Ha! In your face, havet. Jag har simmat. Jag gick ut tills vattnet nådde mig till midjan och där simmade jag i solnedgången. Inget tidvatten kan stoppa mig.
Och på tal om solnedgångar så är det definitivt något som den här ön kan. Oh, så vacker himlen var. På Tioman var inte solnedgången så mycket att skriva hem om. Det var alltid ett moln precis vid solen, så en fick inte se den gå ner i havet. Dessutom skapade den ingen vacker himmel. Det var bara ett orange klot.
Åtta imorgon bitti, tror ni att vattnet redan gått tillbaka då? Vi testar! Kanske. Om jag orkar gå upp.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar