En fruktansvärd mardröm

Jag hade en mardröm inatt. Jag satt i en bil med en kabinväska vid fötterna, min handväska nermosad i kabinväskan. Jag skulle ta upp kameran ur handväskan, men fick upp mitt pass istället. Passet var TRASIGT! Det var två stora streck/veck såg gick lodrätt med hela passet, fram och baksida. Det såg ut som det var ihopsytt på ett ställe, med små små stygn. Jag vickade en hel del med passet och till sist fick jag det att se okej ut, tänkte att det nog skulle gå bra.

Men då. Då såg jag att det på baksidan faktiskt var trasigt på riktigt. Där var två revor, den ena säkert 2 cm lång, längst in mot ryggen av passet. Passet var trasigt. Jag hade mitt kinesiska visum i passet. Jag hade fyllt i på flygbokningar och färjebokningar att detta var mitt pass, mitt passnummer. Tror ni att jag fick panik eller? Ja, det fick jag.

Sen vaknade jag tack och lov. I vanliga fall hade jag rusat upp för att kolla hur mitt pass ser ut. Det går dock inte idag, för jag har inte mitt pass här - det är ju i kinesiska händer. Helt, hoppas.

Nytt magasin och nya påminnelser

Idag fick jag ett mail angående vårt magasin. Ägarbyte, vårt bohag måste flyttas till ett annat förråd. Känns sådär. De kommer dock göra det åt oss gratis - som tur är, för alla grejer måste ut innan den sista april. Och det nya förrådet ligger bara 200 meter bort, i det hus där vi först trodde att vi skulle få magasin.

I tisdags fick jag andra mail angående vårt magasin. Påminnelser på påminnelserna om fakturorna som missades i höstas. Fakturorna som vi aldrig fick, och påminnelserna som vi kommit överens med ägaren om att vi skulle betala varannan månad. Vi betalade den första i slutet av januari, den andra igår, och den sista får de i slutet av maj. Inte lite irriterad man blir när man får påminnelser på dessa två, trots att man kommit överens om när de ska betalas! Har mailat utan att få svar, så det blir väl till att ringa igen imorgon.

Hoppas våra nya magasinägare är bättre. Fast det faktum att de har en @gmail.com-adress gör mig lite osäker.

Testar en kapsel

Vi har bokat vandrarhem i Japan nu, så vi har någonstans att ta vägen efter de två första nätterna på Sebastians gamla hotell. Vi kommer ta vägen till JGH Tokyo. Fem nätter i vanlig sovsal och sedan två nätter i en kapsel. Vidare boende i staden har vi inte bokat, utan det jobbar vi fortfarande på! Blir ytterligare några dagar i Tokyo, innan vi tar tåget västerut mot Kyoto och Osaka.

Så här kan en kapsel se ut. Denna bild är dock inte från vårt vandrarhem, utan härifrån.

Det ska ju inte vara lätt

Imorse lämnade vi in våra ansökningar om visum till den kinesiska ambassadens visasektion i Dublin. Vi trodde att vi var väl förberedda och hade alla nödvändiga dokument. Jag skulle bara dubbelkolla allt igår kväll, när vi kom tillbaka hit till Irland. Kollade mailet som jag fick från dem för några veckor sen, där det stor att vi ska ha med bland annat kopior på hotellbokningar. Damn it! Hade ju bara skrivit ut färjebokningen till Kina och flygbokningen ut från HongKong. Men så noga kan det väl inte vara? Sen kollade jag igen på deras webplats vad som skulle med. Reseplan stod där fortfarande, vilket jag och Sebastian redan avfärdat som löjligt och vad-menar-de-egentligen-med-reseplan? Då tänkte jag att det kanske kunde vara bra att kolla vad det står på SVENSKA sidor om kinesiska visum. Reseplan och hotellbokningar obligatoriskt, kunde jag läsa ut av den efterforskningen...

Bittert skrev jag ihop en reseplan. Skickade ett paniksms till kollegan Emma för att fråga om de har en skrivare. Vad det nu skulle hjälpa halv 12 på kvällen... Jag och Sebastian bestämde att vi helt enkelt fick åka in en halvtimme tidigare, gå av i Dublin och leta upp ett internetcafé och skriva ut den förbannade reseplanen och hotellbokningar (ska berätta om dem senare, påminn mig!). Bara att hoppas på att något skulle vara öppet klockan 8 på morgonen...

Vi hittade faktiskt ett internetcafé som öppnade klockan 8, så vi skrev ut papprena, köpte lite frukost och hoppade på ett nytt tåg mot ambandassaden. Jag hade föreställt mig en stor sal med massor av folk och långa köer. Varför jag nu trodde att det fanns så många människor i Irland som skulle ansöka om kinesisk visum samma dag som oss... Visa & Consular låg inte på själva ambassaden, utan några hundra meter bort. Det var ingång på baksidan av en vanlig villa, och där inne fanns 3 luckor: En för att förnya kinesiska pass, en för att ansöka om visum och en för att hämta ut visum. Det var ingen kö alls till visumluckan.

Men. Det finns alltid ett men. Kvinnan i luckan kunde inte ta emot våra ansökningar, för vi hade inget dokument som bevisar att vi bor i Irland. Det är nämligen kravet för att man som icke-irländsk medborgare ska få ansöka om visum i Irland. Något ställda, men egentligen inte förvånade, satte vi oss ner och funderade på hur vi skulle lösa detta. Att leta upp vår bank inne i stan var en idé, och annan var att ringa jobbet. Vi valde det sistnämna. Sebastian ringde din chef och fick numret till HR. Jag fick faxnumret av kvinnan i luckan för förnyelse av kinesiska pass, och så ringde jag HR och frågade efter Louise. Louise är inte min HR administrator, och ansvarig för företagets nyhetsbrev. Etersom jag varit inblandad i det sen i höstas så har jag haft mycket kontakt med henne, till skillnad från min egen HR-person som jag aldrig ens träffat. Louise sa att hon kunde fixa intyg åt oss, men (här kommer det en till!) att det inte fanns någon faxmaskin...

Okej, ingen fax. Hur det nu är möjligt. Hon kunde maila det mig sa hon. Jag frågade i luckan om det gick bra, att hon mailade mig och att jag skrev ut intygen. Det gick bra. Så då var frågan var vi hittade närmaste ställe där vi kunde låna dator och skrivare. Vi vandrade tillbaka i riktning mot tågstationen, ringde på dörren till B&B utan att få svar. Vi gick in på ett flådigt hotell och såg genast en dator med en skrivare inkopplad. Självklart fick vi inte utnyttja dessa faciliteter, för vi var inga gäster på hotellet. Inte ens om vi betalade skulle vi få det. Så då gick vi in på ett ännu flådigare hotell (Four Seasons!), och killen i receptionen var mycket trevligare. Tyvärr gick det bara att checka in och skriva ut boarding-kort på deras lånedator, men om jag mailade honom dokumenten så kunde han skriva ut dem. Vilken tur att man har en smart telefon! Jag mailade, han skrev ut och la till och med ner papprerna i ett flådigt kuvert som det stor Four Seasons Hotel på. Jättegratis var det dessutom.

Dokumenten som höll på att fälla oss!

Louise och den här killen räddade vår dag. Vi gick tillbaka med våra fina intyg och nu tog kvinnan emot våra ansökningar. Hotellbokningarna och reseplanen tittade hon knappt på, utan lämnade bara tillbaka dem. Sen fick vi gå därifrån utan våra pass. Lite olustigt känns det, att befinna sig utomlands utan pass!

€33 var ska vi betala för våra visum. Vet ni vad det hade kostat om vi ansökt om det i Sverige? Runt 600 kronor. Vet ni vad det kostar för irländska medborgare här? €40 = mer än av det kostar för oss!

Resan till Sverige

Himla skönt att vara i Sverige med allt vad det innebär: Vänner & Familj, svenska, kebab, leverpastej, värme, ljummet vatten osv. Vi är i Nyköping just nu, hos Sebastians mormor. jättefint väder, så vi valde(...) en bra helg att åka hit på! Jag och Sebastian har promenerat runt lite på stan och insupit den svenska atmosfären. Var inne på Bokia i säkert en halvtimme. Det var härligt och nostalgiskt. Som sagt, skönt att vara i Sverige.

Resan hit gick bra. Jobbade till 11 igår, åkte med bussen till stan 11.50 och hoppade direkt på bussen till flygplatsen när vi gått av vid Heuston Station. Ja, allt gick bra bortsett från att Sebastian hällde en halvliter cola på mig. Kan ju inte påstå att det var jättetrevligt, det kan jag inte. Men annars så! Flygresan var smärtfri, om än långtråkig. Jag läste lite i RyanAir Magazine, lyssnade på musik, övade flaggor  och la patiens i mobilen. Sebastian fick bra benutrymme vid nödutgången, så han satt där med och pratade om Sverige med två moldaver hela resan. Det enda jag pratade om med killarna bredvid mig var den hemska inspelade svenska rösten som de spelade upp innan vi lyfte. Som han bredvid mig sa lät det som något någon fick göra som projekt i gymnasiet, och dessutom på enbart en tagning. Sen kommenterade vi den hårda landningen också på, precis som resten av passagerarna.

Nu sitter vi och väntar på Sebastians mamma som ska ta med oss till Hulta. Imorgon är det Örebro som gäller! Eskilstuna ska vi självklart också ta en sväng till, men antagligen först på söndag.

Ombokning

Jag upptäckte just att vi bokat vårt hotellrum i Shanghai fel! Vi hade bokat från 8:e juni, men det är den dagen vi lämnar Japan, så jag fick ändra bokningen till den 10:e istället. Tur att booking.com är en fantastiskt sida där man smidigt kan ändra sin bokning!

Första klass på japanskt fartyg

Nu händer det grejer, hör ni! Jag skickade just in vår reservation för färjan mellan Osaka och Shanghai. Vi kommer åka med den här båten och bo i 1st class, vilket inte är så flashigt som det låter, för det är en av de lägre kabinklasserna... Men jag upptäckte nu, efter att jag bokat, att vi får tillgång till Japanse style bath, vilket enbart är för 1st class och upper class passengers! Alla 1st class-hytter ligger på samma våning som restaurangerna, tax free-shoppen, spelmaskinerna osv. Nära och bra till det som behövs!

1st Class, bild lånad härifrån.

Ja, under förutsättning att det finns första klass-hytter kvar, men det tror jag. Bokningen av den här resan borde inte ens vara öppen ännu? Det står att man kan reservera 2 månader i förväg, men ändå kunde jag välja 8 juni? Så jag hoppas att vi blir reserverade platser nu, för vi måste visa upp inresebiljett för att få visum.

Bild lånad härifrån.

Resan tar 2 dygn, så vi lämnar Osaka vid lunchtid på fredagen och anländer till Shanghai vid lunch på söndagen. Jag hoppas att det är lugnt vatten den helgen, för annars finns det en stor risk för sjösjuka för min del. Vore inte jätteroligt att må illa i två dygn, det vore det inte.

En till uppsagd

Jag har flyt jag, när det gäller flyttstädning. Inte mer än rätt efter att jag och min lägenhetsdelare fick underkänt på vår flyttstädning när vi var 19 år unga och skulle flytta ifrån Varberga! Då var det bara att slita några timmar till, och sen fick vi godkänt mest för att bovärden tyckte synd om oss, och för att nästa hyresgäst hängde på låset.

Hur som helst. Idag är det en till som har sagt upp sig från jobbet. Sebastian chef tog motvilligt emot hans avskedsansökan. Mumlade visst något om att sudda ut datumet på den. Försökte få Sebastian att skjuta upp  inlämnandet till imorgon. När Sebastian tidigare pratat om sin uppsägning med denna chef så har chefen nekat till den. Sagt att Sebastian inte alls det ska sluta. Vet ni vad vi drar för slutsatser av detta? Jo, att Sebastian är omtyckt där borta i byggnad 8!

Sagt upp huset

Hejsan!

Detta är stoooora nyheter, vi har precis (för ett par dagar sedan) sagt upp huset till den 28e april!

Och det kom lite underbara nyheter när vi meddelade Mary om detta då hon var glad över att vi sa till henne så bra i förväg. Så hon sa till oss att vi INTE behöver flyttstäda!!!

Detta var så goda nyheter att jag brast ut i segerdans, och ska iväg o fortsätta på den nu :)

Försäkrade

Vi har precis tecknat reseförsäkring! Det blev komplement till hemförsäkringen, och så fullt skydd från dag 46, hos Gouda Reseförsäkringar. Ingen självrisk! Nu undrar vi bara hur de tänkt att vi ska betala. Jag kunde välja mellan att betala med kreditkort, eller med plusgiro. Jag valde plusgiro och då stod det "Tack för att du tecknat en försäkring bla bla bla". Mailet jag fick sen innehöll heller ingen information om betalning. Aja, vi får väl någon slags faktura antar jag...

Middag på hotellet

Nån skinkgrej jag åt

Getost och nåt mer, Sebastians

Kyckling, ugnsstekta medehavsgrönsaker och  potatismos  (min)

Stek, mos och rödvinssås (Sebastians)

Bildtext överflödig

Irish Coffee för Sebastian, Amaretto för mig

En uppsagd

Idag sa jag upp mig. Vi fick en ny team leader den här veckan, så det kändes lite lustigt att första gången jag överhuvudtaget hälsar på honom så är det för att läma in min avskedsansökan.

"Hi, my name is Eva and I'm in the swedish team... This is a very nice way to introduce myself... here is my notice that I will quit."

Slutar den 26e april, men har fått godkänd semester för den dagen, så sista dagen på jobbet är onsdag 25e april. Sen åker vi som sagt hem igen den 28e. Sebastian ska lämna in sin avskedsansökan på måndag, för hans TL är inte här denna vecka.

Lördag på utflykt

Lördagen började vi med lite tv-tittande i sängen och sedan frukost på rummet. Finns det room service så behöver man prova på det, i alla fall någon gång i livet. Vi hade kvällen innan hängt ut en lapp på dörren där vi kryssat i vad vi ville ha för något. Så det blev bacon, ägg, bönor, korv, pudding, frukt, toast osv. Himla härligt!

  

 Sen var det dags för bussutflykt till bl.a. Cliffs of Moher. Men den här utflykten blev inte riktigt som vi förväntat oss... Ju närmare kusten vi kom, desto dimmigare blev det och framme vid klipporna möttes vi av den tjockaste dimman som vår busschaufför någosin sett när han kört den här bussturen. Himla typiskt! Vi såg inte många meter framför oss och att se klipporna var ju bara att glömma. Vi gick runt en stund på utställningen inomhus, och efter någon timme hade dimmat lättat LITE i alla fall. Så vi såg en klippa och ett torn. That was that, sen var det dags att åka vidare.

   

Vi skjutsades vidare till en pub mitt ute i ingenstans, och där skulle vi äta lunch. Det kändes som att vara tillbaka i skolmatsalen med en lång, trång kö och färdiglagad mat framme vid disken. Dyrt var det och kvalitén på maten var inget vidare, så vi var lite bittra under lunchen, det måste erkännas. Sen berättade busschauffören att bussen har fått punka, så vi måste vänta på en kille som ska komma och fixa det. Tjugo minuter blev till ytterligare tjugo minuter, och Sebastian tröttnade - och beställde in en gin & tonic. När vi fick höra att killen varit där och åkt igen lika fort för att hämta något, då tröttnade jag också. Det blev Appletini för mig och en till gin & tonic till Sebastian.

En och en halv timme senare kom vi äntligen iväg. Nästa stopp var utsikten över Galway Bay, men självklart låg dimman tjock där också, så vi såg inte så mycket. Lite senare under bussturen hade dimmat lättat i alla fall, och vi kunde ta några fina bilder från bussfönstret. Vi stannade också till vid Poulinabrone Dolme, en gravplats från stenåldern, och där var det i alla fall inte dimma!

Ser ni havet?

Bussfönsterbild

Poulinabrone Dolme

Sebastian går ner till samma höjd som mig...

Efter detta så fick vi stanna till vid en bensinmack för att bussen var fortfarande inte helt okej. Blev att vänta 20 minuter där, och sen kunde vi äntligen åka hemåt. Efter ett snabbt stopp vid något gammalt slott så åkte vi sedan raka vägen till Limerick. Vi kom fram till hotellet vid sjutiden istället för vi femtiden som planerat, och hann därför inte med jacuzzi och bastu, och fick även flytta fram vår bordsreservation en halvtimme, för att hinna andas och duscha innan vi skulle äta.

Men annars så!

Fredag i Limerick

Bussresan tog drygt tre timmar och vi fick äntligen se den gröna ön. 

Vi kom fram vid fyra och gick raka vägen till hotellet. Skitfint hotell var det. Stort rum och i badrummet fanns både dusch och badkar - bara att välja. Ja, om man gillat att bada badkar. Det gör inte vi. Vi föredrar att bada jacuzzi.




 








Efter lite slapp och dusch med ordentligt vattentryck gick vi på stan och hittade en bar med mat och uteservering. Så vi intog årets första sitta ute-och-äta-middag där! Varmt och skönt. Sen gick vi tillbaka till hotellet och badade i jacuzzin. Ja, för i hotellets källar fanns spa/gym som var gratis för alla hotellgäster. Sånt måste utnyttjas. Badade bastu gjorde vi också. 

Ja, så vi överlevde första dagen i Limerick, blev inte knivskurna en enda gång! Det hade vi båda hört från varsitt håll på jobbet på morgonen, att man skulle akta sig för. Men vi klarade oss alltså undan! Himla bra, tyckte vi.

På väg till Limerick

Här har vi packningen på väg till Limerick. Sebastian provar nya ryggsäcken. Skön buss, men en toalett hade varit något på denna 3 timmar och en kvartsresa.

Nordirland vill också ha besök

Vi har återigen fått våra arslen ur vagnen, och bokat hotell i Belfast för två nätter i mitten av april. Finns en del fina grejer att se uppe i Nordirland, sägs det. Vi passade på när vi ändå var tvungna att ta ledigt en torsdag för att kunna åka och skaffa visum till Kina. Kinesiska ambassaden i Dublin har bara öppet på förmiddagarna, måndag-fredag. Vem vill vara ledig en torsdag och sen jobba på fredagen igen, innan man får helg? Inte vi i alla fall. Så vi tog som sagt fredagen ledigt också, och åker till Belfast efter att vi ansökt om våra visum!

Uppdatering
Kanske inte jättesmart att lämna in sitt pass till den kinesiska ambassaden samma dag som man ska resa iväg på minisemester till ett annat land? Och kanske inte jättesmart att planera att hämta upp sitt visum (och pass!) igen två dagar innan man ska resa hem till Sverige? Vad som helst kan hända, tåget till ambassaden kanske brinner upp eller ambassaden måste stänga på grund av ohyra. Då står vi där i Irland utan pass två dagar innan vi ska lämna landet för gott.


Gör om, gör rätt. Vi får lämna in visumansökan tidigare, helt enkelt. Vi som planerat så väl...

Välkommen våren 5

Jag har börjat promenera hela vägen hem från jobbet, för det går liksom inte att låta bli. Så fort jag kliver ut och andas in vårluften så känns det som att jag inte vill gå inomhus igen förrän solen gått ner.

På bilden, ni som vet, är det videung? Eller heter det så ens? Videljung?

Välkommen våren 4