Ganska snart efter vår ankomst till Tokyo tog Japan mitt utmärkta immunförsvar. Vet ni vad han gjorde med det? Jo, Japan slängde mitt immunförsvar på golvet och sparkade på det tills det inte längre kunde resa sig. Sen lämnade han det där, och började kasta baciller på mig: täppt i näsan, feber, natthalsont, ont-i-hela-kroppen, rethosta, slemhosta, varannandag-halsont, you name it.
När vi åkte till Kina lämnade han över stadettpinnen till henne. Kina nöjde sig i början med att hålla slemhostan i schack, men förra veckan satte hon igång sitt kastande. Täppt i näsan och halsont har hon kastat än så länge. Hoppas hon inte blir lika ondsint som Japan.
Den här dryga månaden vi varit i Asien har jag haft sjuksymptom fler dagar än jag sammanlagt haft de senaste 5-6 åren, och nej, jag överdriver inte.
Om jag bitter? Ja, tänk för att det är jag faktiskt! Nu kan jag bara hoppas att Japan skickar mitt immunförsvar tillbaka till Sverige så småningom. Jag är nämligen väldigt fäst vid det, och vet inte hur jag ska klara mig utan det.
Sebastian då? undrar ni. Jo, han fick ta 3 halstabletter där i Tokyo, men bortsett från det är han friskare än aldrig förr. Och den här killens immunförsvar är vanligtvis inget att skryta med. Nu har han umgåtts med mig nästan 24/7 i över en månad och är frisk som en nötkärna. Jag är jätteglad för hans skull, tro inget annat, men förstår inte hur det kunde bli så tvärtom i den här världsdelen.
Eller så är Sebastian immun mot alla dessa baciller eftersom han smakat på dem förut, till skillnad från mig...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar