Det ska ju inte vara lätt

Imorse lämnade vi in våra ansökningar om visum till den kinesiska ambassadens visasektion i Dublin. Vi trodde att vi var väl förberedda och hade alla nödvändiga dokument. Jag skulle bara dubbelkolla allt igår kväll, när vi kom tillbaka hit till Irland. Kollade mailet som jag fick från dem för några veckor sen, där det stor att vi ska ha med bland annat kopior på hotellbokningar. Damn it! Hade ju bara skrivit ut färjebokningen till Kina och flygbokningen ut från HongKong. Men så noga kan det väl inte vara? Sen kollade jag igen på deras webplats vad som skulle med. Reseplan stod där fortfarande, vilket jag och Sebastian redan avfärdat som löjligt och vad-menar-de-egentligen-med-reseplan? Då tänkte jag att det kanske kunde vara bra att kolla vad det står på SVENSKA sidor om kinesiska visum. Reseplan och hotellbokningar obligatoriskt, kunde jag läsa ut av den efterforskningen...

Bittert skrev jag ihop en reseplan. Skickade ett paniksms till kollegan Emma för att fråga om de har en skrivare. Vad det nu skulle hjälpa halv 12 på kvällen... Jag och Sebastian bestämde att vi helt enkelt fick åka in en halvtimme tidigare, gå av i Dublin och leta upp ett internetcafé och skriva ut den förbannade reseplanen och hotellbokningar (ska berätta om dem senare, påminn mig!). Bara att hoppas på att något skulle vara öppet klockan 8 på morgonen...

Vi hittade faktiskt ett internetcafé som öppnade klockan 8, så vi skrev ut papprena, köpte lite frukost och hoppade på ett nytt tåg mot ambandassaden. Jag hade föreställt mig en stor sal med massor av folk och långa köer. Varför jag nu trodde att det fanns så många människor i Irland som skulle ansöka om kinesisk visum samma dag som oss... Visa & Consular låg inte på själva ambassaden, utan några hundra meter bort. Det var ingång på baksidan av en vanlig villa, och där inne fanns 3 luckor: En för att förnya kinesiska pass, en för att ansöka om visum och en för att hämta ut visum. Det var ingen kö alls till visumluckan.

Men. Det finns alltid ett men. Kvinnan i luckan kunde inte ta emot våra ansökningar, för vi hade inget dokument som bevisar att vi bor i Irland. Det är nämligen kravet för att man som icke-irländsk medborgare ska få ansöka om visum i Irland. Något ställda, men egentligen inte förvånade, satte vi oss ner och funderade på hur vi skulle lösa detta. Att leta upp vår bank inne i stan var en idé, och annan var att ringa jobbet. Vi valde det sistnämna. Sebastian ringde din chef och fick numret till HR. Jag fick faxnumret av kvinnan i luckan för förnyelse av kinesiska pass, och så ringde jag HR och frågade efter Louise. Louise är inte min HR administrator, och ansvarig för företagets nyhetsbrev. Etersom jag varit inblandad i det sen i höstas så har jag haft mycket kontakt med henne, till skillnad från min egen HR-person som jag aldrig ens träffat. Louise sa att hon kunde fixa intyg åt oss, men (här kommer det en till!) att det inte fanns någon faxmaskin...

Okej, ingen fax. Hur det nu är möjligt. Hon kunde maila det mig sa hon. Jag frågade i luckan om det gick bra, att hon mailade mig och att jag skrev ut intygen. Det gick bra. Så då var frågan var vi hittade närmaste ställe där vi kunde låna dator och skrivare. Vi vandrade tillbaka i riktning mot tågstationen, ringde på dörren till B&B utan att få svar. Vi gick in på ett flådigt hotell och såg genast en dator med en skrivare inkopplad. Självklart fick vi inte utnyttja dessa faciliteter, för vi var inga gäster på hotellet. Inte ens om vi betalade skulle vi få det. Så då gick vi in på ett ännu flådigare hotell (Four Seasons!), och killen i receptionen var mycket trevligare. Tyvärr gick det bara att checka in och skriva ut boarding-kort på deras lånedator, men om jag mailade honom dokumenten så kunde han skriva ut dem. Vilken tur att man har en smart telefon! Jag mailade, han skrev ut och la till och med ner papprerna i ett flådigt kuvert som det stor Four Seasons Hotel på. Jättegratis var det dessutom.

Dokumenten som höll på att fälla oss!

Louise och den här killen räddade vår dag. Vi gick tillbaka med våra fina intyg och nu tog kvinnan emot våra ansökningar. Hotellbokningarna och reseplanen tittade hon knappt på, utan lämnade bara tillbaka dem. Sen fick vi gå därifrån utan våra pass. Lite olustigt känns det, att befinna sig utomlands utan pass!

€33 var ska vi betala för våra visum. Vet ni vad det hade kostat om vi ansökt om det i Sverige? Runt 600 kronor. Vet ni vad det kostar för irländska medborgare här? €40 = mer än av det kostar för oss!