En sak som vi, framför allt jag, saknar är återfuktande duschcreme. Sådana moderniteter är inget de känner till i den här världsdelen. I Asien skapar de duschcremer som får dig bli så torr att du önskar att du hade fått förbli skitig istället. Dessutom måste du akta dig så du inte köper en med blekmedel i.
Sebastian hade aldrig förstått vad jag menade med att jag blev så torr av duschcremer vi hittade på diverse hotellrum. - Hur kan en bli torr av en tvål, tänkte han. Sen tog hans svenska duschcreme slut i Chengdu och han fick köpa en ny, kinesisk duschcreme. Sen dess förstår han precis vad jag menar. - Vad skönt att känna sig förstådd, tyckte jag.
Tills vi kom till Tioman. Där fick han för sig att en torris inte var bra nog för hans solbrända axlar. Så då började han använda min istället, som jag ransonerat så duktigt att det fortfarande fanns creme kvar. Att min flaska aldrig fick se fastlandet igen behöver jag kanske inte berätta.
Ja, tänka sig att en kan skriva ett helt inlägg om duschcreme. Det är ganska imponerande, visst? Säg att ni inte blev uttråkade.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar