de föder upp jättepandor. Om vi ska åka dit och kika på söta pandor i nästan vilt tillstånd? OM vi ska! Det finns tre saker vi inte tänker missa i Kina: Muren, armén och pandorna.

I Chengdu stannar vi lite längre, har hört bra saker om staden. Sen får vi se om vi besöker fler städer i den provinsen (Sichuan), eller om vi tar oss direkt bort till provinsen Yunnan. I Yunnan finns hur många minoriteter som helst, så det ska bli riktigt intressant.

Vad som är löjligt

Vi har en tajt mat- och vattenbudget i Kina. Max 30kr/dag/person är målet. Förstår ni hur skitlöjligt det känns att tycka att det är för dyrt när vi ser lunchpriser på 18 kronor? Fruktansvärt jättelöjligt känns det. Det är en anledning till att vi måste tillbaka till Kina. Vi måste tillbaka så att vi kan njuta av att det är så fantastiskt billigt att käka i det här stora landet. För under den här resan är 18 kr alldeles för mycket. Vi måste ju äta i alla fall två gånger om dagen och dessutom går det åt litervis med vatten varje dag. Du kan få betala upp till 3kr för 50cl vatten på vissa ställen! Vi försöker hålla oss till att köpa 1,5 liter för 4kr. Mycket mer ekonomiskt...

Idag åt jag "cheken peanuts" till lunch. När maten serverats frågade de om jag ville ha ris. Det ville jag. Sen blev jag törstig för maten var kryddstark, så jag fick be om vatten. Nu drar det iväg med priset, tänkte vi. Men så blev jag mätt innan jag ätit upp hälften. Vi såg hur ett annat bord fick med sig matlådor, så Sebastian föreslog att jag skulle be om en. Plötsligt blev min mat superbillig! För 14 kr kunde jag få både lunch och middag. Jackpot!

Ett fågelbo bakom smogen

Idag åkte vi till olympiska stadion och tittade på fågelboet. Den syntes inte så bra. Idag låg det tjock smog över hela staden. Idag kunde inte solen ta sig igenom smogen ordentligt. Vi såg solen som en orange lysande boll med tydliga konturer - stirrade rakt på den utan att få ont i ögonen. Så tjock var smogen.

Ett förbjudet torg och den fredliga staden

Idag var vi på Himmelska Fridens Torg, eller Torget vid den Himmelska Fridens Port som är en mer korrekt benämning. Inte så fränt som jag föreställt mig. Väldigt stort är det i alla fall.

Sen gick vi in i den Förbjudna Staden. Fick gå genom tre portar för att överhuvudtaget komma fram till porten som leder till staden. Väl undangömt. Det var väldigt vackert där inne i staden. Intressant. Försöker föreställa mig hur det var när människor bodde där inne. Massor med trappor och portar. Det är så stort, vi såg säkert inte ens en tredjedel.

Ett meddelande till våra läsare

Kära vänner och familjer,

Ni behöver inte längre vara avundsjuka på oss för att vi har det så varmt och göttigt här borta. Det är 38 grader varmt ute och inte ett moln på himlen. Vindarna är så heta att de nästan bränns. Det är sanning, jag överdriver inte.

Om vi hellre skulle ha era 16 grader? Ja, det skulle vi. Skicka hit'et bara, vi skulle tacka och buga. Om vi ser fram emot Malaysia som ligger farligt nära ekvatorn? Nej, det gör vi inte.

Svettiga hälsningar från Sebva

Den kinesiska trappan

Idag har vi klättrat i den kinesiska trappan - också känd som Kinesiska Muren. Vi hade tidigare inte reflekterat så värst över att en måste klättra i trappor så förbenat. Men det beror nog på vilken del av muren en besöker också. De turistiga delarna är väl mer platta. Vi hade grym utsikt i alla fall. Trevligt att ha foton på muren  istället för människorna som täcker muren.

Det är en häftig känsla att ha gått (klättrat) på den kinesiska muren, the great wall, ett av världens underverk.

Hej du efterlängtade Beijing

Vi överlevde natten på tåget och hittade vårt hostel utan problem. Till lunch åt vi några dumplings för 1kr styck. Lagom pris, tycker vi.

Beijing känns renare, fräschare och trevligare än Shanghai. Det finns mycket vi vill göra här, så vi får se om 6 nätter räcker. Vi bor i ett äldre område med hutonger precis i närheten, så det är spännande.

T110 - bort från Shanghai

20.15
Varför bestämde vi oss för att vara hardcore? Dessa tågsäten är inte så... behagliga. De har 0 graders bakåtlutning. Vi sitter i de första sätena i en vagn, och folk står konstant och röker i utrymmet mellan vagnarna. Förutom tågpersonalen - de går inte ens ut från vagnen.

Vi har gått förbi liggvagnarna och skoja inte vad vi längtar efter att få ligga ner! Vi fick sittplatser på varsin sida gången, men som tur var erbjöd sig killen bredvid mig att byta med Sebastian. Så nu har han en vägg att luta huvudet mot, och jag har en Sebastian att luta mig mot.

23.00
Med knep och knåp kan en roa sig en stund. Nu väntar vi på att lamporna ska släckas, men tvivlar på att det kommer hända. Var just på toa och hoppas att det blöta på golvet var vatten. Det gör inget att det är asiatisk toa, för jag hade aldrig i livet satt mig på en toalettring på detta tåg ändå.

Det är inte bara personalen som röker i vagnen, många andra gör också det. Att fimpa i papperskorgen är poppis.

Senaste dagarna

Tisdag

Idag åkte vi till Qiabo som enligt min Shanghai-app är en "village" där vi kan strosa runt på gatorna och säga hej till byborna som står i döreöppningar, och äta god mat. Yeah right. När vi kom upp från tunnelbanan var vi fortfarande i centrala Shanghai med allt vad det innebär. Vi borde ha förstått det när det gick tunnelbana dit, och det dessutom var långt ifrån sista stoppet på linjen...

Vi lyckades komma in på ett wifi-nätverk ute på gatan i alla fall, så att vi kunde boka hostel i Beijing. Vi blir där minst 6 nätter.

Onsdag

Idag checkade vi ut från hotellet så sent som möjligt och sen åkte vi till tågstationen. Käkade lunch och satte oss för att vänta. Vi var inte så förtjusta i Shanghai så ingen hade egentligen lust att utforska staden mer.

Lite om Shanghai

Folk är påträngande och försöker tvinga på oss saker/mat. Folk kör mot rött ljus hela tiden. Och när de svänger lämnar de inte företräde för fotgängarna som har grönt. Folk tränger sig på tunnelbanan innan de som ska av hinner gå av.

Men de är hjälpsamma i alla fall, och de som kan engelska tar chansen att prata med oss. Det är trevligt. Alla är så nyfikna för att vi är västerlänningar. De stirrar öppet på oss. Stirrar, skrattar och pratar om oss. Det var inte så mycket sånt i Japan jämfört med här. Det är en annorlunda känsla.

Vi har redan hunnit prova spännande mat. Söndag kväll åt vi stekta nudlar inpaketerade i en pannkaka. Till lunch på måndagen provade vi nån slags nudelröra, som inte var god och som var så stark att jag fick ont i läpparna. Det fick vi slänga bort och köpte istället varsitt pitabröd med kött i. Kanske innehöll det mer fett än kött, men det var okej. Till middag köpte vi stekta nudlar av en kvinna med matvagn, och så satt vi och käkade vi ett av hennes medhavda bord, mitt på gatan.

Vi har köpt tågbiljett till Beijing. På onsdag vid 18-tiden kliver vi på ett tåg som tar oss dit på 15h för knappt 200kr. Säng, vad är det? Vi är hardcore och kör på "Hard seat". Det kan jämföras med andra klass i väst, har vi läst.

Jakten på hotellet

Gårdagen var inte vår favoritdag.

1. Jag skriver ut karta för att hitta från tunnelbana till hotell i Shanghai. Googlade fram hotellet för att hitta adressen.

2. På båten ser vi på bokningsbekräftelsen att den har en annan karta. Hotellet verkar tillhöra en kedja och jag googlade fel hotell.

3. Åker till tunnelbanestationen vid hotellet på bokningskartan. Hittar inte hotellet på den position kartan visar.

4. En kines som kan engelska säger att adressen är fel översatt från kinesiska, att det ska stå väst, inte norr. Vi visar kartan jag skrev ut och han säger att det är rätt. Han är på väg åt samma håll och tar oss med till en annan station och vi (seb och jag) åker till stationen på den utskriva kartan.

5. Vi hittar hotellet, men det är fel. Personalen skriver upp en adress och säger åt oss att ta en taxi dit. Hon ritar en minikarta som visar en korsning där vi ska bli avsläppta och var hotellet är. 3 km säger hon att det är från hennes hotell.

6. Visar lappen för chauffören som verkar veta var vi vill åka. Åker 6 km och chaffisen blir osäker. Gör u-sväng två gånger och vi väljer att gå av, för enligt den handritade kartan så verkar det vara rätt, även om omgivningen gör både oss och chaffisen osäkra.

7. Det var fel. En vakt och en äldre man diskuterar ljudligt om var vi ska. De kan inte ett ord engelska. Men i en familj som går förbi kan mannen engelska. Han kollar vår bokningsbekräftelse och den handritade kartan. Sen ringer han nummeruppöysningen och får bekräftat att adressen är rätt, men telefonnumret fel.

8. Han skriver ner nummer och adress, och vinkar in taxi. Han förklarar för chaffisen var hon ska åka. Hon ringer även hotellet för att dubbelkolla.

9. Vi kommer fram till rätt hotell. Det ligger precis i närheten av en korsning. Den korsning där vi svängde vänster förra gången vi var där, för att kartan på bokningsbelräftelsen visade så. Men istället skulle vi alltså ha gått över gatan vi kom på.

Klockan 12 anlände vår färja till Shanghai. Strax före kl. 18 checkade vi in på vårt hotell. Hotellet som vi befunnit oss 30 meter från några timmar tidigare. Kartan var fel, men nog borde vi ha kollat adressen. Det hade vi med all säkerhet gjort också, om inte kinesen sagt att adressen var felaktig.