Sen var det dags för bussutflykt till bl.a. Cliffs of Moher. Men den här utflykten blev inte riktigt som vi förväntat oss... Ju närmare kusten vi kom, desto dimmigare blev det och framme vid klipporna möttes vi av den tjockaste dimman som vår busschaufför någosin sett när han kört den här bussturen. Himla typiskt! Vi såg inte många meter framför oss och att se klipporna var ju bara att glömma. Vi gick runt en stund på utställningen inomhus, och efter någon timme hade dimmat lättat LITE i alla fall. Så vi såg en klippa och ett torn. That was that, sen var det dags att åka vidare.
Vi skjutsades vidare till en pub mitt ute i ingenstans, och där skulle vi äta lunch. Det kändes som att vara tillbaka i skolmatsalen med en lång, trång kö och färdiglagad mat framme vid disken. Dyrt var det och kvalitén på maten var inget vidare, så vi var lite bittra under lunchen, det måste erkännas. Sen berättade busschauffören att bussen har fått punka, så vi måste vänta på en kille som ska komma och fixa det. Tjugo minuter blev till ytterligare tjugo minuter, och Sebastian tröttnade - och beställde in en gin & tonic. När vi fick höra att killen varit där och åkt igen lika fort för att hämta något, då tröttnade jag också. Det blev Appletini för mig och en till gin & tonic till Sebastian.
En och en halv timme senare kom vi äntligen iväg. Nästa stopp var utsikten över Galway Bay, men självklart låg dimman tjock där också, så vi såg inte så mycket. Lite senare under bussturen hade dimmat lättat i alla fall, och vi kunde ta några fina bilder från bussfönstret. Vi stannade också till vid Poulinabrone Dolme, en gravplats från stenåldern, och där var det i alla fall inte dimma!
Ser ni havet? |
Bussfönsterbild |
Poulinabrone Dolme |
Sebastian går ner till samma höjd som mig... |
Men annars så!
Det lät som en lite stressig resa ;) Men ändå kul att bara bli runtskjutsad och få vara ledig!
SvaraRaderaApropå dina kommentarer:
Nervös blir jag väl i de flesta sammanhang där folk förväntar sig saker av mig, har krav på mig. Skolan är ett typexempel på det, och det var det jag tänkte på när jag skrev inlägget. Fastän vi bara skulle ha en diskussion om hur långt gången jag är med uppsatsen fick jag värdens nervositetspanik... Helt i onödan om du frågar mig. Jag slipper liksom gärna det.
Visst är det mumsigt med makaroner och köttbullar! Det är riktig mat, det ;)
Nej vad träligt att nästan inget blev som tänkt.. Hopplöst med dimman & punka. Vad är oddsen att allt det sker på samma gång?! Typiskt är bara förnamnet!
SvaraRadera