Betydelsefulla erfarenheter att ta med sig från Irland till framtiden

Idag gav min Team Leader mig något att se fram emot på jobbet varje vecka fram tills jag slutar. Jobbet i sig är ju inte så mycket att se fram emot, så det behövs andra grejer, det gör det. På min desk fanns det förr i tiden ett nyhetsbrev som skickades ut per mail till allihop. Brevet hade oväntat fin design, måste jag få säga. Förväntade mig det värsta efter att jag sett personaltidningen (var med och designade om hela tidningen, som ni vet), men det här nyhetsbrevet var stilrent och fint.

Min TL har tydligen bestämt sig för att detta nyhetsbrev så återupplivas. Och den som ska återuppliva detta nyhetsbrev är undertecknad. Ja, det är sant. Jag kommer vara huvudansvarig för vårt nyhetsbrev. Fantastiska nyheter, om ni frågar mig! Jag har varit väldigt insnöad på intern kommunikation ett bra tag nu, och vad är ett nyhetsbrev för anställda om inte intern kommunikation?

Det här är något som jag tycker är fruktansvärt roligt, och jag är väldigt nöjd med att få ha blivit utvald.... Okej, nu överdriver igen. Jag tror inte att min TL bryr sig så himla mycket om vem som gör det, bara någon gör det. Det bara råkade bli jag. Men det kan vi ignorera, och låtsas att jag är handplockad för jobbet! Det låter bättre. Och vad som också kommer låta bra inför framtiden är den raden på mitt CV som säger "Ansvarig för avdelningens nyhetsbrev". Formuleringen kan jag finputsa sen - pluggar ju trots allt textdesign.

Hur som helst. Jag mailade ut till hela desken idag innan jag gick hem, och frågade vilka som ville hjälpa till, eftersom ett nyhetsbrev inte skapar sig själv. Min italienska kollega bredvid ojade sig när hon såg mailet, och önskade mig fruktansvärt mycket lycka till med att skaka liv i nyhetsbrevet. Det hade tydligen inte varit så lätt att få folk att engagera sig förra gången. "Then I will just do it myself!" drog jag med till då.