tisdag 13 mars 2012

Lördag på utflykt

Lördagen började vi med lite tv-tittande i sängen och sedan frukost på rummet. Finns det room service så behöver man prova på det, i alla fall någon gång i livet. Vi hade kvällen innan hängt ut en lapp på dörren där vi kryssat i vad vi ville ha för något. Så det blev bacon, ägg, bönor, korv, pudding, frukt, toast osv. Himla härligt!

  

 Sen var det dags för bussutflykt till bl.a. Cliffs of Moher. Men den här utflykten blev inte riktigt som vi förväntat oss... Ju närmare kusten vi kom, desto dimmigare blev det och framme vid klipporna möttes vi av den tjockaste dimman som vår busschaufför någosin sett när han kört den här bussturen. Himla typiskt! Vi såg inte många meter framför oss och att se klipporna var ju bara att glömma. Vi gick runt en stund på utställningen inomhus, och efter någon timme hade dimmat lättat LITE i alla fall. Så vi såg en klippa och ett torn. That was that, sen var det dags att åka vidare.




Vi skjutsades vidare till en pub mitt ute i ingenstans, och där skulle vi äta lunch. Det kändes som att vara tillbaka i skolmatsalen med en lång, trång kö och färdiglagad mat framme vid disken. Dyrt var det och kvalitén på maten var inget vidare, så vi var lite bittra under lunchen, det måste erkännas. Sen berättade busschauffören att bussen har fått punka, så vi måste vänta på en kille som ska komma och fixa det. Tjugo minuter blev till ytterligare tjugo minuter, och Sebastian tröttnade - och beställde in en gin & tonic. När vi fick höra att killen varit där och åkt igen lika fort för att hämta något, då tröttnade jag också. Det blev Appletini för mig och en till gin & tonic till Sebastian.




En och en halv timme senare kom vi äntligen iväg. Nästa stopp var utsikten över Galway Bay, men självklart låg dimman tjock där också, så vi såg inte så mycket. Lite senare under bussturen hade dimmat lättat i alla fall, och vi kunde ta några fina bilder från bussfönstret. Vi stannade också till vid Poulinabrone Dolme, en gravplats från stenåldern, och där var det i alla fall inte dimma!


Ser ni havet?

Bussfönsterbild

Poulinabrone Dolme

Sebastian går ner till samma höjd som mig...
Efter detta så fick vi stanna till vid en bensinmack för att bussen var fortfarande inte helt okej. Blev att vänta 20 minuter där, och sen kunde vi äntligen åka hemåt. Efter ett snabbt stopp vid något gammalt slott så åkte vi sedan raka vägen till Limerick. Vi kom fram till hotellet vid sjutiden istället för vi femtiden som planerat, och hann därför inte med jacuzzi och bastu, och fick även flytta fram vår bordsreservation en halvtimme, för att hinna andas och duscha innan vi skulle äta.

Men annars så!

2 kommentarer:

  1. Det lät som en lite stressig resa ;) Men ändå kul att bara bli runtskjutsad och få vara ledig!

    Apropå dina kommentarer:
    Nervös blir jag väl i de flesta sammanhang där folk förväntar sig saker av mig, har krav på mig. Skolan är ett typexempel på det, och det var det jag tänkte på när jag skrev inlägget. Fastän vi bara skulle ha en diskussion om hur långt gången jag är med uppsatsen fick jag värdens nervositetspanik... Helt i onödan om du frågar mig. Jag slipper liksom gärna det.

    Visst är det mumsigt med makaroner och köttbullar! Det är riktig mat, det ;)

    SvaraRadera
  2. Nej vad träligt att nästan inget blev som tänkt.. Hopplöst med dimman & punka. Vad är oddsen att allt det sker på samma gång?! Typiskt är bara förnamnet!

    SvaraRadera